Jag och hopprädslan

[Ananazen]

Jag är så ledsen och besviken över mig själv för jag lyckats bli rädd för något som jag tyckte var så kul innan. Jag minns att jag bara längtade tills vi hade hopplektion på ridskolan (vilket var ca 1 gång i månaden) och var med på en massa pay & jumps. Hade ramlat av några gånger men ingenting som triggade någon rädsla och jag hade fortfarande stora ambitioner till framtiden som hoppryttare!…. tills jag flyger av under en hopplektion och skadar ryggen och svanskotan. Efter incidenten slutade jag rida i två år och kom tillbaka till hästarna tidigare i år men jag hatar verkligen hopplektionerna, det är verkligen det värsta jag vet. Jag är med på dem och det går bra men allt högre än en markbom undviker jag gärna. Jag vill inte ha det såhär längre och vill komma tillbaka till hur mycket jag älskade hoppningen innan. Vad gör man? Hjälp!

 

[Andromedae]

Ge det lite tid. Det är inte konstigt att det känns jobbigt efter ett trauma. Jag tolkar det som att du rider på ridskola? Prata om din rädsla med ridläraren. Hen kan hjälpa dig både genom att placera dig på lämpliga hästar och på att anpassa undervisningen för dig.

Kanske kan du ta några privatlektioner i markarbete? Bara för att komma tillbaka i känslan att bommar är ok och att du har kontroll.

 

[Elo]

Min hopprädsla har växlat från att inte klara av att galoppera över markbom till att hoppa kring metern (och vara sugen på mer, men hästen är inte där än).

Tid. Repetition och rätt häst. Och något som är svårt på ridskola; mängdträning.

 

[miumiu]

Jag är så ledsen och besviken över mig själv för jag lyckats bli rädd för något som jag tyckte var så kul innan. Jag minns att jag bara längtade tills vi hade hopplektion på ridskolan (vilket var ca 1 gång i månaden) och var med på en massa pay & jumps. Hade ramlat av några gånger men ingenting som triggade någon rädsla och jag hade fortfarande stora ambitioner till framtiden som hoppryttare!…. tills jag flyger av under en hopplektion och skadar ryggen och svanskotan. Efter incidenten slutade jag rida i två år och kom tillbaka till hästarna tidigare i år men jag hatar verkligen hopplektionerna, det är verkligen det värsta jag vet. Jag är med på dem och det går bra men allt högre än en markbom undviker jag gärna. Jag vill inte ha det såhär längre och vill komma tillbaka till hur mycket jag älskade hoppningen innan. Vad gör man? Hjälp!

Jag har också varit där efter några avflygningar och olyckliga landningar för mycket. Har varit på nivån att jag fick panikångest och helt "zonade ut" så fort hindermaterial fanns på ridbanan. För mig hjälpte det att jag började rida en häst som var absolut bomsäker på hinder + gillade att hoppa och skötte det mesta helt själv. Jag hade varit medryttare på denna häst ett tag när ägaren frågade om jag ville vara med på hoppträning eftersom hon själv blivit sjuk, och bestämde mig för att ge det ett försök. Förklarade min situation för tränaren och hon anpassade med övningar som gjorde att jag successivt stärkte självkänslan igen. Var mer på flera träningar och det dröjde inte länge innan vi hoppade samma banor som dom andra i gruppen.

Nu vågar jag hoppa även andra hästar men bara såna som jag vet är säkra kort. Det är helt och hållet tack vare Lucky, min gamla medryttarhäst. Så mitt tips är att försöka hitta en schysst häst som du kan känna förtroende för och som, med hjälp av skicklig tränare, hjälpa dig att bygga upp självförtroendet igen.

 

[Fiorano]

Måste du hoppa? Många gånger blir saker lättare när en släpper pressen av att en "måste" göra det. Och om det inte blir det, vad spelar det för roll? Det är roligt att rida dressyr också. Kanske prova WE så är det hinder utan att hoppning sas.

