Jag har extremt hög empati (lite för mycket för att det ska vara nyttigt) men jag får anstränga mig oerhört för att folk ska förstå när jag diskuterar eftersom de anser att jag hoppar mellan olika ämnen. Jag har ju redan kört den långa associationskedjan i huvudet på 0,5sek så för mig är det helt normalt att vi pratar katter och att jag direkt utbrister ngt om sotare t exJag har också hög IQ. Min pappa är med i Mensa, men inte jag. Han har ett par snäpp högre IQ än jag ändå. "Skolsmart" vet jag inte om jag är. Har alltid haft väldigt höga betyg, men har aldrig behövt plugga. Läser på universitet (humaniora) nu och har fortfarande väldigt höga betyg, med minimalt/nästan inget plugg. Jag snappar upp saker väldigt snabbt och kan använda logik för att lista ut mycket. Jag kan förstås plugga "på riktigt" utan problem, men jag gör det inte om det inte behövs. Svårt med det sociala har jag inte. Jag har väldigt låg empati, men jag "skådespelar" och kan smälta in fint ändå och har ett rikt socialt liv. Ser inga nackdelar alls med hur det är, tvärtom.

Det hjälper inteatt jag dessutom är ansiktsbild så jag har svårt i sociala sammanhang där jag kanske känner några. Blir lätt lite tokigt när jag pratar med folk som om jag inte kände dem och så har jag känt dem i flera år..