Jäkla skitkropp

Jag orkar inte mer.
Allting kroppsligt bara går åt helvete. Är det inte det ena är det det andra.

Jag har ont, foglossning som gör att jag knappt kan gå. Eller sitta. Knappt ligga ner heller.
När jag väl ligger ner måste jag ligga på vänster sida annars får jag fruktansvärd halsbränna. Eller blir yr om jag ligger på rygg. Yr blir jag ändå visserligen, för tydligen vill blodtrycket inte vara med.
Jag sover nästan ingenting längre. Någon timme per natt bara.
Nu har jag tydligen dessutom fått graviditetsdiabetes och det fick liksom bägaren att rinna över. Jag kan inte hantera det beskedet alls. Ska in på tisdag och få en blodsockermätare, men jag är livrädd för ens ett litet stick i fingret så jag vet inte hur jag ska lösa det.

Just nu känner jag bara att jag hatar hatar hatar min kropp. Jag vill inte mer. Jag orkar inte mer.

 

[VLMF]

Kanske du kan kontakta diabetessköterskan på HC också, brukar ju gå via 1177 om det känns jobbigt att ringa. Jag skulle inte gå på vad BM säger där utan iaf försöka om du orkar, det kan ju lika gärna vara så att de visst har tid eftersom det är speciella omständigheter och inget som BM verkar klara av uppenbarligen. Skadar ju inte att skicka iväg ett meddelande om du orkar!

Och till och med be om en glukosmätar-knapp i meddelandet, berätta @sthu att du har nål/stickfobi och att du måste mäta 7 ggr om dagen i ett par veckor eller vad det var. Det handlar om en begränsad period och 1-2 knappar till att börja med, det borde verkligen inte vara några bekymmer.

 

[sthu]

Jag har skickat till barnmorskan och frågat hur vi ska göra. Föreslog Libre eller liknande. Det finns ingen funktion att skicka meddelande till diabetessjuksköterska vad jag kan hitta på vårdcentralens sida.

 

[VLMF]

Jag har skickat till barnmorskan och frågat hur vi ska göra. Föreslog Libre eller liknande. Det finns ingen funktion att skicka meddelande till diabetessjuksköterska vad jag kan hitta på vårdcentralens sida.

Du skickar vanligt meddelande till vårdcentralen men skriver i rubriken/texten Till diabetessjuksköterska eller motsvarande

 

[sthu]

Du skickar vanligt meddelande till vårdcentralen men skriver i rubriken/texten Till diabetessjuksköterska eller motsvarande

Ok får titta på det när jag pratat med barnmorskan

 

[LadyCovergirl]

Klart jag vill ha en lösning! Det har jag skrivit flera gånger, men du bara tragglar på om att jag gjort ett val..

Eftersom sjukvården påstår att det inte finns en lösning och du inte har energi till att "bråka om det" så är det ju sundare att släppa det.

 

[sthu]

Eftersom sjukvården påstår att det inte finns en lösning och du inte har energi till att "bråka om det" så är det ju sundare att släppa det.

Fast har du missat att jag är gravid och det handlar om barnets hälsa? Det måste ju finnas en annan lösning även om barnmorskan inte känner till den

 

[LadyCovergirl]

Fast har du missat att jag är gravid och det handlar om barnets hälsa? Det måste ju finnas en annan lösning även om barnmorskan inte känner till den

Du drar extremt stora växlar på detta.
Du har vid fasteprov legat på gränsen, andra värden är OK, du når en orimligt hög stressnivå av föreslagen behandling, det handlar om ca åtta veckor.
Allt det sammantaget gör att det kanske är läge att lugna dig lite. Det är säkert inte nyttigt för fostret att du inte äter eller att du mår så psykiskt dåligt heller.

 

[manda]

Du har alltså helt missförstått det jag skriver. Att du inte kan sticka dig gör att du isf väljer att låta bli vårdens upplägg.
Det ena är ett faktum, det andra ett resultat av detta faktum.

Men måste du fortsätta gnida in det när TS beskriver hur hon har det? Exakt vad är ditt syfte? Är det viktigare att ha rätt än att vara schysst? Det verkar så. Vad tänker du att du eller TS ska vinna på att du mölar på?

Självklart bra idé att nämna sin egen lösningsmodell men när någon annan säger att den inte funkar blir det bara taskigt och/eller självhävdande att gå på.

