Min_Hemlighet
Trådstartare
Bästa Buke!
Jag skulle behöva er hjälp att få lite klarhet i vad det är som händer i mitt huvud. Jag skapade ett anonymt konto då jag känner några här på Buke privat. Jag ska börja med att berätta att jag (äntligen!) bokat ett läkarbesök som är nästa vecka och hoppas på att få en remiss så att jag kan starta en utredning. Jag tänker givetvis inte gå dit och redan ha tankar om vad mitt problem är, men jag skulle ändå vilja diskutera med er bara för att få höra era erfarenheter av ett liknande beteende.
Det är nämligen så att jag blir besatt av saker. Det är oftast en fix-idé som jag dragit igång med som slukar all min uppmärksamhet, energi och vilja och jag tappar ofta uppfattningen om hur relevant min idé egentligen är. Nu har jag bestämt mig för att skaffa en matta till vardagsrummet, men det har dragit ut lite på tiden då det visat sig vara lite svårt att få tag på en sådan som jag söker. Varje dag när jag tror att jag kommer kunna få en matta på plats men inte lyckas så får jag svårt att andas och hjärtklappningar. Senaste veckan har jag dränkt den känslan med några glas vin om dagen
Igår skulle jag åka förbi en vän och hämta hem en som han ville skänka bort. Jag hade ingen bil, men tänkte att jag klarar av att ta den på cykeln (vilket är helt orimligt när jag tänker på det för den var stor). När jag precis ska åka dit så erbjuder sig en familjemedlem att hämta den med bil dagen efter i stället (idag alltså). Jag tackar nej (eftersom det inte finns något viktigare i min värld just då än att mattan ska på plats samma dag) men han insisterar och säger att jag aldrig kommer att få med den på cykeln. Jag hade inget annat val än att tacka ja till hjälpen, men jag blev så ställd och chockad över att jag inte skulle få hem mattan den dagen som planerat att jag började få svårt att andas igen. Jag blev stum och gick iväg till ett annat rum för att försöka få luft och hålla tårarna tillbaka. Min familj förstod inte vad som hände.
Jag stod inte ut med känslan, så jag cyklade ändå hem till min vän på kvällen. När jag kommer dit inser jag att mattan är för liten. Det slutar med att jag gråter på vägen hem, och spenderar hela kvällen med att försöka hantera den svåra ångest som uppstått. Andningen känns extremt tung, det trycker över bröstet, hjärtat rusar.
Den här händelsen är inte unik på något sätt, utan jag kan spåra att liknande händelser skett regelbundet sedan jag var i tonåren. Jag får en ide om någonting, och när jag väl kommit igång så kan ingenting stoppa mig. Jag överskattar ofta min egen förmåga (och ekonomi) extremt mycket. Jag spenderar pengar impulsivt för att få det jag vill ha direkt. Jag kan köpa någonting som är flera tusenlappar dyrare för att jag vill ha det just idag, och jag råkar gå förbi någon designerbutik på vägen hem, än att beställa via nätet och spara pengar men vänta några dagar. Jag kan dra igång med någon ide som jag kan sitta och skissa på hela natten och vara helt uppslukad av, för att dagen efter bara känna avsmak för samma sak. Gemensamt är alltid:
1. Jag blir besatt av en ide. Ibland kan iden kännas rolig och givande, och jag blir besatt för att ingenting annat känns intressant i jämförelse och jag blir uppslukad därför. Ibland kan jag bli besatt av en ide som inte ens känns rolig (som den här mattjävlen..) men jag har inte förmågan att avbryta tanken. Hjärnan rusar tills jag blir helt illamående och kräkig, och jag vet att det enda sättet att bli av med besattheten är att ge efter. Under dessa perioder är jag helt oförmögen att fokusera på något annat, oavsett hur viktigt det är (jobb, skola, pengar).
2. Jag tar extremt hårt på om det inte går som jag vill (ofta med panikångestattacker som följd).
3. Några dagar senare kan jag känna avsmak för hela iden och inte ens vilja tänka på det. Jag förstår inte vad som var så viktigt.
I maj förra året hamnade jag på akutspyk. Jag hade blivit besatt av en sak som jag inte kunde avbryta, och tankarna rusade så snabbt att jag helt tappade förståndet. Tankarna hade hakat upp sig som på en gammal skiva. Läkaren rekommenderade mig att starta en utredning, men jag gjorde det aldrig. Jag har även ångest med jämna mellanrum som jag inte kan spåra till någon specifik sak, men andningssvårigheter och tryck över bröstet är inte ovanligt i min vardag.
