Breakdance
Trådstartare
Kaffe har alltid haft en betydande del i mitt vuxna liv, jag jobbar som undersköterska och utan kaffet på morgonen funkar liksom inte dagen
Tills jag blev gravid vill säga, jag märkte redan i v 4-5 att kaffet var nåt jag måste slopa helt (mådde illa och fick halsbränna) sen har det helt enkelt inte blivit att jag börjat igen (skyllde på missfallsrisken fram till v14, illamående fram till v 22 bla)
Tilläggas bör att jag aldrig känt att "jag måste ha kaffe" men jag kan villigt erkänna att jag saknar det varje dag (luktar läääänge på mannens kopp på morgonen)
Nu har jag idag gått in i v 31, min längtan efter kaffe har inte blivit mindre och jag funderar på om jag ska våga prova MEN, så läste jag en artikel på nätet- har man inte druckit tidigare under grav så ska man inte börja nu heller.
Likaså när barnet är ute- inget kaffe så länge man ammar!
Men HALLÅ?! Säg att det är fel?!
Törs jag prova? Nån annan som haft ett kaffeupphåll och börjat om sen?
(ska till bm på onsdag och då fråga henne oxå)
Tills jag blev gravid vill säga, jag märkte redan i v 4-5 att kaffet var nåt jag måste slopa helt (mådde illa och fick halsbränna) sen har det helt enkelt inte blivit att jag börjat igen (skyllde på missfallsrisken fram till v14, illamående fram till v 22 bla)
Tilläggas bör att jag aldrig känt att "jag måste ha kaffe" men jag kan villigt erkänna att jag saknar det varje dag (luktar läääänge på mannens kopp på morgonen)
Nu har jag idag gått in i v 31, min längtan efter kaffe har inte blivit mindre och jag funderar på om jag ska våga prova MEN, så läste jag en artikel på nätet- har man inte druckit tidigare under grav så ska man inte börja nu heller.
Likaså när barnet är ute- inget kaffe så länge man ammar!
Men HALLÅ?! Säg att det är fel?!
Törs jag prova? Nån annan som haft ett kaffeupphåll och börjat om sen?
(ska till bm på onsdag och då fråga henne oxå)