Jag vet vad jag INTE ska göra-

[Skugga]

Jag upplever min vuxna tik som mjuk, förarvek och osäker/försiktig med andra hundar. Med andra hundar av samma ras, som hon fått lära känna, brukar hon leka hej vilt och har sedan inga problem med.

 

[Red_Chili]

Vad är det du vill diskutera?

 

[Skugga]

Men vad fan!

Förlåt världens konstigaste trådstart, min dator laggar.

Jag vet att jag gör fel - men vad ska jag göra stället?

Jag har en tikvalp på 4 månader och en vuxen tik på två år. Valpen har funnits hos oss i tre veckor, och jag behöver hjälp.

Den stora tiken försvarar oss (jag och sambo) mot valpen. Jag tycker ärligt talat det är obehagligt med bråk så nära mig, så har sagt ifrån (röst plus ev. ta i den stora). Vid tillsägelse har hon börjat omleda mot oss med morr/hugg. Det eskalerar - så jag vet ju att det är fel väg att gå (för helvete, det visste jag från början, men så lyssnar man på fel saker... ). Jag känner mig så maktlös. Vad ska jag göra i dessa situationer?

Jag upplever den stora hunden som förarvek, mjuk och lätt osäker ihop med andra hundar. Hon hade rätt bra resursförsvar när hon var mindre, men det "bytte" jag bort på nån vecka. Det är svårare när det är JAG som är resursen...

Valpen verkar trygg, harmonisk och lagom respektfull mot den vuxna. De leker bra, går promenader ihop och sover ihop. Det låter som kattslagsmål när den stora går på henne fysiskt, men hon brukar vara "normal" på nån minut, högst.

Ska jag låta den stora korrigera den lilla i alla situationer?

Hur ska jag lösa den stora hundens försvar av mig?

Snälla, hjälp! Jag hatar hur min och den stora hundens fina relation förstörs!

 

[Skugga]

Red_Chili: Förlåt, det var inte meningen att tråden skulle bli så konstig!

 

[Red_Chili]

Inget som du behöver be om ursäkt för, bra att du upptäckte hur tokig datorn var så att du kunde få ut hela din text!

Jag har ingen direkt erfarenhet av det som du beskriver i din situation, men jag har varit med om att min första tik och min tredje tik flugit på min tik nr 2 när jag och nr 2 lekte. Vi lekte vid de tillfällena väldigt "rejält", brottades, hon bet i mig, vi hade dragkamp osv. Tik 1 och 3 (som jag inte haft samtidigt) försökte båda flyga på tik 2, troligtvis för att "styra upp bråket i flocken" ungefär. Det var tydligt att de tyckte att vår lek var obehaglig. Vad jag då gjorde var att stänga ut bråkiga tiken från köket när jag skulle leka där med tik 2. De fick då se på när vi lekte, och fick se med egna ögon att allt gick bra utan att de fick möjlighet att själva lägga sig i. Därefter bytte jag plats på tik 2 och andra hunden, ägnade tid åt andra hunden, tränade lite, försökte leka lite osv. Det tog inte jättemånga träningstillfällen innan de osäkra, bråkiga tikarna kunde slappna av när jag lekte med tik 2, de hade då lärt sig att allt var lugnt och att vi helt enkelt var lite tokiga.

Min tanke är alltså att du istället för att bråka med din äldre hund helt enkelt ska (på ett vänligt men bestämt sätt) stänga ut henne när hon inte uppför sig. Stäng in henne i ett annat rum med hjälp av kompostgaller och ägna tid åt din unga, låt bara den äldre vara med när hon uppför sig, men låt henne också vara med utan att den unga är med ibland. Egentid till båda där de måste acceptera att den andra får egentid. När de sedan ser att de båda blir uppmärksammade utan att den andra "är i vägen" så kanske de förstår att ni kan bo fint tillsammans utan bråk.

Jag skulle alltså inte låta den äldre tiken försvara människor, däremot låter jag alltid äldre tikar uppfostra yngre hundar om de gör det på ett ok sätt, tydligt och bra utan att gå till överdrift. Att de fräser ifrån behöver inte betyda att något är farligt eller håller på att gå illa, oftast går det bra bara man själv inte låtsas om dem alls, men känner man att risken finns att det blir ordentligt bråk, då får man såklart fundera på hur man styr upp det hela i tid.

 

[Skugga]

Det låter vettigt, det där med egen-tid! Har delat upp hundarna mellan mig och sambon för egen träning, har även övat platsliggning på stora när jag tränar med lilla, men mer tid för sig själv är säkert nyttigt!

