Sv: jag har tänkt på en sak..
Det är DET HÄR jag menade att du skulle ta hjälp med. Har du redan ridit in dina hästar så här, låt säga 2 år, så kan det vara väldigt mycket onödiga problem som måste läggas ned väldigt mycket tid på för att arbeta bort. Du säger själv att "jag tänker" precis som att du bestämt det redan nu och det är o förhandlingsbart. Dessutom nämner du inget om att du alls har någon kunskap om "normal" inridning. Därav mitt kanske rätt drastiska svar
Och jag hävad fortfarande att om du tror att du får ut något av att skritta dina unghäst i 1 år så har du missat en fundamental bit ang inridning. De har de ovanstående svarat väldigt bra på. Bla just det att går hästen bra i trav o galopp så går den bra i skritt.
Men pojk är ett typexempel på att man inte behöver "träna" in saker. Han är knappt riden i skritt mer än för att lära in de enklaste sidförande hjälperna och svag antydan till framdelsvändning som utveckling på det några gånger. Allt för att använda sidförande som lösgörande i travarbetet. När nya tränaren bad oss göra en bakdelsvändning gjorde han i princip helt korrkera bakdelsvändningar i minst 1/4 av fallen - dvs när matte lyckades förbereda och göra rätt
Ang en god takt som du pratar om. Alla unghästar jag ridit har trippat iväg utan diekt bra bjudning i början på passen innan de "lärt sig" bjuda fram (det är något man "måste" lära alla hästar, en ärlig framåtbjudning till bettet även på lång tygel, det handlar om ren tydligthet av vilka ramar man har och är ett måste för all fortsatt ridning i en bra arbetsform).
När man däremot fått dem att trava avslappnat och framåtgripande i en bra takt o balans (lättridning stödjer ytterligare den ibland rätt otaktmässiga obalanserade ugnhästen och uppnås endast på ett bra sätt med sadel och stigbyglar), när hhästen söker sig framåt till bettet och kanske börjar frusta avslappnat. DÅ är det heller inga problem alls med skritten, bryt av och testa! Lite drivning behövs ofta men hästen har hittat sin kropp på ett helt annat vis och börjar släppa rörelsen genom hela sin kropp - oxå en förutsättning för en arbetsform.
DÄRFÖR börjar jag med traven så fort det bara går! Jag vill i alla pass efter den rena insittningen (dvs att hästen accepterar ryttaren och hjälperna och inte blir skrämd/spänd) uppnå detta resultat eftersom allt anant arbete är nedbrytande/slitage och ger i princip ingenting (förutom att hästen vänjer sig ytterligare med ryttare, men den vänjer sig dessutom att röra sig FEL med ryttare).
Galoppen tar jag oxå väldigt tidigt just för att avdramatisera. Väntar man länge, månader, kan det bli en sådan stor reaktion på just galopp och fattningar att man får problem med just dessa moment - onödiga problem om man från början lägger in lite galopp som en naturlig del. Jag pratar INTE om att flänga runt i galopp från tredje ridturen varv på varv på en ridbana. Utan att låta unghästen där den bjuder till den slå över i galopp ute i naturen, gärna efter en annan häst om framåtbjudningen inte är befäst/tydlig fårn hästens sida.
Sedan tar det lång tid (mycket stärkande travarbete i korta pass) innan jag gör mer än en fattning i varje galopp/ridpass. Och jag rider fort min 4-åring varannan dag som max, oftare belastar jag inte hans rygg. Men de passen rids han noggrannt och i korrekt form. De andra dagarna arbetar vi med annat, avsuttet.
Pust, nu blev det långt ändå Men fråga gärna mer om du ändå inte tyckte jag förklarade varför jag reagerade som jag gjorde
Det är DET HÄR jag menade att du skulle ta hjälp med. Har du redan ridit in dina hästar så här, låt säga 2 år, så kan det vara väldigt mycket onödiga problem som måste läggas ned väldigt mycket tid på för att arbeta bort. Du säger själv att "jag tänker" precis som att du bestämt det redan nu och det är o förhandlingsbart. Dessutom nämner du inget om att du alls har någon kunskap om "normal" inridning. Därav mitt kanske rätt drastiska svar
Och jag hävad fortfarande att om du tror att du får ut något av att skritta dina unghäst i 1 år så har du missat en fundamental bit ang inridning. De har de ovanstående svarat väldigt bra på. Bla just det att går hästen bra i trav o galopp så går den bra i skritt.
Men pojk är ett typexempel på att man inte behöver "träna" in saker. Han är knappt riden i skritt mer än för att lära in de enklaste sidförande hjälperna och svag antydan till framdelsvändning som utveckling på det några gånger. Allt för att använda sidförande som lösgörande i travarbetet. När nya tränaren bad oss göra en bakdelsvändning gjorde han i princip helt korrkera bakdelsvändningar i minst 1/4 av fallen - dvs när matte lyckades förbereda och göra rätt
Ang en god takt som du pratar om. Alla unghästar jag ridit har trippat iväg utan diekt bra bjudning i början på passen innan de "lärt sig" bjuda fram (det är något man "måste" lära alla hästar, en ärlig framåtbjudning till bettet även på lång tygel, det handlar om ren tydligthet av vilka ramar man har och är ett måste för all fortsatt ridning i en bra arbetsform).
När man däremot fått dem att trava avslappnat och framåtgripande i en bra takt o balans (lättridning stödjer ytterligare den ibland rätt otaktmässiga obalanserade ugnhästen och uppnås endast på ett bra sätt med sadel och stigbyglar), när hhästen söker sig framåt till bettet och kanske börjar frusta avslappnat. DÅ är det heller inga problem alls med skritten, bryt av och testa! Lite drivning behövs ofta men hästen har hittat sin kropp på ett helt annat vis och börjar släppa rörelsen genom hela sin kropp - oxå en förutsättning för en arbetsform.
DÄRFÖR börjar jag med traven så fort det bara går! Jag vill i alla pass efter den rena insittningen (dvs att hästen accepterar ryttaren och hjälperna och inte blir skrämd/spänd) uppnå detta resultat eftersom allt anant arbete är nedbrytande/slitage och ger i princip ingenting (förutom att hästen vänjer sig ytterligare med ryttare, men den vänjer sig dessutom att röra sig FEL med ryttare).
Galoppen tar jag oxå väldigt tidigt just för att avdramatisera. Väntar man länge, månader, kan det bli en sådan stor reaktion på just galopp och fattningar att man får problem med just dessa moment - onödiga problem om man från början lägger in lite galopp som en naturlig del. Jag pratar INTE om att flänga runt i galopp från tredje ridturen varv på varv på en ridbana. Utan att låta unghästen där den bjuder till den slå över i galopp ute i naturen, gärna efter en annan häst om framåtbjudningen inte är befäst/tydlig fårn hästens sida.
Sedan tar det lång tid (mycket stärkande travarbete i korta pass) innan jag gör mer än en fattning i varje galopp/ridpass. Och jag rider fort min 4-åring varannan dag som max, oftare belastar jag inte hans rygg. Men de passen rids han noggrannt och i korrekt form. De andra dagarna arbetar vi med annat, avsuttet.
Pust, nu blev det långt ändå
Men fråga gärna mer om du ändå inte tyckte jag förklarade varför jag reagerade som jag gjorde 
