C
cajsa_cavalier
För en stund sedan smet min hund på sex månader ut genom ytterdörren när min klant till pappa inte såg vart hon var innan han gick ut. Jag har tjatat och tjatat på vi måste sätt upp kompostgaller där fall i fall om hon sticker ut. Hon har aldrig tidigare stuckit ut.
Mamma och pappa trodde hon var inne tills jag börja förstå att hon inte var det, jag ut med hemmabyxor, stövlar med jacka och handuk i håret och halvsminkad och börjar känna panik komma över mig. Jag var så rädd. sprang ut på baksidan ingen hund, ut på vägen en bussgata ställde mig där, ser ett par vinka till mig längst bort och springer dit, hunden sprang med dem och sedan in på trädgård.
När jag såg henne, ropade jag på henne och hon kom i full galopp mot mig, jätteglad över och se mig. fick belöning och sedan i väg innan jag hann få tag i henne. ropade en gång till i och med att hon stod några meter ifrån och gav henne belöning och tog upp henne. Tackade paret för dom stannade ( de berättade att de hade gått utanför vårt hus och hon hade hängt med dem tills längst bort av gatan och då stannade och undrade om hon inte hade smitit) min mamma kom efterhand och pratade med dem. Sedan gick vi hem med henne stadig i fammen och ser bussen komma...
När jag kommer hem gormar jag åt pappa att han är jävla idiot och slänger jackan i väggen och går i på toa och låser, där allt släpper och sitter och gråter och skakar. Jag blev så rädd...
släpper in mamma och hunden min kommer efter slickar mig i ansiktet, halsen öronen, och går inte från tills jag reser mig upp.
Jag sagt till flera gånger att vi måste förebygga det här med ytterdörren i fall hon sticker någon gång. Men ingen lyssnar förrän det här händer " hon är så snäll, hon sticker inte" och jag var där hela tiden med kompostgaller framför dörren. Så är det att vara minst i familjen, ingen lyssnar.
Jag har också lärt henne att hon inte får gå ut genom dörren förrän jag har sagt vassegod. Och då har dörren var helt vidöppen. Jag har henne alltid kopplad runt här i bostadområdet och åker alltid till ställen där folktomt varje dag och tränar henne att vara lös. Har i princip var lös varje dag en stund sedan åtta veckor, hon kommer alltid på¨inkallning, där jag belönar henne med godis eller lek och bus.
Nu har familjen bestämt att sätta upp en grind med huset och garaget på båda sidorna. Plus en fast grind. ( det som jag har velat så länge)
Jag är otroligt fäst vid min hund som jag bara haft i sex månader och skulle aldrig förlåta mig själv om det skulle hända nåt.
Jag ville bara skriva av mig, behöver ej svara.. känner bara att det blev för mycket.. och det bara väller upp och självförtroende är och kommer aldrig bli på topp....
Mamma och pappa trodde hon var inne tills jag börja förstå att hon inte var det, jag ut med hemmabyxor, stövlar med jacka och handuk i håret och halvsminkad och börjar känna panik komma över mig. Jag var så rädd. sprang ut på baksidan ingen hund, ut på vägen en bussgata ställde mig där, ser ett par vinka till mig längst bort och springer dit, hunden sprang med dem och sedan in på trädgård.
När jag såg henne, ropade jag på henne och hon kom i full galopp mot mig, jätteglad över och se mig. fick belöning och sedan i väg innan jag hann få tag i henne. ropade en gång till i och med att hon stod några meter ifrån och gav henne belöning och tog upp henne. Tackade paret för dom stannade ( de berättade att de hade gått utanför vårt hus och hon hade hängt med dem tills längst bort av gatan och då stannade och undrade om hon inte hade smitit) min mamma kom efterhand och pratade med dem. Sedan gick vi hem med henne stadig i fammen och ser bussen komma...
När jag kommer hem gormar jag åt pappa att han är jävla idiot och slänger jackan i väggen och går i på toa och låser, där allt släpper och sitter och gråter och skakar. Jag blev så rädd...
släpper in mamma och hunden min kommer efter slickar mig i ansiktet, halsen öronen, och går inte från tills jag reser mig upp.
Jag sagt till flera gånger att vi måste förebygga det här med ytterdörren i fall hon sticker någon gång. Men ingen lyssnar förrän det här händer " hon är så snäll, hon sticker inte" och jag var där hela tiden med kompostgaller framför dörren. Så är det att vara minst i familjen, ingen lyssnar.
Jag har också lärt henne att hon inte får gå ut genom dörren förrän jag har sagt vassegod. Och då har dörren var helt vidöppen. Jag har henne alltid kopplad runt här i bostadområdet och åker alltid till ställen där folktomt varje dag och tränar henne att vara lös. Har i princip var lös varje dag en stund sedan åtta veckor, hon kommer alltid på¨inkallning, där jag belönar henne med godis eller lek och bus.
Nu har familjen bestämt att sätta upp en grind med huset och garaget på båda sidorna. Plus en fast grind. ( det som jag har velat så länge)
Jag är otroligt fäst vid min hund som jag bara haft i sex månader och skulle aldrig förlåta mig själv om det skulle hända nåt.
Jag ville bara skriva av mig, behöver ej svara.. känner bara att det blev för mycket.. och det bara väller upp och självförtroende är och kommer aldrig bli på topp....