Dressyrtjejen_97
Trådstartare
Kom och tänka på detta nu när jag på kvällen hjälpte pappa att scanna in gamla dia-bilder.
Jag känner normalt sett obehag inför riktigt stora hundar, pga. jag blivit attackerad av några modell större under mitt liv.
Men det finns en persons väldigt stora hundar jag tvärtom alltid känt mig väldigt trygg med, nämligen de som en bekant till pappa/familjen har.
Men, jag har inte en aning om vad det är för ras inser jag nu. 
Utifrån de (dia)/bilder jag sett på mig och dessa hundar från när jag var liten, måste de ha varit omkring 85-90 cm i mkh. Som den bekanta sa lite skämtsamt när jag träffade denne för något halvår sedan "ja, ni väger nog ungefär lika mycket" - syftandes på mig och hundarna. Jag låter det vara osagt, för isf skulle dessa jättar väga runt 55-58 kg, vilket jag kanske inte riktigt tror på, men runt 45 kg väger de nog säkerligen ändå med tanke på höjden.
I kroppen ser de på något sätt ut som vinthundar i dragen, om än något "grövre" och framförallt mycket större. De verkar även ha en vinthunds outtröttlighet, för jag har sett de springa som duracellkaniner i fullt fräs långa stunder utan att tillsynes bli trötta. Är de någon form av vinthundar trots allt?! Färgmässigt har de varit gråa i olika nyanser. Från nästan det lite "gråblåa" hållet till fjordhäst-blacka typ. Även "blacka" med någon form av "skiftningar" i pälsen har jag sett. Pälsen är sträv och "raggig" i texturen.
Trots att de är jättar med en vinthunds outtröttlighet, är/var åtminstone den bekantas exemplar snälla som lamm med en ängels tålamod. Ingen av dessa som bekantingen haft har varit skälliga, framfusiga eller försökt attackera. Tvärtom minns jag när jag som liten bl.a. skulle leka doktor (och de var "patienterna") satt de bara så snällt och tittade/nosade på mig, och även de han haft i modern tid har varit väldigt vänliga och milda i sättet. Några av de ytterst få stora hundar jag faktiskt vågar hälsa på/leka med! Däremot verkar de inte särskilt långlivade.... De som bekantingen haft under min livstid har bara blivit mellan 7-11 år gamla.
Detta är jag mer osäker på, men pappa tyckte sig någon gång ha hört att bekantingens familj hade såna här hundar redan när denne var barn. Bekantingen själv är från GB och kom till Sverige först i ung vuxen ålder i mitten av 70-talet, så om det stämmer bör rasen komma ifrån, eller åtminstone funnits i relativ utsträckning, under 50-70-talet i GB.
Någon som har en aning om vilken ras dessa vänliga jättar är, utifrån beskrivningen?
Jag känner normalt sett obehag inför riktigt stora hundar, pga. jag blivit attackerad av några modell större under mitt liv.
Men det finns en persons väldigt stora hundar jag tvärtom alltid känt mig väldigt trygg med, nämligen de som en bekant till pappa/familjen har.
Men, jag har inte en aning om vad det är för ras inser jag nu. Utifrån de (dia)/bilder jag sett på mig och dessa hundar från när jag var liten, måste de ha varit omkring 85-90 cm i mkh.
Som den bekanta sa lite skämtsamt när jag träffade denne för något halvår sedan "ja, ni väger nog ungefär lika mycket" - syftandes på mig och hundarna. Jag låter det vara osagt, för isf skulle dessa jättar väga runt 55-58 kg, vilket jag kanske inte riktigt tror på, men runt 45 kg väger de nog säkerligen ändå med tanke på höjden.I kroppen ser de på något sätt ut som vinthundar i dragen, om än något "grövre" och framförallt mycket större. De verkar även ha en vinthunds outtröttlighet, för jag har sett de springa som duracellkaniner i fullt fräs långa stunder utan att tillsynes bli trötta. Är de någon form av vinthundar trots allt?! Färgmässigt har de varit gråa i olika nyanser. Från nästan det lite "gråblåa" hållet till fjordhäst-blacka typ. Även "blacka" med någon form av "skiftningar" i pälsen har jag sett. Pälsen är sträv och "raggig" i texturen.
Trots att de är jättar med en vinthunds outtröttlighet, är/var åtminstone den bekantas exemplar snälla som lamm med en ängels tålamod.
Ingen av dessa som bekantingen haft har varit skälliga, framfusiga eller försökt attackera. Tvärtom minns jag när jag som liten bl.a. skulle leka doktor (och de var "patienterna") satt de bara så snällt och tittade/nosade på mig, och även de han haft i modern tid har varit väldigt vänliga och milda i sättet. Några av de ytterst få stora hundar jag faktiskt vågar hälsa på/leka med! Däremot verkar de inte särskilt långlivade.... De som bekantingen haft under min livstid har bara blivit mellan 7-11 år gamla. Detta är jag mer osäker på, men pappa tyckte sig någon gång ha hört att bekantingens familj hade såna här hundar redan när denne var barn. Bekantingen själv är från GB och kom till Sverige först i ung vuxen ålder i mitten av 70-talet, så om det stämmer bör rasen komma ifrån, eller åtminstone funnits i relativ utsträckning, under 50-70-talet i GB.
Någon som har en aning om vilken ras dessa vänliga jättar är, utifrån beskrivningen?
