Sv: Isolering i stall
Det finns isolering som är
inte tar upp fukt (endast någon enstaka % i vart fall) och dit hör cellplast, cellglas och aerogel.
Övrig isolering som mineralull, ekofiber etc är hygroskopiska material som i stor utsräckning tar upp fukt. En del människor envisas med att använda hygroskopisk isolering för dom tror att byggnaden möglar, ruttnar och rentav går upp i rök annars - vilket självklart inte är sant.
Att använda hygroskopiska material tycker jag är rent nonsens eftersom man inte inte ska ha in fukt i väggkonstruktionen - därför behöver man heller inte underlätta fukttransport genom isoleringen genom att denna tar upp fukt, det räcker nämligen att isoleringen är
diffussionsöppen för den lilla fuktransport som kan tänkas behövas.
Varje isoleringsmaterial har sina fördelar och sina nackdelar... ett fulländat isoleringsmaterial ska släppa ut
vattenånga (diffusionsöppet) men ändå vara i det närmaste tätt för vatten i flytande form, det ska ha lågt u-värde (mått på hur lite energi som kan passera igenom materialet), det ska
inte ta upp vatten (det minskar isoleringsförmågan och ökar risken för mögel), det ska inte kunna utgöra någon grogrund för mögel, det ska vara tåligt för brand, det ska vara formstabilt så att det inte trycks ihop, det ska vara enkelt att hantera utan specialutrustning, det ska gå att använda utan en massa skyddsutrsutning, det ska vara miljövänligt, det ska vara billigt etc.
Självklart klarar inget material av allt det som man skulle vilja att den perfekta isoleringen klarar av, det isoleringsmaterial som är i särklass bäst är aerogelisoleringar som då används bla av NASA för att skydda rymdfarkoster mot de extrema temperaturer som råder i rymden där temp utan vidare varierar från -180 till + 150 grader
För vanligt folk finns det idag 2 aerogelisoleringar på marknaden under handelsnamnen nanogel och spaceline. Bäst av dessa är då spaceline med ett u-värde på 0,014 och en tryckhållfasthet på 53 kpa. Båda dessa material har en porgrovlek på 20 nanometer ( en dna-molekyl är ca 2 nanometer tjock...) vilket ger materialet rentav otroliga förmågor. Vad är då inte bra med detta material ? Jo, priset förståss... vad annars.
Ska vi istället titta på isoleringsmaterial som man kan tänkas att ha råd med till ett stallbygge så återstår mineralull (stenull och gullfiber), pappersfiber och cellplast. Det finns andra isoleringsmaterial men som kan vara svåra att få tag i överallt.
Rätt använda fungerar alla dessa 3 (mineralull, pappersfiber och cellplast) i en stallvägg.
Mineralullen tål inte fukt, utsätts den för fukt så möglar den och tappar sin isoleringsförmåga och den är känslig för vind och drag. Därför ska denna "byggas in" ordenligt och skyddas mot vattenånga inifrån byggnaden genom ett lager med diffusionstät plast och utifrån genom tex asfaboard eller mikroporös duk som har samma funktion som gore-tex dvs släpper ut vattenånga men stänger ute vatten.
Cellplast tål såväl vind/drag och fukt men är brandfarlig, denna ska då byggas in bakom skivor som skyddar den för öppen låga i händelse av brand.
Pappersfiber då ?
Tja tillverkaren talar om att använda den i diffusionsöppna konstruktioner, dock är jag personligen kritisk till diffusionsöppna konstruktioner då det som regel krävs att omgivande luft inte håller högre luftfuktighet än ca 70 %... det finns diffusionsöppna lösningar där man aldrig nånsin kommer under 80% i luftfuktighet vilket innebär att isoleringen aldrig torkar ur.
Personligen kör jag en hel del med att jag använder cellplast längst ut mot yttervägg, cellplast EPS har ångmotstånd som ligger ganska nära trä men tål fukt och "blåst" avsevärt mycket bättre än mineralull.
Innanför cellplasten fortsätter jag då att isolera med mineralull där den kommer till sin rätt när den är skyddad från fukt och blåst men den hjälper till att skydd cellplasten i händelsa av brand.
Sedan innaför mineralullen kör jag på med diffussionstät PE-film så att man inte riskerar att varm fuktig luft inifrån kommer ut i mineralullen och orsakar mögel samt att PE-filmen ger en tät vägg som inte släpper in kall luft utifrån.
Det finns även lösullsisolering, den har samma svagheter som mineralull men har en ökad nackdel utöver detta iom risken för självkonvektion.
Självkonvektionen råkar man ut för när man lägger tjocka lager med "fluffiga" isoleringsmaterial och innebär att varm luft stiger
genom isoleringen så att det "blåser" i isoleringen. Risken för denna självkonvektion ökar ju större temperaturskillnad man har mellan den varma sidan och den kalla sidan, men självklart vill man ju inte att isoleringen ska fungare
sämre är det är kallt ute.