Jag behöver lite pepp tror jag!

[Tillit]

Sv: Jag behöver lite pepp tror jag!

Men alltså ni är så himla underbara Att jag väntat så länge med att skriva här känns bra dumt nu.

Oj vad lyxigt med en sån förlossning! Det beställer jag också, undrar om den kan levereras hm ja, säg 20 april eller så? Blir nog lagom och bra

Nej, skämt åsido. Det var verkligen en chock, förlossningen med Emil, och jag är verkligen inte redo att uppleva det hela en gång till just nu.
Eller ja, det blir man väl egentligen aldrig...men jag hoppas att ju mer tiden går, och ju mer man bearbetar det hela så blir man väl redo på sätt och vis ändå, och sen får man ta det som det kommer.
Och hoppas att dom som du Chlo säger kollar de gamla journalerna och försöker förekomma problemen.
Förnuftet säger ju att det är så, men ändå, känslan av panik är svår att tygla..

Att inte ställa höga krav på mig själv är nog något jag verkligen måste ta till mig, för jag är lite av en sån som inte kan ta när det jag inte gör blir perfekt.
Så tack för det rådet Chlo, och Cirkus också

Och tack till dig också Comfort

 

[jerseyko]

Sv: Jag behöver lite pepp tror jag!

Lillasyster här hemma är VÄLDIGT krävande, otroligt envis och en riktigt surpuppa. En äkta lillasyster Men det går bra ändå. Som du skrev så finns redan rutinerna och fungerar, så de kör man bara på som vanligt och då mår man oxå bättre som förälder och orkar. För man kan inte hoppa över maten t.ex.
Jag och mina vänner med fler barn tycker oxå man blir lite coolare med andra barnet. Man kastar inte i sig maten eller går ifrån för liten börjar pipa utan mer "Jaja jag kommer snart ska bara äta upp köttbullarna"

Jag har 2 år och 2½ månad mellan mina barn, vet inte om de räknas som tätt men storebror är i alla fall otroligt förstående och låter syrran vara med. Det är jättekul och se att de faktiskt leker och hon blir ju väldigt aktiverad av brorsan så man har tid att göra annat.

 

[Bollen]

Sv: Jag behöver lite pepp tror jag!

Första 2 dygn och andra 4 timmar om man räknar med tiden hemma...
Lucky me!

 

[Tillit]

Sv: Jag behöver lite pepp tror jag!

Första 2 dygn och andra 4 timmar om man räknar med tiden hemma...
Lucky me!

Min första tog också ungefär 2 dygn, om man räknar med tiden hemma. Hua..så jag tänker gå i dina fotspår, bara så du vet

 

[Bollen]

Sv: Jag behöver lite pepp tror jag!

Jag var också minst sagt chockad att det var så jävligt att föda barn Jag brukar vara väldigt smärttålig...
Andra gången var jag chockad att det gick så fort att jag inte riktigt hann med kändes det som
Försökte svamlande förklara för min man att krystvärkarna hade satt igång, med lustgasmasken krampaktigt mot ansiktet och pratar osammanhängande att nu är vi snart 2-barnsföräldrar... han retar mig fortfarande för det...


När vi åkte in till sista förlossningen så ände jag mig inte förväntansfull (jo självklart för att få träffa lillasystern) utan snarare uppgiven för nu skulle skiten börja. För mig var det viktigt att jag tillät mig själv att ha sådana tankar, för att slippa paniken om du förstår hur jag menar.

 

[Bollen]

Sv: Jag behöver lite pepp tror jag!

Då håller vi tummarna för det.

 

[vindvissla]

Sv: Jag behöver lite pepp tror jag!

