FUCK vad jdg önskar att jag AKDRIH hade försökt att förklara nånting och FUVK vad jag önskar att jag kunde in se att jag ska hålla käften om hur jag känner för ingen bryr sig. Jo personalen bryr sig för att som MÅSGE för det är deras fuclinh JOBB. Men fucking INGEN annan förutom EN som alls falska jäcksr har fått mig att svika
heart Precis som du försvarar och fortsätter älska din hundvalp och allt bra ni gör för honom, så tycker jag du kan försvara och fortsätta älska eller värdera de här insikterna och allt bra de kan göra för dig.Nu kommer jag nog få skit för att jag skriver dethär men ja detdär att du blev imponerad att jag orkade tänka allt det och att mycket var nytt så det var därför som jag blev ledsen att dom allra allra flesta inte svarade nånting om allt det. För att då blev det jävligt tydligt att man eller iallafall jag INTE ska disskutera om sånt. Och om jag har skit mycket tankar om skit mycket jobbigt så skriver ju inte jag om det för att leka lärare utan det är för att jag VILL och BE HÖVER disskutera om det inte bara skriva skit mycket så får man inga svar. Utan det är ungefär som att man står i ett klass rum eller nånting med många personer och man be rättar om nånting eller om många saker. Och sen är det bara helt tyst ingen säger nånting. Då skulle nog domflesta känna som att dom hade sagt nåt fel och dåligt.Det inlägget hade så mycket klokt och viktigt att jag blev både imponerad (att du orkade tänka allt det, varav mycket var nytt) och glad för det där som vi skrev om med pusslet att det blir nya bitar som går att använda i att förstå dig själv och dina erfarenheter kring ensamhet och äckelsaker.
Jag märkte att det var viktigt för dig när du skrev tack till mig att jag svarade om det.
Efteråt fortsatte jag tänka på det där med pusslel-liknelsen och det är faktiskt bra på fler sätt än jag först tänkte. Du vet när man sorterar pusselbitar och kanske lägger all himmel tillsammans, alla som ska bli tex en vit häst eller ett rött hus tillsammans. Ibland blir det ju att en pusselbit som jag hela tiden trodde hörde till himmelen på bilden, plötsligt visar sig att det inte alls var himlen utan en liten blå fläck på en sjö. Att allt inte är riktigt vad det ser ut att vara i livet heller, men plötsligt upptäcker man vad något man varit med om är och ”var i pusslet det hör hemma”. Lite så lät inlägget som du skrev för mig. Att du kunde placera vissa pusselbitar där de passar ihop med andra och det börjar bli en hel bild som ser annorlunda ut än hur det verkade innan.
Men en sak som jag tänker inte riktigt stämmer med pussel-liknelsen är att ett pussel går bara att lägga på ett sätt med ett visst antal bitar. Livet och vi människor får liksom nya pusselbitar när vi lever och upplever saker. Dessutom blir en människa aldrig klar tror jag, som ett pussel kan bli, utan det kanske är mer som en rubiks orm som kan fortsätta få nya och nya former och mönster; det finns flera slut och inte bara ett rätt sätt att pussla. Så tror jag.
Önskar dig att kunna fortsätta känna vilket otroligt viktigt inlägg det där var oavsett hur mycket prat som blev efteråt här. För allt det fortsätter vara PRECIS lika stora insikter, oavsett hur lite eller mycket som det blir prat om det efteråt. Även om jag förstår att det kanske varit skönare att få mer feedback, liksom så att diskussionen visade hur viktiga insikterna var. Hoppas du kan hålla de insikterna som små juveler eller hundvalpar nära ditt hjärta länge till, för precis så viktigt tror jag de du börjat tänka kring ensamhet, äckelsaker och självskada ÄR.
Skulle det göra skillnad för dig att nu få höra hur fler här tänker om vad du skrev?
Jag vet inte men det är ju ändå borta nu så det spelar ingen roll.Skulle det göra skillnad för dig att nu få höra hur fler här tänker om vad du skrev?
Nu vill jag skriva lite om hur jag tror det här hänger ihop med äckelsaker. Så jag säger att det kanske är triggande så kan du låta bli att läsa om du vill. De enda termerna jag använder är ensamkänslor, äckelsaker och äckelgubbar så det är inga andra triggande ord, men kanske ändå tankarna är triggande.
En svår sak med ensamkänslor och äckelupplevelser är ju att de gör just det du skriver; de gör så att det är jättesvårt att gå på sin egen känsla av vilka saker som är imponerande och värdefulla och så blir man beroende av att få höra utifrån vilka tankar som är nya, imponerande, värdefulla och kan vara viktiga pusselbitar som hjälper till att se ens liv på ett nytt sätt. Det är också helt naturligt! Det blir automatiskt så av äckelsaker och att det blir så gör det lättare för ensamkänslorna att ta över igen. Precis så som du själv skrev om i det där kloka långa inlägget.