Hur skulle du göra i en uppkommen försvars-situation? Säg att jag sitter på golvet och den stora börjar morra på den lilla? Plocka upp den lilla och lämna rummet? Skicka ut den stora ur rummet (här upplever jag att jag "sänker" den stora och att när hon kommer tillbaka, så drar hon på högre växel?)?

 

[Red_Chili]

Hur skulle du göra i en uppkommen försvars-situation? Säg att jag sitter på golvet och den stora börjar morra på den lilla? Plocka upp den lilla och lämna rummet? Skicka ut den stora ur rummet (här upplever jag att jag "sänker" den stora och att när hon kommer tillbaka, så drar hon på högre växel?)?

Det jag gjort med mina två första var att skicka ut hunden som bråkade. Min allra första var hemsk på att vakta mat, hon kunde även få för sig att vakta vattenskålar och kunde flyga på min andra om hon fick för sig att min andra så mycket som tittade åt någon skål... Hon kunde även komma springande när de båda var lösa i rastgård för att flyga på min andra hund om jag kallat in den för att ge godis.

I alla fall, jag skickade ut bråkiga 1an till annat rum och stängde dörren, sedan tog jag själv ett djupt andetag för att varva ner, tog fram kopplen, kopplade hundarna i varsitt rum och gick ut på en kort promenad runt huset. Jag upplevde med mina, precis som du upplever med dina, att det ytterst sällan var några problem utomhus. Därför gick vi ut för att "skaka av oss" alla spänningar och helt "glömma" de negativa känslorna. Det hjälpte jättebra faktiskt och jag slapp det där med att 1an kom tillbaka in i rummet och skulle fortsätta där hon blivit avbruten.

 

[dpmatte]

Jag har själv 3 hanar i olika åldrar, inga problem alls med bråk. Ibland har jag en fjärde hane här och han kan ibland tända till om min äldste (snart 14 år) kommer när jag håller på att "prata" med honom. Det har jag löst som så att mellan dessa 2 måste det vara lite distans, kommer extrahanen när jag håller på med den gamle så får han inte komma ända fram. Samma sak att gamlingen får inte komma ända fram när jag håller på med extrahanen. Det tog inte lång tid att lära dem stanna ½-1 meter ifrån tills jag ger tecken. De yngre kan komma hur som helst, blir inget bråk. Mina egna är nästan 14 år, drygt 5 år och 8 mån, extrahanen är 3½.

 

[Åsa A]

Det låter vettigt, det där med egen-tid! Har delat upp hundarna mellan mig och sambon för egen träning, har även övat platsliggning på stora när jag tränar med lilla, men mer tid för sig själv är säkert nyttigt!

Hur skulle du göra i en uppkommen försvars-situation? Säg att jag sitter på golvet och den stora börjar morra på den lilla? Plocka upp den lilla och lämna rummet? Skicka ut den stora ur rummet (här upplever jag att jag "sänker" den stora och att när hon kommer tillbaka, så drar hon på högre växel?)?

Hur pass lydig är den stora? Kan du med enbart lugna röstkommandon få henne att backa eller styra bort henne till en specifik plats? Jag tänker mig att i en sån situation som du beskriver så skickar du inte ut henne (eftersom det verkar göra henne värre här hon väl kommer tillbaka) utan istället skickar du henne till en liggplats (fäll, bädd eller liknande) och så får hon belöning när hon lägger/sätter sig där... då styr du upp situationen utan att det blir en konflikt med den stora, istället får hon belöning för att flytta sig undan från dig och det borde kunna ändra hennes sinnesstämning lite. Med tanke på att du lyckats ändra hennes inställning när det gällde vanligt resursförsvar så verkar hon ju mottaglig för sån träning och både du och hunden har positiv erfarenhet av den träningen.

 

[Skugga]

Har nu testat att helt lugnt be den stora att göra något annat varje gång hon morrat mot den lilla. T.ex. bett henne backa, gå undan, sätta sig eller så, och sedan berömt henne översvallande när hon gjort som jag tänkt mig. Det är lite tidigt att säga nåt än, men metoden verkar ha betydligt bättre effekt än att säga till henne. Nu när den lilla manglar sig fram till mig och 1an, höjer nu 1an huvud, svans och öron och backar ("Mata mig, jag är duktig!").

Får vara noga så inte den lilla blir för drivande i det här bara (eller vad tror ni?), annars känns det som om jag hittat en väg som fungerar! *dansar liten glädjedans*