Sen en dag så kanske suget för att hoppa kommer tillbaka och då är det bara att köra i vind!

 

[fio]

Tänker lite som Fiorano. Om du avskyr hopplektionerna så hoppa inte! Bara för att du tyckte det var kul innan kan saker och ting ändras.

Så himla många som tvingar sig själva till att hoppa när dom egentligen inte vill, bara för att inte anses vara en fegis (antingen inför sig själv eller andra).

Sen i framtiden om du får en trevlig hopphäst att hoppa så kanske du kommer tycka det är kul igen. Beror ju väldigt mkt på vilken häst man har.

En kompis till mig som inte hoppat på 25 år lånade min hopphäst och hoppade runt en bana på 80-90 cm. Nåja, hon åkte med och hästen skötte det andra Hon trodde hindren låg på 40cm
När hon stod på marken blev hon svimfärdig över höjden.

Så från att tycka allt över 40cm var högt och hemskt blev hon supertaggad och tyckte att hoppningen var det roligaste som fanns för hon fick ju galet bra självförtroende iom rätt häst.

 

[WBanna]

Jag är så ledsen och besviken över mig själv för jag lyckats bli rädd för något som jag tyckte var så kul innan. Jag minns att jag bara längtade tills vi hade hopplektion på ridskolan (vilket var ca 1 gång i månaden) och var med på en massa pay & jumps. Hade ramlat av några gånger men ingenting som triggade någon rädsla och jag hade fortfarande stora ambitioner till framtiden som hoppryttare!…. tills jag flyger av under en hopplektion och skadar ryggen och svanskotan. Efter incidenten slutade jag rida i två år och kom tillbaka till hästarna tidigare i år men jag hatar verkligen hopplektionerna, det är verkligen det värsta jag vet. Jag är med på dem och det går bra men allt högre än en markbom undviker jag gärna. Jag vill inte ha det såhär längre och vill komma tillbaka till hur mycket jag älskade hoppningen innan. Vad gör man? Hjälp!

Hoppning är ju en färskvara och du har haft uppehåll så länge, så det är inte konstigt att det känns läskigt. Du kanske kan ta ett antal privatlektioner i hoppning med tätare intervall än en gång per månad, så att du får nöta på ordentligt och kommer in i det igen? Annars säger jag som dom andra; du måste ju inte hoppa om du är rädd. Det finns ju massor med andra roliga saker man kan göra med hästar. Satsa på dressyren ett tag, det har du ju även nytta av i hoppningen om du kommer igång med den igen sen. Lycka till!

 

[Ananazen]

Tack för alla gulliga och hjälpsamma svar! För att förtydliga så rider jag på ridskola med en väldigt förstående ridlärare. Hoppade ingenting på min förra lektion men hade en privatlektion på ett annat stall med en häst som är väldigt säker och som jag ridit väldigt ofta och jag galopperade över lite små hinder och det var väldigt roligt! Så jag tror faktiskt jag fortfarande gillar hoppningen men att det är rädslan som täcker för.

 

[EmmaN]

Jag har varit hopprädd. Blir det bitvis fortfarande ibland. Det är såklart mycket lättare när man har egen häst men jag köpte världens bästa häst förra året och har tagit småsteg hela tiden. Har haft lyxen att min tränare stått i samma stall så jag har kunnat få mycket hjälp. Förra året blundade jag när vi hoppade över 30 cm. Nu har vi startat på riktig tävling. Jag litar till 100% på att min häst hoppar oavsett vad jag håller på med på ryggen liksom och jag tror att det varit nyckeln för min del.

 

[prinsessfeminist]

Tänker lite som Fiorano. Om du avskyr hopplektionerna så hoppa inte! Bara för att du tyckte det var kul innan kan saker och ting ändras.

Så himla många som tvingar sig själva till att hoppa när dom egentligen inte vill, bara för att inte anses vara en fegis (antingen inför sig själv eller andra).

Sen i framtiden om du får en trevlig hopphäst att hoppa så kanske du kommer tycka det är kul igen. Beror ju väldigt mkt på vilken häst man har.

En kompis till mig som inte hoppat på 25 år lånade min hopphäst och hoppade runt en bana på 80-90 cm. Nåja, hon åkte med och hästen skötte det andra Hon trodde hindren låg på 40cm
När hon stod på marken blev hon svimfärdig över höjden.

Så från att tycka allt över 40cm var högt och hemskt blev hon supertaggad och tyckte att hoppningen var det roligaste som fanns för hon fick ju galet bra självförtroende iom rätt häst.

Jag hade också varit svimfärdig. Jösses så kul!

 

[Mabuse]

Tack för alla gulliga och hjälpsamma svar! För att förtydliga så rider jag på ridskola med en väldigt förstående ridlärare. Hoppade ingenting på min förra lektion men hade en privatlektion på ett annat stall med en häst som är väldigt säker och som jag ridit väldigt ofta och jag galopperade över lite små hinder och det var väldigt roligt! Så jag tror faktiskt jag fortfarande gillar hoppningen men att det är rädslan som täcker för.

Rädslan ger sig med mer träning. Man får kanske tvinga sig lite i början, man vartefter man lär sig att det går bra så brukar rädslan ge med sig. Mod är en träningssak - och färskvara.

 

[Squie]

Min ”lösning” som hopprädd var o lura mig själv. Trygg till 50 cm o allt ovan det var fortfarande 50 cm. I mitt huvud.

 

[Ullmerkott]

Tror det är bra att mängdträna på en nivå som inte är läskig - så att man mentalt får träna på att det är kul, och inte på att det är obehagligt.

Dvs ger det lagom pirr i magen med markbom på snäll häst rider du markbom på snäll häst tills det känns avdramatiserat. Då kanske det istället pirrar lagom med upphöjd markbom på snäll häst, och så kan man fortsätta därifrån.
Hoppning är ju också färskvara, så jag upplever det inte som någon större idé att höja innan man fått in känslan för galopp och avstånd någorlunda på småhindren.

 

[Ananazen]

Min ”lösning” som hopprädd var o lura mig själv. Trygg till 50 cm o allt ovan det var fortfarande 50 cm. I mitt huvud.

Men det här var ju jättesmart ju! Kanske låter löjligt men precis sånna här saker brukar fungera på mig, tack!

 

[ameo]

Min gamla hopptränare, som var den som lyckades får en hopprädd fegis (alltså mig) att plötsligt rida 130 med plan för högre klasser, brukade poängtera att det är samma ridning mot en bom på marken eller en upphöjd galoppbom som det är mot ett hinder på 150 cm.
Öva på bommar på marken och upphöjda galoppbommar tills det känns tryggt, sen kan man ta sig vidare därifrån.

Rider man på ridskola är det svårare att komma igång med hoppningen, för det är lite för långt mellan tillfällena när man hoppar. Det ligger ett stort ansvar på ridlärarna att de ger sina elever hoppövningar som hjälper dem att känna sig trygga med hoppningen.
(i min ungdom ryckte jag in en del som vikarierande ridinstruktör och efter en hopplektion med vuxna relativt gröna elever fick jag den bästa komplimang jag fått som instruktör - "Du får ju oss att tro att vi kan hoppa!" . Då vet man att man har lagt sig på rätt nivå, utan att ens behöva gräva ner bommarna.... )

 

[zarmino]

För mig är det enda som hjälper mängdträning, hoppar jag inte en gång i veckan minst så är jag väldigt höjdrädd. Hoppar jag en eller två gånger i veckan kan jag hoppa banor på 130. Så fråga din ridlärare om ni kanske kan blanda in lite bommar varje vecka? Jag vet att hoppning bara sker var fjärde gång eller liknande men att trava och galoppera över bommar sliter ju inget extra.