tindra
Trådstartare
Flyttade hem i dag efter 4 månader i Västerås... Föräldrarna har två katter, en av dessa flyttade in här självmant för 2 år sedan, just innan jul i den kallaste av vintrar (polis kontaktades och lappar sattes upp och lämnades i brevlådor men ingen hörde av sig så han döptes till Sixten och fick stanna kvar).
Sixten sökte kontakt från första början men alltid på sina villkor. Kom man för nära sprang han i väg, samma sak om han låg i mammas stol i vardagsrummet och man kom in dit så flydde han fältet... I januari i år flyttade jag hem efter utlandsstudier. Sixten var lite misstänksam mot mig, jag snodde ju "hans" rum - det rum han bodde i innan han och Katzor kom överens och kunde dela på huset. Framstegen kom dock rätt så snabbt och det märktes att min närvaro här inverkade på hur han reagerade på andra människor, så som mina syskon och deras respektive (föräldrarna har inte särskilt mycket besök, de är nöjda för sig själva med sina katter). Han satt kvar och åt sin mat utan trots att flera personer fick kliva över honom! Och jag fick sakta men säkert klappa och gosa lite med den fina killen!
I dag när jag kom hem kunde jag gå fram till honom direkt, utan att han backade undan... och jag fick klappa och gosa och pussa honom på huvudet
kära lilla katt... lillebror och lillasyster får dock inte komma så nära, ännu...
(I början var han jätterädd för ljud... vi har ingen aning om var han kom i från eller vad han hade varit med om. Enligt veterinären var han under året när han kom till föräldrarna... sommarkatt kanske?) Det är så kul att se hur trygg han har blivit, även om det tog sin lilla tid.
Sixten sökte kontakt från första början men alltid på sina villkor. Kom man för nära sprang han i väg, samma sak om han låg i mammas stol i vardagsrummet och man kom in dit så flydde han fältet... I januari i år flyttade jag hem efter utlandsstudier. Sixten var lite misstänksam mot mig, jag snodde ju "hans" rum - det rum han bodde i innan han och Katzor kom överens och kunde dela på huset. Framstegen kom dock rätt så snabbt och det märktes att min närvaro här inverkade på hur han reagerade på andra människor, så som mina syskon och deras respektive (föräldrarna har inte särskilt mycket besök, de är nöjda för sig själva med sina katter). Han satt kvar och åt sin mat utan trots att flera personer fick kliva över honom! Och jag fick sakta men säkert klappa och gosa lite med den fina killen!
I dag när jag kom hem kunde jag gå fram till honom direkt, utan att han backade undan... och jag fick klappa och gosa och pussa honom på huvudet
kära lilla katt... lillebror och lillasyster får dock inte komma så nära, ännu...
(I början var han jätterädd för ljud... vi har ingen aning om var han kom i från eller vad han hade varit med om. Enligt veterinären var han under året när han kom till föräldrarna... sommarkatt kanske?) Det är så kul att se hur trygg han har blivit, även om det tog sin lilla tid.
Senast ändrad:
