Jag har cancer

Jag behöver bara skriva av mig lite.

Igår fick jag beskedet som jag på ett sätt vetat om redan sedan Lucia när jag undersöktes första gången. Jag har cancer. Jag är 31 år, nybliven mamma och har bröstcancer.

Jag trodde att jag var förberedd på beskedet. Jag hade redan sett diagnosen på 1177 och redan innan lagt ihop ett och ett, men att öppna dörrarna till hela den här apparaten har varit jobbig. Allas reaktioner när jag har berättat har varit överväldigande. Så mycket stöd och omtanke, men samtidigt många upprörda känslor.

Tårarna har runnit mer eller mindre konstant sedan igår. Det blev inte mycket sömn inatt. Jag har fått sömntabletter som jag ska prova ikväll och hoppas på att få sova. Ångesten, tårarna, tankarna är hemska när det är tyst.

Dottern. 8 månader, och min största skräck just nu är att inte överleva. Då kommer hon aldrig minnas mig. Jag får energi av hennes skratt, hennes bus och hennes leende. Allt känns så overkligt. Kommer jag missa mycket av hennes uppväxt och utveckling på grund av den här helvetessjukdomen? Kommer jag orka ta hand om henne?

Det är läskigt att inte veta hur allt kommer bli. På måndag är det uppstartsmöte på Onkologen. Cellgifter är anhalt 1. Om allt går enligt plan så blir det operation och strålning om kanske ett halvår.

Nyåret känns som allt annat än gott. 2022 kommer bli mitt jobbigaste år hittills.

 

[TinyWiny]

Självklart fick jag inte gå från sjukhuset med lätta steg, utan med tårarna rinnandes nedför kinderna. De tog prov på dels den lilla knöl som jag känt, och dels en förstorad lymfkörtel i armhålan på den friska sidan. Det känns som historien upprepar sig. De känns otroligt ångestladdat och tungt. Nu följer ett par veckors dödsångest innan jag får besked. Det var inte såhär jag ville fira att jag var klar med alla behandlingar. När jag fick besked om att jag var cancerfri dog Kimbi precis samtidigt. När jag blev klar med behandlingarna så hittas direkt nya suspekta saker. Jag får nog inse att jag aldrig kommer få kliva av den här karusellen.

Så fruktansvärt hemskt För vad det är värt, kramar i mängd. Jag hoppas verkligen att du får positivt besked och det fort.

 

[Tualma]

Fina, fina du !

 

[TeamLundVer]

 

[manda]

Åh, @Marty vilken skit

Som jag hade hoppats att allt skulle se bra ut för dig nu äntligen.

 

[yamyam]

Åh, fy vad tungt. Som jag önskar dig lite vila från allt det här.. hoppas hoppas du får besked snabbt.

 

[Hippocampus]

Jag håller alla tummar att det ser bra ut!

 

[Marty]

Så otroligt mycket oflyt jag har hela tiden. Förra veckan kände jag att det började bli lite jobbigare att andas. Det gjorde ont i bröstbenet, i revbenet och i ryggen när jag tog djupa andetag. Pratade med onkologen om detta i fredags men de var inte oroliga och tyckte att det räckte med att vänta på biopsisvaren från ultraljudet på bröstet.

I helgen blev andningen ännu mer ansträngd. Jag var på utställning med två av katterna i söndags och sa till mina kattkompisarna att det kändes som hela lungorna var vätskefyllda. Kände mig som en 80-åring med KOL typ.

Idag pratade jag åter igen med onkologen och förklarade läget. Förutom andningen så var även pulsen hög, även i vila. ”Kom hit direkt” lät det plötsligt då.

Nu har jag spenderat över 12 timmar här. Skiktröntgen på lungorna visar en eventuell propp och väldigt mycket vätska. Läkaren hade tydligen aldrig sett så mycket vätska i en lunga. Jag får därför inte åka hem och imorgon räknar de med att tömma lungan på vätska. Skönt att jag inte vara var hypokondrisk, men jag hade gärna sluppit detta.