Jamen precis. Det jag blivit bättre på att organisera är t ex att ordna kläder på kvällen, så att vi kan gå ut på morgonen. Sambon jobbar natt så vi försöker hålla oss ute ett par timmar innan lunch. Sen i början var det mycket att sysselsätta Sam medan jag ammade, och med ett paket russin och en film gick det galant. Men det ville ju till att han inte blev hungrig mitt i alltihop. Och nu är det lättare eftersom lillebror också käkar vanlig mat. Det känns som om de första 6 månaderna var jobbigare än vad det är nu (han är 9 månader) för nu vill de typ samma sak (vara ute, leka med saker och sånt) och i början ville Sam vara ute och Isaac ville bara gosa och amma.

Jag tycker också många saker är enklare denna gången, jag som inte hade någon bebiserfarenhet innan har mycket lättare för att läsa av lillskrutten och veta vad han vill. Jag är också lite tuffare, tex ska jag gå på en 6 km vandring imorrn med Isi på ryggen.

 

[Bollen]

Sv: Jag behöver lite pepp tror jag!

Just det med att underhålla medan man ammar kan vara krångligt, där gäller det att ligga steget före.
Jag ser till att jag har en gömma med smörgåsrån och mjölk att snabbt skicka fram till storasyster.

Jag är också "tuffare" den här gången. Jag har ju till och med klarat av att amma sittandes i bilen

 

[vindvissla]

Sv: Jag behöver lite pepp tror jag!

Precis, man blir bättre på "tänka före". Men igen, det blir lättare tycker jag!

 

[Freyja_bus]

Sv: Jag behöver lite pepp tror jag!

Först och främst JÄTTEGRATTIS!!! Jag vet ju att du varit sugen på en till och jag har haft på känn att det snart skulle bli en till hos er =)

Jag känner så väl igen mig i det du skriver. Min andra graviditet var verkligen toppen, om man bortser från nio veckor i början (med start i v 6-7 någon gång) men KONSTANT illamående. Det är inte så lätt att hantera när man ska vara en bra mamma till en liten tokig ettåring samtidigt. Jag fick lergigan comp utskrivet och det hjälpte faktiskt lite, har du kollat med din BM om du kan få det?

När illamåendet väl släppte och jag började må bra igen så blev allt mycket bättre. Visst kände jag mig lite tung en period runt v 20 när jag växte som sjutton och gick upp ett kilo i veckan, men över lag har min andra graviditet verkligen varit hur bra som helst. Jag har kunnat leva precis som vanligt och fått må jättebra, och är så tacksam för det! Jag var lite orolog ibland att jag inte skulle kunna älska nästa barn lika mycket, att jag inte skulle ha tid för My längre, och när värkarna började här hemma grät jag lite och sa till min man att jag inte visste om jag ville ha en bebis till, "jag vill bara ha My"... Men så fort jag kom in på förlossningen och när jag hade min lilla Maja i min famn så blev det ju helt annorlunda!

Förlossningen gick också mycket lättare (även om den tog längre tid) och framförallt mådde jag hur bra som helst efteråt, vilket jag inte gjorde efter My. Det är som att kroppen kommer ihåg vad den ska göra, och återhämtar sig mycket fortare.

Att ha två barn är underbart! Jag har visserligen bara varit tvåbarnsmamma i tre veckor, men hitills är det verkligen inga som helst problem. Maja sover mest och ammar på två minuter, så jag har all tid i världen att ägna mig åt My, vilket känns extra viktigt såhär i början så att hon inte känner sig bortglömd. Maja hamnar i sjalen när hon är kinkig eller när vi ska ut och leka, eller så kör jag med dubbelvagnen. Enda situationen som jag tycker har varit jobbig är när jag ska lägga My och Maja skriker eller är vaken.

Jag tycker också att man känner sig lugnare och är lite coolare med andra barnet. Jag kände mig aldrig speciellt nojjig med My visserligen, men det känns ändå som att det är lite skillnad. Och jag lovar, det är inga som helst problem att älska den lilla parveln, för hjärtat blir liksom bara större så att det får plats kärlek för ett barn till!

Du kommer att klara det här galant! För mig var det stor skillnad på att vara gravid andra gången, det gick fortare och man var inte lika inne i graviditeten som med första barnet. Det blev liksom en annan och alldeles egen upplevelse, och så ska det kanske vara för det är ju ett annat barn, en ny liten familjemedlem, som växer där inne!

