Instruktörens roll vid hästköp.

[Sel]

Någonting som länge gnagt på de små, grå cellerna i min bakre hjärnhalva är vilken roll instruktörerna borde spela vid ett eventuellt hästköp. Jag har upplevt att köparen, kanske inte riktigt säker på sin egen förmåga att bedöma hästens kapacitet, ofta vänder sig till sin tränare för att få råd. Ett bevis på ödmjukhet och gott omdöme förvisso, men det verkar vara lätt för sagda instruktör att glömma bort att det är E l e v e n (läs:köparen) som skall äga och trivas med djuret, och inte läraren själv. Djuret kanske inte har den kapacitet som krävs för att nå den absoluta toppen, den topp en vettig tränare naturligtvis strävar emot genom alla sina elever för att förbättra sitt goda rykte och namn, men å andra sidan kan det hända att de trivs tillsammans såpass bra att det räcker med det.

Många blivande hästägare har lagt många trevliga hästar på hyllan för att instruktören ser det De föredrar framför kundens önskemål.

Hehe, och sent om natten blir trådarna gärna mer lika essäer än någonting annat, men jag tror att ni kanske förstår vad jag menar i alla fall.
Summering; Köpare, lita på ert eget omdöme, och instruktörer, lita på er elevs omdöme.

"Även solen har sina fläckar."

 

[Ramona]

Jag undrar om det ar sa att manniskor inte litar pa sin egen formaga, utan helt enkelt vill hora nagon annans asikt. De ar radda for att kopa nagonting nagon annan inte gillar.
Tyvarr har jag sett flera fall dar tranare har sagt nej till hastar och ponnier som skulle passa koparen perfekt. Tyvarr litar manniskor mer pa sin tranare an pa sitt eget sunda fornuft.
Behover man hjalp med ett hastkop ska man givetvis be nagon om hjalp, men man maste ocksa tanka sjalv.

 

[Svensson]

Det är nog vanligt, men problemet åt andra hållet är nog lika vanligt. Själv har jag sysslat med dressyr och det är inte helt ovanligt att det kommer spekulanter, som till varje pris vill ha en häst med mycket framåtbjudning och mycket kadens i gången ("för det ser så läckert ut och de vill ut och tävla"). Resultatet har ofta varit att spekulanten (som envisas med att rida med en kilometer långa stigläder) knappt klarar av att rida lätt och ännu mindre klarar av att sitta ned utan att hålla emot hästen i munnen. Pannkaka blir det! Ibland tycks inte heller medföljande instruktör fatta att ryttaren behöver en lite mer burkig häst med kortare steg och mindre framåtbjudning (vilket stämmer överens med det du skriver). Hästen med mindre gång kan vara hur positiv, lydig och fin som helst, men köparen vill ändå inte ha den.

Vid ett flertal gånger har jag dock stått bredvid instruktören när spekulanten har ridit och hör "Vi har tittat på hur många hästar som helst (i över ett år), men vi hittar ingen som passar X. Hon borde egentligen ha en mindre, burkigare, häst som balanserar upp henne och vi har provat flera jättetrevliga sådana, men hon vill ha en häst med riktigt bra gång".

Det är ju lustigt att folk inte vill ha en häst som passar deras ridning. Här måste ju intsruktören ta ett rejält snack med sin adept! Ett felaktigt hästköp är dömt att sluta i förtvivlan för såväl häst som köpare (här har naturligtvis säljaren ett ansvar att inte sälja men allt för många är ju inte så nogräknade).

Till slut drar man öronen åt sig när någon ringer på en häst och säger att de har letat efter en trevlig dressyrhäst, läromästare, med mycket bra gång och framåtbjudning OCH att de har letat urlänge men inte hittat någon som passar. Märkligt tycker jag då, för det finns massor! Anledningen till att de inte hittar någon är istället att de letar efter fel häst. De skall istället för den flaschiga hästen ha en häst som är än mer läromästare, lydig, trevlig och lättriden, som INTE har så mycket gång och krut i sig. Det är tråkigt att inte instruktörerna är tydligare på den punkten när deras elever promt måste ha en häst med GP-kvaliteter (trots att de strävar att rida LA-MSV). Man kan faktiskt knipa många segrar i medelsvår klass med en häst som har femma på gångarterna - det går alldeles utmärkt! Däremot, om man inte ens klarar av att vara i balans på hästen med 9 på gången, så kommer man inte ens komma ifrån träningsbanan och både häst och ryttare kommer ta mycket stryk.

