Alexandra_W
Trådstartare
Viktor strikes again. Det är knappt så jag vågar åka och jobba längre, man vet aldrig vad för förödelse man hittar när man kommer hem 
Senast på marodörkontot fick jag skriva upp mammas Ecco-skor. Iaf den ena hade modifierats till en mer luftig, somrig stil med öppen tå..
När han ändå var i skomakartagen beslöt han sig för att de ENDA finskor jag har, och som jag letade som en gnu efter när det begav sig och har vårdat mycket ömt (dock tydligt inte tillräckligt ömt då jag lämnade dem framme) nog hade för hög klack och för många remmar. I alla fall den ena, av någon anledning tyckte han visst att jag skulle göra mig bra som låghalt. Så han förkortade raskt klacken med sisådär hälften, och bet bort några - i hans tyckte överflödiga - remmar.
Personligen kan jag ju anse att t ex vristremmen har en ganska betydande och väsentliig funktion på ett par högklackade sandaletter, men vad vet väl jag...
För att lägga ytterligare en dimension till det hela så hade min mor fått en halv hjärtattack av den sönderbitna eccoskon, och då drabbats av akut blodbrist i hjärnan eller något då hon utan vidare bryderier lagt upp skon på en hylla, att senare användas som bevisföremål 1A. Och samtidigt tänkt att 'det var ju tur i oturen att det var Alex sko'. Hur hon nu kunde få ihop det..
Låt oss säga att hon fick en viss blodtryckshöjning när hon senare insåg mer specifikt vems sko det var - sin egen. Och att det inte bara var hennes skor, utan hennes favoritskor.
Till hennes försvar måste jag säga att hon tog det ganska bra ändå, varken jag eller hund har blivit hemlösa eller deporterade, och hon försökte ansträngt med viss darrning på rösten tycka att 'de började ju ändå bli lite slitna'. I översättning från mammaspråk till allmänt språk skulle en mer korrekt formulering bli i stil med 'de hade ju ändå bara två - tre år kvar på nacken..'
Men tack gud för tradera. För efter att ha försökt erbjuda mamma att köpa nya likadana skor till henne och fått veta att dylika fuldojor visst utgått i sortimentet (säkert för sådär hundra år sedan). Samt fått information från säker källa om att den nyare, uppgraderade varianten av samma sko tydligen inte är fullt kompatibel med mammafötter, så fick jag snilleblixten. Att kika på tradera.
Och jajamensan, ibland har man tur. Inte identiska men snarlika fuldojor i rätt storlek befinner sig bara några stenkast (med långdistansslangbella, men ändock) härifrån. Och dess ägare anser tydligen att dessa skor är precis lika fula som jag anser, och vill snarast bli av med dem för en väldigt liten peng.
Phu..
(nej, inlägget har ingen större mening, men jag är ganska trött på att såfort jag lämnar gården förvandlas kräket till The Black Destructor..)
Senast på marodörkontot fick jag skriva upp mammas Ecco-skor. Iaf den ena hade modifierats till en mer luftig, somrig stil med öppen tå..
När han ändå var i skomakartagen beslöt han sig för att de ENDA finskor jag har, och som jag letade som en gnu efter när det begav sig och har vårdat mycket ömt (dock tydligt inte tillräckligt ömt då jag lämnade dem framme) nog hade för hög klack och för många remmar. I alla fall den ena, av någon anledning tyckte han visst att jag skulle göra mig bra som låghalt. Så han förkortade raskt klacken med sisådär hälften, och bet bort några - i hans tyckte överflödiga - remmar.
Personligen kan jag ju anse att t ex vristremmen har en ganska betydande och väsentliig funktion på ett par högklackade sandaletter, men vad vet väl jag...
För att lägga ytterligare en dimension till det hela så hade min mor fått en halv hjärtattack av den sönderbitna eccoskon, och då drabbats av akut blodbrist i hjärnan eller något då hon utan vidare bryderier lagt upp skon på en hylla, att senare användas som bevisföremål 1A. Och samtidigt tänkt att 'det var ju tur i oturen att det var Alex sko'. Hur hon nu kunde få ihop det..
Låt oss säga att hon fick en viss blodtryckshöjning när hon senare insåg mer specifikt vems sko det var - sin egen. Och att det inte bara var hennes skor, utan hennes favoritskor.
Till hennes försvar måste jag säga att hon tog det ganska bra ändå, varken jag eller hund har blivit hemlösa eller deporterade, och hon försökte ansträngt med viss darrning på rösten tycka att 'de började ju ändå bli lite slitna'. I översättning från mammaspråk till allmänt språk skulle en mer korrekt formulering bli i stil med 'de hade ju ändå bara två - tre år kvar på nacken..'
Men tack gud för tradera. För efter att ha försökt erbjuda mamma att köpa nya likadana skor till henne och fått veta att dylika fuldojor visst utgått i sortimentet (säkert för sådär hundra år sedan). Samt fått information från säker källa om att den nyare, uppgraderade varianten av samma sko tydligen inte är fullt kompatibel med mammafötter, så fick jag snilleblixten. Att kika på tradera.
Och jajamensan, ibland har man tur. Inte identiska men snarlika fuldojor i rätt storlek befinner sig bara några stenkast (med långdistansslangbella, men ändock) härifrån. Och dess ägare anser tydligen att dessa skor är precis lika fula som jag anser, och vill snarast bli av med dem för en väldigt liten peng.
Phu..
(nej, inlägget har ingen större mening, men jag är ganska trött på att såfort jag lämnar gården förvandlas kräket till The Black Destructor..)