 

[sthu]

Du drar extremt stora växlar på detta.
Du har vid fasteprov legat på gränsen, andra värden är OK, du når en orimligt hög stressnivå av föreslagen behandling, det handlar om ca åtta veckor.
Allt det sammantaget gör att det kanske är läge att lugna dig lite. Det är säkert inte nyttigt för fostret att du inte äter eller att du mår så psykiskt dåligt heller.

Det är ungefär som att säga "ryck upp dej" till någon med depression. Fattar du inte själv hur orimligt det är?

 

[vemsomhelst123]

Det är ungefär som att säga "ryck upp dej" till någon med depression. Fattar du inte själv hur orimligt det är?

Jag tycker ni skriver om varandra här, men det finns en poäng i att (om det går) först och främst lugna sig. Det kommer lösa sig. Det beror inte på sin kost och du har haft bra värden förutom ett gränshögt. Inget kommer hända om du inte sticker idag, eller imorgon. Kanske kan ni hitta en lösning att du går och lämnar fastesocker 2 dagar i veckan? Eller att din sambo/man hjälper dig vid de tillfällen det går? Det kommer inte hända något pga att du ligger på gränsen till diabetes om du inte sticker dig just nu. Många gör inte ens glukosbelastning om man inte har en större övervikt, andra riskfaktorer eller höga värden innan, så andas ut i det först, sök en lösning du tror kan funka och försök känna dig trygg i att det inte är panik med något.

 

[Karro-Lina]

Jag tycker ni skriver om varandra här, men det finns en poäng i att (om det går) först och främst lugna sig. Det kommer lösa sig. Det beror inte på sin kost och du har haft bra värden förutom ett gränshögt. Inget kommer hända om du inte sticker idag, eller imorgon. Kanske kan ni hitta en lösning att du går och lämnar fastesocker 2 dagar i veckan? Eller att din sambo/man hjälper dig vid de tillfällen det går? Det kommer inte hända något pga att du ligger på gränsen till diabetes om du inte sticker dig just nu. Många gör inte ens glukosbelastning om man inte har en större övervikt, andra riskfaktorer eller höga värden innan, så andas ut i det först, sök en lösning du tror kan funka och försök känna dig trygg i att det inte är panik med något.

Men problemet är väl att TS talat om för vården att hon har fobi för nålstick och ej kan genomföra testerna och de har sagt ”Gör det ändå”. Dvs inte varit speciellt tillmötesgående när det gäller att föreslå alternativa lösningar.
Kan förstå att det inte är alldeles lätt att lugna ner sig när man utöver sig själv också oroar sig för en bebis i magen. Många som är gravida och har precis varenda värde perfekt gör ju inget annat än oroar sig för barnets hälsa så det är ju inte direkt konstigt att TS som har fått råd att kontrollera och eventuellt behandla något blir orolig och att det kan kännas svårt att gå emot det vården säger.

Att få till sig från flera håll i en dagbokstråd, där man luftar sina tankar och känslor, att man överreagerar och skall lugna ner sig, tror jag kanske inte gör att det känns bättre. Eller jag hade nog inte upplevt det som någon direkt hjälp iallafall.

 

[DarkInNight]

Jag har inte haft graviditetsdiabetes men träffat på ett och ett annat klappträ som gravid, klappträn som verkligen inte såg människan bakom problemen och som inte kunde hitta andra lösningar än skolboksexempel, så fort jag kom till specialist var det inga problem att hitta lösningar på problemet.

Menar att ibland stöter man på personal som inte riktigt kan tänka utanför boxen och det är inte ditt fel.

Vad finns det för andra vägar att gå?
Kan det vara värt den extra utgiften för att må bra?

Och kom ihåg att nuvarande tillstånd kommer gå över, det är inte för evigt.

 

[vemsomhelst123]

Men problemet är väl att TS talat om för vården att hon har fobi för nålstick och ej kan genomföra testerna och de har sagt ”Gör det ändå”. Dvs inte varit speciellt tillmötesgående när det gäller att föreslå alternativa lösningar.
Kan förstå att det inte är alldeles lätt att lugna ner sig när man utöver sig själv också oroar sig för en bebis i magen. Många som är gravida och har precis varenda värde perfekt gör ju inget annat än oroar sig för barnets hälsa så det är ju inte direkt konstigt att TS som har fått råd att kontrollera och eventuellt behandla något blir orolig och att det kan kännas svårt att gå emot det vården säger.

Att få till sig från flera håll i en dagbokstråd, där man luftar sina tankar och känslor, att man överreagerar och skall lugna ner sig, tror jag kanske inte gör att det känns bättre. Eller jag hade nog inte upplevt det som någon direkt hjälp iallafall.

