Marvin
Trådstartare
I måndags fick min förra älskade katt Isak somna in. 
Han var mitt första "riktiga" husdjur, vi köpte honom från en djurskyddsförening hösten 2001. Älskade, underbara katt! Första gången jag mötte honom ställde han sig med tassarna på mitt bröst och gosade mot ansiktet. Jag hade alltid katthår i ögonfransarna och bakom/på linserna när jag hade Isak.
Isak som tyckte bättre om min sambo än mig. Som älskade att träffa nya människor, som rusade till ytterdörren och mjauade när det ringde på dörren. Som gick fot i kopplet. Som mötte mig när jag kom från jobbet/skolan och jag la mig på rygg på sängen och han låg på mitt bröst med en framtass på var sida om halsen och gosade i ansiktet. Som satt på mitt tangentbord och knuffade ner mina cd-fodral i golvet så de sprack. Som doppade framtassen i mitt vinglas för att kolla om det var nåt gott.
Sommaren 2004 flyttade jag utomlands, Isak fick då flytta hem till en kompis som fungerat som kattvakt tidigare och som älskade honom lika mycket som jag. Där har han fått vara kvar. Jag bodde hos honom en sommar och var kattvakt, han bodde hos mig en annan sommar när nya matte var på semester. Han charmade mina föräldrar.
När jag hade honom fick han problem med magen, hade ofta diarré och gick massor i vikt, fick bada ofta pga kladdig rumpa. Hos nya matten gick det här faktiskt i stort sett över. Dock hade han problem med hjärta och lungor.
I början av dec -08 blev han sjuk. Kunde inte kissa och var olycklig. När han kom in på djursjukhuset tog de katten och sprang in på operation. Det var stora stenar i urinblåsan och några hade fastnat i urinröret. Han buköppnades men de vågade inte öppna urinblåsan för den var så kraftigt inflammerad. De sydde ihop honom och amputerade istället hans penis (sen blev han kallad för Isabella). Stenarna i urinblåsan fick vara kvar. Under operationen var det svårt med narkos för hans lungor fungerade inte så bra. Operationen gick trots allt bra, och Isak fick åka hem och vila upp sig.
Till nyår åkte han ner till Skåne för att hans matte skulle fira nyår med mig. På nyårsdagen gick han runt och kissade små små droppar lite överallt. Jag åkte för att träffa honom. Han hälsade på mig och hoppade upp i mitt knä och låg där medan vi ringde vet. In till djursjukhuset i Malmö för en lång väntan. De ville lägga in honom, men matte skulle ju åka hem nästa dag, så han fick smärstillande och antibiotika för att klara sig tills han kom till sin hemmaveterinär.
Väl där fick han diagnos urinvägsinflammation och vi andades ut.
I måndags eftermiddag ringde nya matten mig och grät. De var igen på djursjukhuset och Isak var väldigt dålig. Det satt fast 3 stycken stora stenar i urinröret. Nya matten frågade vad jag hade gjort. Vi ville ju båda så gärna ha honom kvar, inte kan man väl dö av lite njursten! Det blev operation, de skulle försöka spola loss stenarna in i urinröret och sen operera ut dem.
De väntade tills nya mattens sambo kommit och de fick ta farväl av honom om det skulle gå dåligt. Vilket det gjorde. Det gick inte att få loss stenarna och Isak fick aldrig vakna ur narkosen. Nya matten fick betala 10 000 kr och åka hem med en tom bur. De fick tid att vara med Isak när det var över, djursjukhuset tog sedan hand om kroppen.
Nya matten tände ljus ute i det höga gräset där han älskat att smyga runt.
Lilla Isak jagar nu snören i katthimlen, djupt saknad av alla som träffat honom.
Han var mitt första "riktiga" husdjur, vi köpte honom från en djurskyddsförening hösten 2001. Älskade, underbara katt!
Första gången jag mötte honom ställde han sig med tassarna på mitt bröst och gosade mot ansiktet. Jag hade alltid katthår i ögonfransarna och bakom/på linserna när jag hade Isak. Isak som tyckte bättre om min sambo än mig. Som älskade att träffa nya människor, som rusade till ytterdörren och mjauade när det ringde på dörren. Som gick fot i kopplet. Som mötte mig när jag kom från jobbet/skolan och jag la mig på rygg på sängen och han låg på mitt bröst med en framtass på var sida om halsen och gosade i ansiktet. Som satt på mitt tangentbord och knuffade ner mina cd-fodral i golvet så de sprack. Som doppade framtassen i mitt vinglas för att kolla om det var nåt gott.
Sommaren 2004 flyttade jag utomlands, Isak fick då flytta hem till en kompis som fungerat som kattvakt tidigare och som älskade honom lika mycket som jag. Där har han fått vara kvar. Jag bodde hos honom en sommar och var kattvakt, han bodde hos mig en annan sommar när nya matte var på semester. Han charmade mina föräldrar.
När jag hade honom fick han problem med magen, hade ofta diarré och gick massor i vikt, fick bada ofta pga kladdig rumpa. Hos nya matten gick det här faktiskt i stort sett över. Dock hade han problem med hjärta och lungor.
I början av dec -08 blev han sjuk. Kunde inte kissa och var olycklig. När han kom in på djursjukhuset tog de katten och sprang in på operation. Det var stora stenar i urinblåsan och några hade fastnat i urinröret. Han buköppnades men de vågade inte öppna urinblåsan för den var så kraftigt inflammerad. De sydde ihop honom och amputerade istället hans penis (sen blev han kallad för Isabella
). Stenarna i urinblåsan fick vara kvar. Under operationen var det svårt med narkos för hans lungor fungerade inte så bra. Operationen gick trots allt bra, och Isak fick åka hem och vila upp sig. Till nyår åkte han ner till Skåne för att hans matte skulle fira nyår med mig. På nyårsdagen gick han runt och kissade små små droppar lite överallt. Jag åkte för att träffa honom. Han hälsade på mig och hoppade upp i mitt knä och låg där medan vi ringde vet. In till djursjukhuset i Malmö för en lång väntan. De ville lägga in honom, men matte skulle ju åka hem nästa dag, så han fick smärstillande och antibiotika för att klara sig tills han kom till sin hemmaveterinär.
Väl där fick han diagnos urinvägsinflammation och vi andades ut.
I måndags eftermiddag ringde nya matten mig och grät. De var igen på djursjukhuset och Isak var väldigt dålig. Det satt fast 3 stycken stora stenar i urinröret. Nya matten frågade vad jag hade gjort.
Vi ville ju båda så gärna ha honom kvar, inte kan man väl dö av lite njursten! Det blev operation, de skulle försöka spola loss stenarna in i urinröret och sen operera ut dem. De väntade tills nya mattens sambo kommit och de fick ta farväl av honom om det skulle gå dåligt. Vilket det gjorde. Det gick inte att få loss stenarna och Isak fick aldrig vakna ur narkosen. Nya matten fick betala 10 000 kr och åka hem med en tom bur. De fick tid att vara med Isak när det var över, djursjukhuset tog sedan hand om kroppen.
Nya matten tände ljus ute i det höga gräset där han älskat att smyga runt.
Lilla Isak jagar nu snören i katthimlen, djupt saknad av alla som träffat honom.