Till råga på allt gör vårt fantastiska sjuksystem att jag inte får någon vårdplats utan kommer få spendera natten på akuten. De enda som ville ta emot mig var onkologen men de hade inte plats. Just nu väntar jag på att få ett annat rum och förhoppningsvis en lite vettigare säng. Just nu ligger jag mer på någon slags smal brits/säng.

Jag får inte äta inför ingreppet imorgon. Jag fick åtminstone med nöd och näppe hämta en laddare i bilen. Kabeln är dock typ 20 cm lång så det är inte det smidigaste. Min kompis skulle levererat lite grejer, men tidigare ikväll lät det som jag skulle få komma till en avdelning och då avvaktade vi tills vi visste var jag hamnade. Men jag blir ju tydligen kvar här.

Man saknar verkligen familjen när man ligger här och känner sig ensam och ynklig. Hade velat vara hemma i min egen säng nu, med den tryggt sovandes. Hoppas de får ordning på lungan snabbt så jag får komma hem igen.

 

[tuaphua]

Så otroligt mycket oflyt jag har hela tiden. Förra veckan kände jag att det började bli lite jobbigare att andas. Det gjorde ont i bröstbenet, i revbenet och i ryggen när jag tog djupa andetag. Pratade med onkologen om detta i fredags men de var inte oroliga och tyckte att det räckte med att vänta på biopsisvaren från ultraljudet på bröstet.

I helgen blev andningen ännu mer ansträngd. Jag var på utställning med två av katterna i söndags och sa till mina kattkompisarna att det kändes som hela lungorna var vätskefyllda. Kände mig som en 80-åring med KOL typ.

Idag pratade jag åter igen med onkologen och förklarade läget. Förutom andningen så var även pulsen hög, även i vila. ”Kom hit direkt” lät det plötsligt då.

Nu har jag spenderat över 12 timmar här. Skiktröntgen på lungorna visar en eventuell propp och väldigt mycket vätska. Läkaren hade tydligen aldrig sett så mycket vätska i en lunga. Jag får därför inte åka hem och imorgon räknar de med att tömma lungan på vätska. Skönt att jag inte vara var hypokondrisk, men jag hade gärna sluppit detta.

Till råga på allt gör vårt fantastiska sjuksystem att jag inte får någon vårdplats utan kommer få spendera natten på akuten. De enda som ville ta emot mig var onkologen men de hade inte plats. Just nu väntar jag på att få ett annat rum och förhoppningsvis en lite vettigare säng. Just nu ligger jag mer på någon slags smal brits/säng.

Jag får inte äta inför ingreppet imorgon. Jag fick åtminstone med nöd och näppe hämta en laddare i bilen. Kabeln är dock typ 20 cm lång så det är inte det smidigaste. Min kompis skulle levererat lite grejer, men tidigare ikväll lät det som jag skulle få komma till en avdelning och då avvaktade vi tills vi visste var jag hamnade. Men jag blir ju tydligen kvar här.

Man saknar verkligen familjen när man ligger här och känner sig ensam och ynklig. Hade velat vara hemma i min egen säng nu, med den tryggt sovandes. Hoppas de får ordning på lungan snabbt så jag får komma hem igen.

Men vad fasen! Kan du inte få lite medvind nu liksom.. Hoppas de hjälper dig fort imorgon och du får komma hem och vila.

 

[Tualma]

Oj, oj, oj. Men vad bra att du stod på dig och fick hjälp! Men vilken tuff situation. Att det aldrig får vara lite medvind .
Jag vaknade nyss och förblir nog vaken några timmar nu om du inte kan sova och vill ha någon att skriva med eller så.
Jag håller tummarna för att det ska gå bra i morgon.
Kram

 

[Hippocampus]

Men fy va jobbigt! Hoppas du fått bättre säng nu.