Jo det förstår jag, men jag vill att Ts ska känna sig trygg med att idag är det bara släppa det, så kanske paniken lägger sig lite och det blir lättare att fundera på hur det kan lösas. Mår man så dåligt som ts har gjort sen beskedet så tror jag det bästa är att bara lägga ner för nu och komma tillbaka till lite ”sans” i brist på bättre ord än att gå runt i konstant fight och flight mode, blir det inga mätningar idag eller imorgon gör det absolut ingenting!

 

[sthu]

Jo det förstår jag, men jag vill att Ts ska känna sig trygg med att idag är det bara släppa det, så kanske paniken lägger sig lite och det blir lättare att fundera på hur det kan lösas. Mår man så dåligt som ts har gjort sen beskedet så tror jag det bästa är att bara lägga ner för nu och komma tillbaka till lite ”sans” i brist på bättre ord än att gå runt i konstant fight och flight mode, blir det inga mätningar idag eller imorgon gör det absolut ingenting!

Jag bara skjuter det framför mig känns det som..

 

[sthu]

Jag har inte haft graviditetsdiabetes men träffat på ett och ett annat klappträ som gravid, klappträn som verkligen inte såg människan bakom problemen och som inte kunde hitta andra lösningar än skolboksexempel, så fort jag kom till specialist var det inga problem att hitta lösningar på problemet.

Menar att ibland stöter man på personal som inte riktigt kan tänka utanför boxen och det är inte ditt fel.

Vad finns det för andra vägar att gå?
Kan det vara värt den extra utgiften för att må bra?

Och kom ihåg att nuvarande tillstånd kommer gå över, det är inte för evigt.

Enligt bm och 1177 är risken för diabetes ungefär 40%. Och risken för komplikationer för både mig och barnet.

 

[cili]

Enligt bm och 1177 är risken för diabetes ungefär 40%. Och risken för komplikationer för både mig och barnet.

Prova att kontakta diabetessjuksköterskan, den personen är specialiserad på just diabetes och har med all sannolikhet mött stickrädda personer i motsvarande situation tidigare.
Du kan antingen ringa eller skicka ett meddelande på 1177 där du skriver att du vill komma i kontakt med diabetessjuksköterskan pga graviditetsdiabetes, stickfobi och att du vill prata med någon med mer kunskap om diabetes än bm.

 

[vemsomhelst123]

Jag bara skjuter det framför mig känns det som..

Och det gör ju faktiskt inget att skjuta på den någon dag eller två.

 

[LadyCovergirl]

Det är ungefär som att säga "ryck upp dej" till någon med depression. Fattar du inte själv hur orimligt det är?

Nej, det är inte ens i närheten av samma sak. Men det är tydligt att du inte kan se detta rationellt. Får hoppas att det löser sig.

 

[LadyCovergirl]

Men måste du fortsätta gnida in det när TS beskriver hur hon har det? Exakt vad är ditt syfte? Är det viktigare att ha rätt än att vara schysst? Det verkar så. Vad tänker du att du eller TS ska vinna på att du mölar på?

Självklart bra idé att nämna sin egen lösningsmodell men när någon annan säger att den inte funkar blir det bara taskigt och/eller självhävdande att gå på.

Ha rätt? I vad? Att det är bättre att släppa det om det nu inte finns någon annan lösning? Ja, givetvis är det bättre än att fortsätta må dåligt, missköta sin kost och vara konstant stressad. (Så som TS beskrivit det.)

Om TS säger att det från vårdens håll enbart finns ett alternativ för hanteringen av diabetesen och TS inte vill "bråka om det". Då är det bättre för alla inblandade att släppa det. Eller är det bättre att inte läsa vad TS skriver och istället framhärda i att det bara är att bråka vidare om en annan lösning?

 

[sthu]

Ha rätt? I vad? Att det är bättre att släppa det om det nu inte finns någon annan lösning? Ja, givetvis är det bättre än att fortsätta må dåligt, missköta sin kost och vara konstant stressad. (Så som TS beskrivit det.)

Om TS säger att det från vårdens håll enbart finns ett alternativ för hanteringen av diabetesen och TS inte vill "bråka om det". Då är det bättre för alla inblandade att släppa det. Eller är det bättre att inte läsa vad TS skriver och istället framhärda i att det bara är att bråka vidare om en annan lösning?

Jag har aldrig sagt att jag inte vill, jag har sagt att jag inte orkar. Tycker ärligt talat att du kan lämna tråden.