Jag är så förbannad på...

[BitterAss]

..min sambo(31 år) & barnets pappa! Än en gång gör han "fel" i sitt sätt att vara mot våran son( dryga 3 år). Senaste exemplet imorse fick mig att explodera!! Vi går upp kl 6, då vi ska ta bussen till landet & hästarna jag & pojken, och vi ska lifta med sambon till buss stationen. Gör välling, byter blöja, klär på honom & gör mig sen iordning & kokar kaffe. Under den tiden har sambon ätit sin frukost & läst tidningen. 06.20 står han & stampar i hallen (han börjar kl 7 & vår buss går 07:15) & jag undrar såklart varför? Han ska hämta en arbetskamrat & hans dotter påväg till jobbet & arbetskamraten ska lämna sin dotter på dagis, han har bråttom!! ska va hos dem 06:40!! Öhh jaha... jaja vi packar ihop oss & sonen vill ha med sitt pussel till mormor. Så han lägger det i min väska & sen lägger han den i tryggt förvar i sin barnvagn nu börjar det.... stressig sambo, barnet som vill hålla i vagnen & hjälpa till, får sig en utskällning av sin pappa varpå jag säger " men snälla, han vill juh bara hjälpa till!!?" Sambon blir tvärsned, svänger barnvagnen tvärt åt sidan så barnet tappar taget & får foten överkörd av vagnshjulet & blir självklart otroligt ledsen!!! Då ställde jag mig i trapphuset & exploderade ut " Svinigt kan du fanimej bete dig mot vuxet folk! Sådär beter man sig inte mot ett litet barn!!" Han blir ännu surare & trampar på till bilen. Jag fick trösta ett mkt lesset barn & vi kom fram till bilen 06:37.....

Detta är inte första gången pappan beter sig på liknande sätt... Och allt man säger till honom som hjälp/vägledning tar han som KRITIK!

Vad i hellskotta rent ut sagt ska jag ta mig till?

 

[cewe]

Sv: Jag är så förbannad på...

Sluta curla sambon!
Har han bråttom för att han lovat nåt utan att tala om det för dig får han väl lyfta på arslet och hjälpa till.

 

[bananabambi]

Sv: Jag är så förbannad på...

Min sambo tenderar att göra likadant. För honom handlar det om att han inte fattar vilken tid och hur mycket jobb det är att klä två små barn. Dessutom är han alltid sen i sig själv, hans morgonrutiner tar dubbelt så lång tid som mina, och då hinner jag dessutom sminka mig och fixa en vettig frisyr

Han har aldrig några tidsmarginaler, krånglar barnen blir han alltid sen(are), och eftersom han redan är stressad märker barnen det och då går det ännu sämre.

Ibland curlar jag, förbereder och lägger fram overaller och allt så han sipper leta (det gör jag till mig själv också, för att spara tid).

 

[CosmicQueen]

Sv: Jag är så förbannad på...

Oj oj oj vad jag känner igen mig...sådär är det nästan dagligen hemma hos oss.

Mkt jag säger till honom som hjälp & vägledning, allra helst vad gäller sonen tar han som kritik och blir arg & sur trots att jag bara vill vara snäll. Men det gäller inte bara sonen, utan även saker vad gäller hemmet osv.

Sedan har han svårt med tider... bestämmer vi att vi ska åka kl 8 tex, ja då planerar jag så vi är klara då. Då är både jag & sonen klara och påklädda. Medans han kan sitta i soffan och kolla på tv och undra varför jag är så sur & stressad. Sedan ska han bara sätta i linserna, borta tänderna och ditt & datt.

Precis som din sambo är han mkt dålig på att berätta saker han ska göra, saker som hänt, kommer att hända osv. Jag vill ha planering, det är ett MÅSTE för mig med en bebis i familjen + att jag har 3 hästar som kräver sitt. Han hatar planering, vill ta dagen som den kommer & bara softa... Han kan komma på samma kväll att vi ska åka hit & dit, sådannt gillar inte jag, jag vill veta sådannt i förväg så jag kan planera.

Det är tur att han har sina positiva sidor osså, jag älskar honom ju mer än något annat.

 

[BitterAss]

Sv: Jag är så förbannad på...

"Skönt" att fler har det som jag (vi)!!! men det är så jobbigt, hans kamrater-arbetskollegor kommer före hans lilla familj! han har själv jobbat med hästar så han vet vad det innebär- han var nog gladast när jag bestämde mig för att leasa ut ena hästen (åkte i lördags) men ingen blev surare när han fattade att jag skulle behålla stoet!! han vill slippa alla måsten säger han, bara ha sin j-la tv PS2 och data!!

 

[BitterAss]

Sv: Jag är så förbannad på...

:smirk: undrar just hur det skulle gå till? han som tar allt som kritik...

 

[pernilla_s]

Sv: Jag är så förbannad på...