 

[cambodia]

Vet inte vad jag ska säga… men vill skicka en tanke

 

[Marty]

Tack snälla. Lyckats sova lite kortare stunder efter att jag till slut fick ett annat rum och säng vid typ 01. Inte helt lätt miljö att sova i dock, och sköterskan har kommit in med jämna mellanrum för att kolla temp, blodtryck och syresättning. Syresättningen har väl gått ner lite när jag sovit, men för mig känns det rätt logiskt när jag måste ta i för att ta något så när djupa andetag. Jag hoppas att det blir ganska tidig operation idag som de hoppades på inatt, men har inte hört något om det.

 

[TinyWiny]

Tack snälla. Lyckats sova lite kortare stunder efter att jag till slut fick ett annat rum och säng vid typ 01. Inte helt lätt miljö att sova i dock, och sköterskan har kommit in med jämna mellanrum för att kolla temp, blodtryck och syresättning. Syresättningen har väl gått ner lite när jag sovit, men för mig känns det rätt logiskt när jag måste ta i för att ta något så när djupa andetag. Jag hoppas att det blir ganska tidig operation idag som de hoppades på inatt, men har inte hört något om det.

Men så förfärligt! Hoppas verkligen att det här var de sista dåliga som någonsin kommer att hända dig och att ditt liv efter det här kommer vara som att glida fram på en räkmacka.

Önskar dig allt gott och håller tummarna hårt för att du nu är opererad och andas lätt igen. Ta hand om dig

 

[em-pirre]

Men herregud så sorgligt. Har en kompis i samma situation som dig. Samma diagnos och samma vård. Har häst och hundar och barn och eget företag. Troligen ungefär samma ålder. Hon drabbas av det ena bakslaget värre än det andra. Synd att hon är helt finskspråkig, ni kunde annars säkert stöda och förstå varandras situation på ett sätt som ingen av oss här kan. @Marty

 

[Blyger]

Håller tummarna för snabb operation och att allt går bra.

 

[cirkus]

Men fansjävla skit helt enkelt.
Hoppas nu av hela mitt hjärta att dagens operation går bra och att det är punkten på allt krångel.

 

[pajaztar]

Vilket elände. Hoppas verkligen att det vänder för dig

 

[Marty]

Verkar som vi har ytterligare ett bakslag. Läkaren igår kväll gav mig en blodförtunnande spruta mot den förmodade proppen. Nu visar det sig att de inte vill dränera lungan så länge den finns i kroppen, så eventuellt blir det ingen operation förrän imorgon. Jag har åtminstone fått lämna akuten och komma till en vårdavdelning, men sjukt segt att läkaren lyckades tabba sig med behandlingen. Så än så länge kan jag bara ligga här och kämpa på med andningen. Vilopuls på 90 så jag är ju inte helt på topp.

Tack alla som bryr sig . Det behöver ni inte. Jag skriver vara av mig för min egen skull, men det värmer såklart!

 

[Fjordfrälst]

Verkar som vi har ytterligare ett bakslag. Läkaren igår kväll gav mig en blodförtunnande spruta mot den förmodade proppen. Nu visar det sig att de inte vill dränera lungan så länge den finns i kroppen, så eventuellt blir det ingen operation förrän imorgon. Jag har åtminstone fått lämna akuten och komma till en vårdavdelning, men sjukt segt att läkaren lyckades tabba sig med behandlingen. Så än så länge kan jag bara ligga här och kämpa på med andningen. Vilopuls på 90 så jag är ju inte helt på topp.

Tack alla som bryr sig . Det behöver ni inte. Jag skriver vara av mig för min egen skull, men det värmer såklart!

Hoppas verkligen att det vänder snarast! ❤

 

[Hedinn]

Fy fan rent ut sagt, vad du ska behöva gå igenom! Lider med dig och skickar en massa tankar, önskar jag kunde göra mer. Hoppas innerligt att skiten är över för dig snart och du får komma hem.