Tror det ligger mycket i det faktiskt! Det och det här gulliga idylliska som man vaggas in i, som någon annan nämnde.
Åh, The Sinner var jag tvungen att ge upp efter två säsonger eftersom jag inte klarar av Bill Pullman längre. Han har ett ansiktsuttryck, ett röstläge och en sinnesstämning - och dem repeterar han genom varje avsnitt. Synd, eftersom jag gillade storyn.Nytt irritationsmoment, säsong tre av "The Sinner" som jag har gillat, där man för att piffa till det lite väljer att låta huvudpersonen begravas levande, som nåt sorts experiment för att fånga en mördare för mycket för mig.
Önskar det fanns en kanal som bara hade IMDB-klassade serier med betyg sju eller högre.
Där slutade vi titta. Det känns mest som ett hån mot människorna som ska porträtteras, "kolla så jävla korkade beslut som måste till för att hamna så här långt ner på samhällsstegen! Hon har sig själv att skylla!"
Jag hör också till de som gillar mer än ogillar virgin river. Gillar huvudkaraktären, jag tycker hon känns på något sätt rejäl och genuin (om än lite amerikanskt perfekt förstås). Dock finns det ju personer och händelser jag kan kan störa mig på, p.g.a. att de är väl cheesiga eller overkliga, men överlag tror jag att den funkar för mig för att jag jämför den med andra klassiska amerikanska såpor, så då känns den välgjord i jämförelse
. Nu kan jag inte titta på det alls, blir tokig av deras program och att det bara går runt runt så man får se samma 4 ggr om.
Det där håller jag med om överlag. Att när man har en bra story, du hänger med. Jag då langar man in tre parallella historier som kanske har med varandra att göra. Efter ett tag har man tappat alla. "Var den hen som hade en syster som tog livet av sig?" "Nej, det där är ju pappan till barnet..."