Jag tänker att just det, att det slutade kännas viktigt för dig, för att det inte blev lika mycket feedback här som du hoppades och behövde; det är jättetråkigt och jobbigt. Samtidigt är det också en pusselbit som hör hemma kring hur äckelgubbar gör med bekräftelse som då kommer utifrån och inte inifrån sin egen känsla att man tillslut inte kan hålla kvar sitt egenvärde och sin klokhet av sig själv utan måste ha att andra säger det för att det ska gillas. Då får äckelgubbar en alldeles särskild position i livet för de är beredda att ge supermycket bekräftelse (efter att ha tagit bort all säkerhet och trygghet som kommer inifrån genom att göra äckelsaker) medan ingen annan kan mäta sig varken med hur mycket bekräftelse de ger eller med hur mycket de tar bort tryggheten som kommer inifrån genom att tvinga/hota och locka till äckelsaker. Så att det blev så himla jobbigt att det blev färre svar än hur klokt det du sa var, kanske kanske skulle kunna höra till de här nya pusselbitarna som du själv hittade i er grupp?
Så tänker jag. Kanske stämmer inte det för dig och det vet ju du bäst. Men jag ville säga det för jag undrar om det som du kände nu liksom är ett exempel på de nya pusselbitarna med varför det inte går att hålla kvar känslan att det var imponerande?
Tillägg: vi behöver alla höra utifrån för bekräftelse så det är ju absolut inget fel, bara mänskligt. Men med jobbiga upplevelser tror jag det blir mer så och att det egna värdet är svårare att känna inifrån. Så har det varit för mig fast mina svåra saker är inga äckelsaker.
Ja och det är ju helt o möjligt förmig att veta om nån trycker på gilla eller hjärta om det be tyder bara att den tyckte att det var nåt bra med det som jag skrev eller om det be tyder att den tycker att det är värt att disskutera och den kommer svara senare eller vad det be tyder.Jag hann bara läsa som hastigast igår, men av det jag såg så blev jag också jätteglad åt hur långt du har kommit. Från att inte kunna säga något alls om det som hänt eller sätta ord på ditt mående, till att hitta och formulera kloka perspektiv och förklaringar till varför du råkat ut för det du gjort, och hantera det i gruppdiskussioner med andra (om jag fattade rätt). Det är helt enkelt superbra och gör mig stolt över dig! Och jag är säker på att flera med mig blev lika glada och kanske i alla fall tryckte gilla eller hjärta för att de också tyckte så?
Samtidigt så när det är en jobbdag som igår så finns det bara inte alltid utrymmet att både läsa och skriva svar här, även på kvällen finns det ju saker som måste fixas utan att vara vid datorn.
En del inlägg eller svar kan jag absolut bara slänga ur mig snabbt för att de är inte så betydelsefulla att det kräver någon tid, men dina inlägg är ofta en viktig sak och att det dessutom var oro för M inblandat, som såklart också är viktigt. Det snabbaste är ju att säga "jag har läst och uppskattar ditt inlägg" med ett gilla i någon form.
Men för att skriva ett "ordentligt" svar ville jag både hinna läsa och ta till mig det du skrivit igen i lugn och ro, eftersom det var ett ganska långt inlägg med många kloka reflektioner (typ idag, när jag är ledig). Och sedan hinna skriva något lite mer genomtänkt för att visa att jag både läst och funderat på det du skrev, och att innehållet i det svar jag tänkt påverkades lite beroende på hur det blev med M. Men jag hoppas att du fortsätter skriva ändå, och jag hoppas du kan ta till dig att du har kommit långt och att vi är stolta över dig även om vi inte svarar genast - och jag hoppas såklart också att det fortsätter vara bra med både M och valpen.
Okej, tack för att du förklarade fastän det jag tänkte inte stämde för dig.
Jag förstår bättre nu. Vad jobbigt att det kändes fel att ta upp om de här nya pusselbitarna som jag kallade det. Ibland är det ju lättare att ”pussla tillsammans”; att någon annan sitter på ett annat ställe och ser pusselbitarna ur ett annat perspektiv så det går lättare tillsammans att hitta var de här hemma. Det tror jag gäller både pussel och livet.Ja exakt och det var som att jag ville försöka att nån annan kanske också ville hjälpa till med pusslet och ingen annan verkade vilja det.Okej, tack för att du förklarade fastän det jag tänkte inte stämde för dig.
Hoppas både du och M får må så bra det går idag.
Jag försökte hitta vad du skrev nu för att se om jag kunde ”pussla mer med dig” men jag hittar inte.
Tänker på er.Nej för jag tog bort det för att jag inte orkade bara få kritik och att jag kände fel och tänkte fel för att jag försökte förklara hur jag kände.Jag försökte hitta vad du skrev nu för att se om jag kunde ”pussla mer med dig” men jag hittar inte.
Usch, så tungt
Fattar
Jaha men jag skiter i om det var BRA skrivet för jag skriver inte här för att leka lärare och hs nån före läsning och bara ge massa info. Utan om jag skriver om nåt så är det för att jag vill PRATA om det inte bara att nån ska säga att det var bra skrivet enligt den.Du hade skrivit så himla BRA att jag inte kände att jag hade något att tillägga. Massor med viktiga tankar och insikter från dig! Sen tror jag som flera tidigare skrivit att man kan behöva lite tid att tänka igenom ordentligt innan man svarar när det är så stora och viktiga frågor. Men jag förstår att det känns jobbigt att skriva så bra och sedan inte få så mycket svar.