Är det någon som känner igen det här beteendet? Jag förstår att det är kopplat till någon form av mani. Jag hoppas att jag ska kunna få hjälp av psykiatrin för nu är jag så less på det här
Jag skulle behöva er hjälp att få lite klarhet i vad det är som händer i mitt huvud. Jag skapade ett anonymt konto då jag känner några här på Buke privat. Jag ska börja med att berätta att jag (äntligen!) bokat ett läkarbesök som är nästa vecka och hoppas på att få en remiss så att jag kan starta en utredning. Jag tänker givetvis inte gå dit och redan ha tankar om vad mitt problem är, men jag skulle ändå vilja diskutera med er bara för att få höra era erfarenheter av ett liknande beteende.
Det är nämligen så att jag blir besatt av saker. Det är oftast en fix-idé som jag dragit igång med som slukar all min uppmärksamhet, energi och vilja och jag tappar ofta uppfattningen om hur relevant min idé egentligen är. Nu har jag bestämt mig för att skaffa en matta till vardagsrummet, men det har dragit ut lite på tiden då det visat sig vara lite svårt att få tag på en sådan som jag söker. Varje dag när jag tror att jag kommer kunna få en matta på plats men inte lyckas så får jag svårt att andas och hjärtklappningar. Senaste veckan har jag dränkt den känslan med några glas vin om dagen
Igår skulle jag åka förbi en vän och hämta hem en som han ville skänka bort. Jag hade ingen bil, men tänkte att jag klarar av att ta den på cykeln (vilket är helt orimligt när jag tänker på det för den var stor). När jag precis ska åka dit så erbjuder sig en familjemedlem att hämta den med bil dagen efter i stället (idag alltså). Jag tackar nej (eftersom det inte finns något viktigare i min värld just då än att mattan ska på plats samma dag) men han insisterar och säger att jag aldrig kommer att få med den på cykeln. Jag hade inget annat val än att tacka ja till hjälpen, men jag blev så ställd och chockad över att jag inte skulle få hem mattan den dagen som planerat att jag började få svårt att andas igen. Jag blev stum och gick iväg till ett annat rum för att försöka få luft och hålla tårarna tillbaka. Min familj förstod inte vad som hände.Jag stod inte ut med känslan, så jag cyklade ändå hem till min vän på kvällen. När jag kommer dit inser jag att mattan är för liten. Det slutar med att jag gråter på vägen hem, och spenderar hela kvällen med att försöka hantera den svåra ångest som uppstått. Andningen känns extremt tung, det trycker över bröstet, hjärtat rusar.
Den här händelsen är inte unik på något sätt, utan jag kan spåra att liknande händelser skett regelbundet sedan jag var i tonåren. Jag får en ide om någonting, och när jag väl kommit igång så kan ingenting stoppa mig. Jag överskattar ofta min egen förmåga (och ekonomi) extremt mycket. Jag spenderar pengar impulsivt för att få det jag vill ha direkt. Jag kan köpa någonting som är flera tusenlappar dyrare för att jag vill ha det just idag, och jag råkar gå förbi någon designerbutik på vägen hem, än att beställa via nätet och spara pengar men vänta några dagar. Jag kan dra igång med någon ide som jag kan sitta och skissa på hela natten och vara helt uppslukad av, för att dagen efter bara känna avsmak för samma sak. Gemensamt är alltid:
1. Jag blir besatt av en ide. Ibland kan iden kännas rolig och givande, och jag blir besatt för att ingenting annat känns intressant i jämförelse och jag blir uppslukad därför. Ibland kan jag bli besatt av en ide som inte ens känns rolig (som den här mattjävlen..) men jag har inte förmågan att avbryta tanken. Hjärnan rusar tills jag blir helt illamående och kräkig, och jag vet att det enda sättet att bli av med besattheten är att ge efter. Under dessa perioder är jag helt oförmögen att fokusera på något annat, oavsett hur viktigt det är (jobb, skola, pengar).
2. Jag tar extremt hårt på om det inte går som jag vill (ofta med panikångestattacker som följd).
3. Några dagar senare kan jag känna avsmak för hela iden och inte ens vilja tänka på det. Jag förstår inte vad som var så viktigt.
I maj förra året hamnade jag på akutspyk. Jag hade blivit besatt av en sak som jag inte kunde avbryta, och tankarna rusade så snabbt att jag helt tappade förståndet. Tankarna hade hakat upp sig som på en gammal skiva. Läkaren rekommenderade mig att starta en utredning, men jag gjorde det aldrig. Jag har även ångest med jämna mellanrum som jag inte kan spåra till någon specifik sak, men andningssvårigheter och tryck över bröstet är inte ovanligt i min vardag.
Är det någon som känner igen det här beteendet? Jag förstår att det är kopplat till någon form av mani. Jag hoppas att jag ska kunna få hjälp av psykiatrin för nu är jag så less på det här
Tänkte lite fort där
