Jag är ingen bra ryttare!

[Sidekick]

Nej, idag har jag insett det. Efter dagens ridpass så satt jag och funderade, och kunde inte för mitt liv hitta den röda tråden som bör finnas i varje pass.. Stackars Allie måste bli hur förvirrad som helst.
Jag vill så himla mkt på en gång, istället för att jobba bit för bit.
Usch, jag har så fruktansvärt dåligt samvete.
Sen kan jag tycka att jag går på honom för hårt, ger honom inte en chans att förstå utan bara pressar och pressar. Är för 'snabb' i mina hjälper och höjer inte graden på dem succesivt utan tar den grövsta direkt. Och jag försöker verkligen jobba på det, men väl uppe på ryggen så finns det inte, jag blir så inne i mig själv att jag knappt tänker.
Någon som har något tips, som kan hjälpa mig? Eller någon som känner igen sig?

 

[Next]

Sv: Jag är ingen bra ryttare!

känner definitivt igen mig. Har tyvärr inga tips att ge. Man vill hela tiden så mycket och så blir det bara platt pankaka av det hela... Man kanske ska planera ridpasset redan innan man börjar och vara stenhård med att inte göra mer än det... Jag vet inte annars...

 

[__Jeanette]

Sv: Jag är ingen bra ryttare!

även jag känner igen mej enormt mycket, min nya dam är en häst med extremt mycke humör, till och med AJ tyckte att jag skulle skippa att köpa henne på grund av att hon har extemt stohumör.. Vissa dagar kan jag känna att jag bara måste gå iväg och andas en stund, när hon gör saker gång på gång och tillslut blir man super arg på en sak som egentligen kanske inte är så stor..!

 

[Raggartass]

Sv: Jag är ingen bra ryttare!

Jadu, det finns nog många där ute som känner sig lite som du efter ett pass som kanske inte gått som man ville.
Personligen vet jag precis hur du känner, för själv hade jag MÅNGA sådana pass i mina yngre dagar. Man lovar sig själv att nästa gång ska det minsann bli som man tänkt sig - men icke. Likt för***nat sitter man lika missnöjd med sig själv som dagen innan. Och hästen totalt oförstående om vad som egentligen hände.

För min del handlade det mest om självkännedom. Med tiden har jag blivit äldre, fått barn som måste fostras efter bästa förmåga och mina värderingar. Efter ett antal år utan häst (de sk småbarnsåren ), har jag nu skaffat mig en ny häst. Det skulle bli en äldre väl utbildat häst, men när vi såg denna kille komma fram i hagen, bestämde jag mig på stående fot att honom skulle jag ha. Han var då ett år och hingst . Genast kom rädslan, och tveksamheten och tänk om det blir som förr - att jag inte kan ge honom chansen att bli en riktigt bra kompis och ridhäst.
Men med åren har jag lärt mig att det inte alltid blir som jag vill. Ibland får man gå en annan väg för att till slut hamna där man tänkt sig. Se lite på saken på olika sätt, och inte bara mitt - DET SKA GÅ!!
Jobbar utefter hans förutsättningar och låta saker ta den tid det tar.
Att han är otroligt lättlärd och en godmodig individ, har gjort att mina tvivel med tiden har flugit sin kos. Kanske kommer de tillbaka en dag då inte allt stämmer - för sådana dagar kommer ju alltid. Men så länge jag kan hejda mig och gå av bana just dessa dagar, så kommer vi längre tillsammans för varje ridpass.

Detta var kanske inte vad du ville höra just idag, men jag hoppas jag kan ha hjälp dig lite i den frustration du verkar känna just nu. Det innebär inte heller att du är en dålig ryttare, däremot att du kan bli en bättre ryttare om du hittar de rätta knapparna. Och det kommer du göra en dag om du inte ger upp.
Du kan börja med att sluta ridpasset när du har fått igenom en sak bra, låt det bli din lilla framgång i början. Så småningom lär sig både du och hästen när det är dags att sluta. När min säger att nu går vi hem, så MÅSTE jag inte göra en sak till, utan känner att det funkade så bra det där stoppet så okey nu är det bra för idag. Bara det lilla räcker ibland

Och för guds skull - gå inte och skaffa barn för den sakens skull - då lär du få känna vad RIKTIG frustration är

 

[Next]

Sv: Jag är ingen bra ryttare!

Jadu, det finns nog många där ute som känner sig lite som du efter ett pass som kanske inte gått som man ville.
Personligen vet jag precis hur du känner, för själv hade jag MÅNGA sådana pass i mina yngre dagar. Man lovar sig själv att nästa gång ska det minsann bli som man tänkt sig - men icke. Likt för***nat sitter man lika missnöjd med sig själv som dagen innan. Och hästen totalt oförstående om vad som egentligen hände.

