Lillagoajag
Trådstartare
Ja, kort bakgrund:
Jag har ridit i 11 år (är nu 18). Har alltid varit nyfiken på western men då jag har haft klassiskt ridna ponnyer + en pappa som är ridlärare har det liksom aldrig blivit av, trots att den klassiska ridningen aldrig riktigt har passat mig. Men vad gör man inte för att få vara nära hästar? Slutade rida helt för ca 5 månader sedan då jag helt enkelt blev för rädd. Jag har alltid varit försiktig av mig men nu kom det till en punkt där jag hade ont i magen inför varje ridlektion, kämpade mig igenom de där hemska 45 minuterna och grät i bilen på vägen hem. Sedan dess har jag inte suttit på en häst...
... förrän igår. En westernridskola "bara" 7 mil här ifrån hade prova-på-kväll och jag tänkte att varför inte ta chansen. Åh, vad glad jag är för det! Jag är totalfrälst!
När jag satt upp trodde jag med all säkerhet att detta blir min död men efterhand att tiden gick kunde jag slappna av och faktiskt börja lita på hästen - det hände ju inget (farligt)! Men gud vad svårt det var. Här gäller ju att glömma allt jag har lärt mig ungefär och lära om - fantastiskt! Ja, så nu gäller det att få ihop tid och pengar att kunna ta lite fler lektioner!!
Slänger in lite bilder också.
[/URL][/IMG]
[/URL][/IMG]
Detta var ju bra mycket svårare än det ser ut! (Tyckte jag, stackars hästen tyckte nog mest att jag inte verkade ha någon koll alls.)
[/URL][/IMG]
Sedan är jag lite smått stolt över att jag lyckades backa ur en "trång passage" (bommar) på första försöket! Men då var fotografen självklart på toa...
Hur var erat första möte med western och vad fastnade ni för?
Jag har ridit i 11 år (är nu 18). Har alltid varit nyfiken på western men då jag har haft klassiskt ridna ponnyer + en pappa som är ridlärare har det liksom aldrig blivit av, trots att den klassiska ridningen aldrig riktigt har passat mig. Men vad gör man inte för att få vara nära hästar? Slutade rida helt för ca 5 månader sedan då jag helt enkelt blev för rädd. Jag har alltid varit försiktig av mig men nu kom det till en punkt där jag hade ont i magen inför varje ridlektion, kämpade mig igenom de där hemska 45 minuterna och grät i bilen på vägen hem. Sedan dess har jag inte suttit på en häst...
... förrän igår. En westernridskola "bara" 7 mil här ifrån hade prova-på-kväll och jag tänkte att varför inte ta chansen. Åh, vad glad jag är för det! Jag är totalfrälst!
När jag satt upp trodde jag med all säkerhet att detta blir min död men efterhand att tiden gick kunde jag slappna av och faktiskt börja lita på hästen - det hände ju inget (farligt)! Men gud vad svårt det var. Här gäller ju att glömma allt jag har lärt mig ungefär och lära om - fantastiskt! Ja, så nu gäller det att få ihop tid och pengar att kunna ta lite fler lektioner!!
Slänger in lite bilder också.
Detta var ju bra mycket svårare än det ser ut! (Tyckte jag, stackars hästen tyckte nog mest att jag inte verkade ha någon koll alls.)
Sedan är jag lite smått stolt över att jag lyckades backa ur en "trång passage" (bommar) på första försöket! Men då var fotografen självklart på toa...
Hur var erat första möte med western och vad fastnade ni för?