Sluta curla sambon!
Har han bråttom för att han lovat nåt utan att tala om det för dig får han väl lyfta på arslet och hjälpa till.

Min sambo hade aldrig vågat göra på det viset, här hjälps vi åt. Vi är båda föräldrar med lika mycket ansvar och att fixa ungarna färdigt tar tid. Att bråka med barnet var bara fult i mitt tycke. Jag ahde tagit en ordentligt snack med pojkvännen om jag var du.

 

[BitterAss]

Sv: Jag är så förbannad på...

Jag har försökt väldigt många ggr, men det är som att tala med en vägg! Frågade honom i somras om han skulle följa med mig till familjerådgivning? Han såg frågande på mig & undrade "när tycker du att vi har problem?"

Han är så upp & ner i sitt sätt, ena dagen så jätte rolig & go för att nästa vara en ren skit rent ut sagt!

 

[bananabambi]

Sv: Jag är så förbannad på...

Förstår att ni har det jobbigt. Han tycker säkert att det är jobbigt att du gnäller på honom, när han i sina egna ögon gör allt rätt.

Men försök än en gång PRATA med honom, skriv upp allt, konkret, som du retar dig på. Han kan göra likadant om dig, för det är lätt att bli ställd och tycka "allt är nog rätt bra ändå" när man väl ska prata om det.

 

[pernilla_s]

Sv: Jag är så förbannad på...

Jag har försökt väldigt många ggr, men det är som att tala med en vägg! Frågade honom i somras om han skulle följa med mig till familjerådgivning? Han såg frågande på mig & undrade "när tycker du att vi har problem?"

Han är så upp & ner i sitt sätt, ena dagen så jätte rolig & go för att nästa vara en ren skit rent ut sagt!

Om min kille betet sig så hade jag nog undrat om han verkligen ville vara tillsammans med mig eller bara tycker det är bekvämt. Jag hade nog ställt ultimatum att skärp dig eller så vill jag inte vara tilsamans med dig mer. Jag hade aldrig orkat med att serva sambon också. Det är inget kul läge du är i. Men kräv att ni ska börja på familjerådgivning.

Det låter säkert hårt, jag förstår att det inte är så enkelt som jag får det att låta, men jag vet hur det är att vara i ett sådant förhållande och det bryter ner en tillslut då den andre aldrig har fel och man själv alltid har det.

 

[chrysler]

Sv: Jag är så förbannad på...

Sluta curla sambon!
Har han bråttom för att han lovat nåt utan att tala om det för dig får han väl lyfta på arslet och hjälpa till.

Skulle just skriva detsamma.

 

[Tajger]

Sv: Jag är så förbannad på...

:

Mkt jag säger till honom som hjälp & vägledning, allra helst vad gäller sonen tar han som kritik och blir arg & sur trots att jag bara vill vara snäll. Men det gäller inte bara sonen, utan även saker vad gäller hemmet osv.

Det där har jag pratat med min man om, varför det är så. (Nu generaliserar jag grovt) Om jag tipsar om nåt lättare sätt att fixa maten, något med barnen, så är det kritik.

Men om jag ska fixa nåt med bilen, måla huset eller nåt liknande så ska han kunna instruera bästa sättet att göra det på.

Är det inte samma sak?

För övrigt till TS, stress är väldigt avslöjande, men barnet ska inte behöva få fan för att inte de vuxna kan planera!

 

[Bebben]

Sv: Jag är så förbannad på...

Jag känner igen det där väldigt mycket.

Nu brukar inte min sambo ta illa upp om jag tipsar om något gällande sonen, för han tycker likadant som mig där - jag spenderar större delen av tiden med sonen ensam och har således lärt mig mest om hur han fungerar och vill ha saker och ting.

Däremot om allt annat.. Då är det en idiotförklaring nästan om jag ger tips. Men ska jag göra något som han är duktig på, så skulle han lätt kunna ge mig 3 st A4 med instruktioner, och det är inte aaaalls någon kritik. Bara lite tips.

Typ.

 

[havreflinga]

Sv: Jag är så förbannad på...

Vad har han för värderingar?

Någon enstaka gång kan jag eller maken bete oss liiiite åt det hållet, men vi vet båda två att vi verkligen inte vill vara sådana, så vi blir bara tacksamma om den andre påpekar att vi gör fel.

Min mans pappa var sådan (fast ännu värre) och min man har mått jättedåligt pga det, så han har aktivt skaffat sig helt andra värderingar. (Ett tips är att läsa Jesper Juul!) Men i stressiga situationer händer det att pappans dåliga beteende liksom kryper fram ur ryggmärgen på min man; han återupprepar gamla, dåliga mönster. Samma händer för mig (fast andra dåliga mönster).

Vi pratar värderingar flera gånger i veckan, så vi vet var vi står och kan därför korrigera varandra snabbt och enkelt. Det är en sån himla trygghet, tycker jag, att slippa vara ensam om föräldraskapet. Man "har råd" att göra fel, för det finns en till som är angelägen om att barnen ska slippa kränkningar.