För min del handlade det mest om självkännedom. Med tiden har jag blivit äldre, fått barn som måste fostras efter bästa förmåga och mina värderingar. Efter ett antal år utan häst (de sk småbarnsåren ), har jag nu skaffat mig en ny häst. Det skulle bli en äldre väl utbildat häst, men när vi såg denna kille komma fram i hagen, bestämde jag mig på stående fot att honom skulle jag ha. Han var då ett år och hingst . Genast kom rädslan, och tveksamheten och tänk om det blir som förr - att jag inte kan ge honom chansen att bli en riktigt bra kompis och ridhäst.
Men med åren har jag lärt mig att det inte alltid blir som jag vill. Ibland får man gå en annan väg för att till slut hamna där man tänkt sig. Se lite på saken på olika sätt, och inte bara mitt - DET SKA GÅ!!
Jobbar utefter hans förutsättningar och låta saker ta den tid det tar.
Att han är otroligt lättlärd och en godmodig individ, har gjort att mina tvivel med tiden har flugit sin kos. Kanske kommer de tillbaka en dag då inte allt stämmer - för sådana dagar kommer ju alltid. Men så länge jag kan hejda mig och gå av bana just dessa dagar, så kommer vi längre tillsammans för varje ridpass.

Detta var kanske inte vad du ville höra just idag, men jag hoppas jag kan ha hjälp dig lite i den frustration du verkar känna just nu. Det innebär inte heller att du är en dålig ryttare, däremot att du kan bli en bättre ryttare om du hittar de rätta knapparna. Och det kommer du göra en dag om du inte ger upp.
Du kan börja med att sluta ridpasset när du har fått igenom en sak bra, låt det bli din lilla framgång i början. Så småningom lär sig både du och hästen när det är dags att sluta. När min säger att nu går vi hem, så MÅSTE jag inte göra en sak till, utan känner att det funkade så bra det där stoppet så okey nu är det bra för idag. Bara det lilla räcker ibland

Och för guds skull - gå inte och skaffa barn för den sakens skull - då lär du få känna vad RIKTIG frustration är

Mycket kloka ord!

 

[_Eva_]

Sv: Jag är ingen bra ryttare!

Hola,
Backa tre steg, eller för all del fem.

Istället för att träna Allie så träna dig. Träna på att göra så små hjälper du bara kan. Ta några få rörelser i taget.

Börja med att försöka rida med tex bara EN tygel i skritt på fyrkantsspåret. Låt det ta sin tid. Prova att svänga eller göra volter åt de olika hållen med bara EN tygel. Sen byter du tygel.
Försök att vikta litet i stigbyglarna och flytta överlivet en smula beroende på vad du vill göra. osv.

Gör du för mycket, för hårt osv så kommer det helt enkelt inte att bli den där volten eller vad det nu var du ville göra.... Korta pass, typ 20 minuter.

Känner du att du behöver/vill rida mera så rid 20 minuter. Ställ hästen uppbunden med lättad sadelgjord i 20 medans du mockar eller gör nått annat och rid sen ett pass till.

mvh Eva

 

[_Eva_]

Sv: Jag är ingen bra ryttare!

Glömde sluta alltid med nått bra. Även om det är en "skitgrej"

 

[lillaida]

Sv: Jag är ingen bra ryttare!

Jag känner definitivt igen mig! Men jag har haft turen att få rida en häst som det helt enkelt inte gick att rida om man blev arg, frustrerad eller för snabb i vändningarna, den hästen lärde mig tålamod (patience is a virtue, heter det ju på engelska och tålamod är det som är viktigast med hästar) När jag blev för ivrig eller arg sade hästen ifrån och det var helt enkelt bara att stanna, räkna till tio och tänka över vad det var som gick snett. Det går mycket fortare att lära både sig själv och hästen om man låter sig ta lite pauser och fundera. När jag lärt mig att kontrollera mig själv och mitt humör så gick ridningen 100 gånger bättre och vi lärde oss jättemycket, fick även chansen att lära hästens ägare samma sak som även hon hade samma problem, men även blivit rädd för att rida sin häst p.g.a alla problem. Så hon var jätte glad när hon till slut vågade rida sin häst igen. Så tålamod är det jag kan rekomendera att jobba på, låt Allie göra sina misstag, så låter han dig göra dina. Ta en paus när det blir fel i stället för att bli frustrerad eller ge upp.