Stort lycka till!
//Julia

 

[Sar]

Sv: Jag behöver lite pepp tror jag!

Dessutom får både jag och den blivande tvåbarnspappan höra från höger och vänster hur jobbigt det kommer att bli med två.
Senast igår sa svärmor att " ja det kommer ju inte kännas som ni får ett barn till, det kommer kännas som att ni får minsta två till!!"
Och det är så svårt, jag vet liksom inte alls vad jag ska göra med en sån kommentar?
När jag redan mår så dåligt också, och känner mig lite smådeppig är det så svårt att inte ta åt sig....

/Tillit - i elfte veckan

Hoho, då skulle du veta vad man får höra när man väntar tvillingar....

Skämt åsido, nästa gång hon klämmer ur sig en sådan kommentar får du väl säga att blir det så jobbigt så förväntar ni er en hel del markservice, hon kan börja med fönstren nästa måndag!

Jag tror det här kommer att bli jättebra. Jag tror att det är både sunt och naturligt att man rannsakar sig själv om hur man kommer att klara av fler barn och om de andra barnen/barnet kommer att bli åsidosatta.
Men den här gången har du vanan inne, den lille/lilla kommer att ha glädje av sitt syskon och däri ligger faktiskt lite avlastning för dig när bäbin är nöjd när syskonet spexar!
Jag önskar dig all lycka och att du ska komma ihåg att det är helt ok att deppa ihop ibland, det kommer att stärka dig sedan. Kram Sar

 

[Gnarpis]

Sv: Jag behöver lite pepp tror jag!

Först och främst ett jätte GRATTIS! Så kul att höra

Och det är svårt att släppa vad folk säger till en speciellt när man är gravid.

Jag tycker inte att du ska fokusera så mycket på att du inte känner dig överlycklig just nu. Man får vara deppig, det är ok! Träng inte bort det.

Du kommer grejja det här, det är jag övertygad om!

En bamse kram från oss!

 

[Tillit]

Sv: Jag behöver lite pepp tror jag!

Tusen tack för ditt fina svar

Vad roligt, just innan förlossningen där.
Precis så kan jag känna nu till och från, typ som "vad sjutton var jag inte bara nöjd med att ha fått ett litet välskapt barn, måste jag nu nödvändigtvis ha ett till?!"
Lite lustigt är det ju att man blir så påverkad av hormoner och skit att man från en dag till en annan går från att vara helt bebissjuk till att inte alls vara sugen på en till.. När jag gjorde testet och insåg att jag faktiskt var gravid så vart jag ju överlycklig.

Kul att läsa om hur det varit för dig och er, och att det gått så bra. Jag hoppas och tror att det blir så för oss med!
Har själv tänkt att sjalen blir bra att använda, och syskonvagn får vi nog ta och skaffa det med så vi kan komma ut på långa promenader.

Och självklart så kommer jag nog älska nästa barn lika mycket, men det är verkligen helt svårt att tänka sig att man kan älska någon annan på samma sätt som jag nu älskar Emil.

Hoppas verkligen att mitt illamående släpper snart, kanske blir det lättare då. Det tär verkligen på en...mitt började också prick på dagen 6+0, och har alltså inte gått över än nu i vecka 10+3...men det är väl bara att hålla ut och kämpa på...

Sar: Oj ja, jag kan tänka mig att det blir många bekymrade blickar och "råd" om man har två i magen..men ni verkar ju verkligen ha fixat det bra
Vore kul att säga något liknande till svärmor, om inte annat så bara för att se hur hon skulle reagera...

Och tack förresten för ditt fina svar

Gnarpis:
Jättetack! Det är bra att ni alla säger att det är okej att deppa, för jag tror att det är det som är jobbigast.
Att jag känner att jag verkligen inte borde göra det, och får dåligt samvete och så vidare...
Så jag ska lyssna på er, tack återigen för att ni är så bra