 

[BitterAss]

Sv: Jag är så förbannad på...

Hans värderingar vet jag inte mkt om, han är rätt tyst som person. Han skämtar i princip om allt, drar vita lögner hit & dit.

Ex från förra veckan : jag låg på sjukhus över en natt för svår huvudvärk & sonen var sjuk så han vabbar för sjukt barn.... men inget om att jag låg på sjukhus & att vi suttit där hela natten osv. Fler ggr av den typ har hänt, han säger inte som det är!

Om jag vill diskutera om något, så svarar han knappt ( kan inte ta konflikter/ diskussioner ALLS!) men senare kan han gå iväg & ma hör honom svära & muttra. Därför bad jag honom till sist att följa med på familjerådgivning, nåt han inte tyckte behövdes..

 

[Timsetim]

Sv: Jag är så förbannad på...

Det händer liknande saker här!

Jag har fått lära mig att bästa sättet att lösa problem är att vänta till allt lugnat ner sig. Det är inte lönt att prata med någon som är stressad och arg redan. Plus att jag inte vill bråka inför barnen, det gör förmodligen dem ännu mer stressade. Det räcker med att pappa är "tokig", mamma behöver ju inte börja, hon också! Just i situationen, så brukar jag säga åt sambon att han ska sätta sig i bilen, eller ta hunden eller vad som helst, så tar jag barnen själv.

Så när det har lugnat sig så brukar jag ta upp vad som hänt och förklara att jag inte tycker det är varken min eller barnens skull att han inte kan planera och blir sen och stressad. Men "han är sådan, har alltid varit, kan inte ändra sig, så farligt var det väl inte, det var vi/jag som stressade honom" osv....säger han!

Jag curlar otroligt mycket. Ska vi iväg så gör jag iordning mig själv och barnen, packar alla saker som ska med, går ut med hunden (om han ska vara hemma) och det sambon behöver göra är att göra sig iordning. Jag berättar i god tid vilken tid vi ska åka, förbereder/påminner honom en timme innan osv. Skulle jag börja tjata, pusha när han redan är sen/stressad blir det bara värre.

Jag curlar inte för min egen eller sambons skull, jag curlar för barnens skull!

Men det jobbigaste är att han inte ser det jag ser och han kan/vill inte ändra på det. Vad gör man då??

Har läst lite Jesper Juul och jag har hans ord om att "om du väljer den här mannen så väljer du också det här beteendet", ringandes i öronen! Är det så krasst??

/Timsetim

 

[Gesska]

Sv: Jag är så förbannad på...

så betedde sej mitt x, pojkens far.
Jag vet inte hur ni står ut med det! jag gjorde det inte och separerade från honom. Sättet han behandlade mej och sin baby son tog död på alla känslor.

Nu har jag haft turen att hitta en underbar man som jag lever med och som behandlar min son som sin egen.


Varför stannar ni?
Ni måste vara otroligt starka psykiskt som gör det...
eller fega.

 

[Timsetim]

Sv: Jag är så förbannad på...

så betedde sej mitt x, pojkens far.
Jag vet inte hur ni står ut med det! jag gjorde det inte och separerade från honom. Sättet han behandlade mej och sin baby son tog död på alla känslor.

Nu har jag haft turen att hitta en underbar man som jag lever med och som behandlar min son som sin egen.


Varför stannar ni?
Ni måste vara otroligt starka psykiskt som gör det...
eller fega.

Du har helt rätt, visst gör det att man tycker mindre om personen.

Jag hoppas att min sambo kan ändra sitt beteende. Men som jag skrev i mitt inlägg, är det möjligt?

/Timsetim

 

[Gesska]

Sv: Jag är så förbannad på...

de finns säkert de som kan ändra sitt beteende... precis som det finns sådana som aldrig kommer att göra det. Svårt att veta bara.
Hoppas att din sambo ändrar sej och inser att han har en go familj att tahand om.. och att han måste sluta vara en skitstövel.

 

[BitterAss]

Sv: Jag är så förbannad på...

Jag är nog lite mitt emellan, stark-feg. Man intalar sig att han ska bli bättre. Och vissa dagar, ja då är han bra! Men det finns ingen ömhet & lekfullhet med sonen från pappas sida. Det är jag som tar promenader, går till lekparken,serverar frukt osv.

Hör man pappa prata med sonen så är det med "militär röst" /skällande hård röst (förstår ni hur jag menar?) och så undrar han varför han inte lyssnar..? Senaste tillskottet för att få sonen att plocka upp sina leksaker är att starta det som sonen är rädd för- Dammsugaren!

Jag har kollat lgh, och tankarna om separation finns. Men att ta det steget? Och veta att varannan vecka ska han vara hos sin pappa... vilket min sambo har klargjort för mig kommer bli om vi går isär.