G
Galathea
Cerberus är min första hanhund, jag har alltid haft tikar förut. Han har varit, och är väl fortfarande, en väldigt trevlig hane. Han är inte dum eller bossig, och det är aldrig någon fara att släppa honom med andra hanar. Är en hane dominant så går han bara undan. Han har inget intresse alls av att mäta sig eller sätta emot.
Med tikar har alltid varit bra också. Ibland har han gnisslat lite och luktat lite rumpa men efter en stund har han släppt det och låtit tiken vara eller lekt.
Nu däremot har han plötsligt blivit jobbig.
När han träffar tikar och kastrerade hanar, speciellt vissa, så blir han pipig, lite småstressig och jagar hunden i försök att lukta rumpa. Säger dom ifrån på riktigt så ger han sig, säger dom bara ifrån lite halvdant så gör han det till en rolig lek där han springer fram till dom, puttar på dom med tassen, blir bortjagad och springer tillbaka igen. Då verkar det oftast vara mest för att det är skoj, men med vissa tycks det slå över till stress.
Det här är alltså när han är lös, när han är kopplat bryr han sig inte särskilt.
Hur som helst så har han t.o.m försökt rida på vissa. Oftast bara något juck typ på sidan av hunden eller så, och när jag ryter till så springer han där ifrån. Han vet att han inte får men kan inte motstå. Nu är han långt ifrån värst, jag var vakt åt en av hans kompisar som var betydligt mer hårdhänt än vad han är och senast idag när jag var i rastgården så var den en stor pyreneisk mastiff som försökte rida på mig när jag satte mig på huk för att ta min valp. 55 kg hanhund och där med tyngre än mig.
Såå. Vad gör man? Undviker tikar? Säger åt honom "hela tiden"? Det känns som det bara blir ännu mer stressigt då. River ner honom om han försöker rida gör jag, men det är sällan jag ens hinner fram för han gör det inte särskilt ihärdigt som många andra tycks göra.
Kan det bero på att det är många löptikar just nu? För han blev könsmogen för rätt länge sedan, han är två år och två månader nu, och har helt plötsligt blivit jobbig. Och det verkar ju som att alla hanhundar som vi träffar på i rastgården har fått spatt dom med.
Kanske ska tillägga att han inte är såå hemsk, det verkar som att många hanar är betydligt värre just nu. De tikar vi träffat har mest tyckt att han är skojig som leker och springer, sen har dom sagt ifrån när det blivit för mycket, sedan fortsatt leka igen. Kommer det en annan hane så ger han upp, då "får" den andra hanen tiken. Men jag skäms ju, vill inte ha en jobbig hane på min tik så jag vill ju knappast att min hane är jobbig mot andras tikar. Knipsa kulor nästa kanske? Men vad är "normalt" liksom? Känns tråkigt att kastrera någon som eventuellt skulle användas i avel. Är han "översexuell" eller är han hyffsat normal hane som hormonerna rusar på för att det är mycket löptikar?
Kanske ska tillägga att han absolut inte beter sig annorlunda i övrigt. Han äter, slappar, gnisslar inte när man är hemma eller är på promenad eller så osv. Det är bara när han ska springa av sig i rastgården och det kommer dit tikar/vissa kastrerade hanar som det verkar slå lite slint.
Med tikar har alltid varit bra också. Ibland har han gnisslat lite och luktat lite rumpa men efter en stund har han släppt det och låtit tiken vara eller lekt.
Nu däremot har han plötsligt blivit jobbig.
När han träffar tikar och kastrerade hanar, speciellt vissa, så blir han pipig, lite småstressig och jagar hunden i försök att lukta rumpa. Säger dom ifrån på riktigt så ger han sig, säger dom bara ifrån lite halvdant så gör han det till en rolig lek där han springer fram till dom, puttar på dom med tassen, blir bortjagad och springer tillbaka igen. Då verkar det oftast vara mest för att det är skoj, men med vissa tycks det slå över till stress. Det här är alltså när han är lös, när han är kopplat bryr han sig inte särskilt.
Hur som helst så har han t.o.m försökt rida på vissa. Oftast bara något juck typ på sidan av hunden eller så, och när jag ryter till så springer han där ifrån. Han vet att han inte får men kan inte motstå. Nu är han långt ifrån värst, jag var vakt åt en av hans kompisar som var betydligt mer hårdhänt än vad han är och senast idag när jag var i rastgården så var den en stor pyreneisk mastiff som försökte rida på mig när jag satte mig på huk för att ta min valp. 55 kg hanhund och där med tyngre än mig.
Såå. Vad gör man? Undviker tikar? Säger åt honom "hela tiden"? Det känns som det bara blir ännu mer stressigt då. River ner honom om han försöker rida gör jag, men det är sällan jag ens hinner fram för han gör det inte särskilt ihärdigt som många andra tycks göra.
Kan det bero på att det är många löptikar just nu? För han blev könsmogen för rätt länge sedan, han är två år och två månader nu, och har helt plötsligt blivit jobbig. Och det verkar ju som att alla hanhundar som vi träffar på i rastgården har fått spatt dom med.
Kanske ska tillägga att han inte är såå hemsk, det verkar som att många hanar är betydligt värre just nu. De tikar vi träffat har mest tyckt att han är skojig som leker och springer, sen har dom sagt ifrån när det blivit för mycket, sedan fortsatt leka igen. Kommer det en annan hane så ger han upp, då "får" den andra hanen tiken. Men jag skäms ju, vill inte ha en jobbig hane på min tik så jag vill ju knappast att min hane är jobbig mot andras tikar. Knipsa kulor nästa kanske? Men vad är "normalt" liksom? Känns tråkigt att kastrera någon som eventuellt skulle användas i avel. Är han "översexuell" eller är han hyffsat normal hane som hormonerna rusar på för att det är mycket löptikar?
Kanske ska tillägga att han absolut inte beter sig annorlunda i övrigt. Han äter, slappar, gnisslar inte när man är hemma eller är på promenad eller så osv. Det är bara när han ska springa av sig i rastgården och det kommer dit tikar/vissa kastrerade hanar som det verkar slå lite slint.