Nåja, jag ska inte beklaga mig, förnärvarande slipper jag visa hästar då jag har en "hästfri" paus i mitt liv. Hurra för det!

Sedan finns det naturligtvis en hel uppsjö med jättetrevliga spekulanter och instruktörer som vet precis vad de vill ha och vad de BEHÖVER för slags häst.

 

[Bambe]

Jag tycker du har alldeles rätt i detta. Jag har också sett så många gånger hur ryttare envisas med att vilja köpa hästar som går långt över deras förmåga och som dom inte klarar att rida. Dom blir förälskade i åsynen av hästen och måste absolut ha den hästen.
Alla ger också rådet att man måste förälska sig i hästen man köper för att trivas med den, men jag tycker tvärtom. Köper man en häst som passar ens förmåga, även om man inte faller pladask för den vid första ögonkastet, så lär man sig att trivas med hästen efterhand när man rider och klarar av den. Det är inget direkt nöje att ha en häst man inte kan rida på och njuta av mer än att se på den. Då kan man lika gärna sätta upp en staty i trädgården.

 

[Carmenzita]

Själv skulle jag lita blint på min tränares råd (kalla mig osäker!) för att jag är 100% säker på att hon skulle veta exakt vilken häst som passar mig och min framtida utveckling. En duktig tränare kan givetvis sätta sig över sin egen horisont och se vilken typ av häst eleven borde leta efter.

 

[Gunther]

En bra tränare ser och vet vilken typ av häst som passar ryttaren.
Tränaren ska vägleda och hjälpa till att titta efter saker man sjäv inte kanske tänker på vid första provridningen.
Jag har enbart haft goda erfarenheter av att tränaren säger sitt.

Många gånger tycker jag att det är den blivande ägaren som har haft en mer orealstisk bild av vad den vill ha/behöver för att komma vidare i sin ridning.
Riktigt sorgligt blir det när barn är inblandade.
Föräldrarna köper en snygg och flaschig ponny som de själva gillar att rida. Ungarna däremot klarar inte av den och dessutom livrädda för den.

 

[daffy]

Kan bara säja att min tränar kommer vara avgörade om jag köper hästen eller inte när jag köper en ny häst.
Det är hon som ser hur vi ser ut i hopp och våra/mina utväkling med hästen.
Om tränare "bara" tänker på sitt ryckte borde man byta med en gång, min tränare är ett orgenal tror ja då hon sejer till sina elerver om hon tycker att dom borde byta häst men om dom vill fotseta kommer hon att hjälpa dom till 100%.
Hon är underbar tänker aldrig byta, önskar bara att alla nån gång får en såden tränare.

 

[Magdalena]

Hmm, bjudning är för mig vilja att arbeta. Det vill man väl ALLTID ha, oavsett vilken nivå man är på?

 

[Blaze_Of_Glory]

Jag rekomenderar att ha en kunnig person med sig, dels om man är osäker på vad man egentligen ska titta på, men också för att ha någon "utomstående" att bolla åsikter med. Det är lätt att släta över uppkommande problem om man blir entusiastisk i övrigt.
Tränaren vet ju även vad för typ av häst som är att föredra i den typ av träning som h*n lär ut.
Men givetvis ska tränaren se till elevems behov och skicklighet, och eleven ska vara införstådd med att det är h*n som är köpare till hästen. Dvs det är eleven som måste ta ställning till om h*n vill ha hästen. Tränaren ska bara vara "smakråd"/rådgivare.

 

[Ramona]

Det är tråkigt att inte instruktörerna är tydligare på den punkten när deras elever promt måste ha en häst med GP-kvaliteter (trots att de strävar att rida LA-MSV). Man kan faktiskt knipa många segrar i medelsvår klass med en häst som har femma på gångarterna - det går alldeles utmärkt! Däremot, om man inte ens klarar av att vara i balans på hästen med 9 på gången, så kommer man inte ens komma ifrån träningsbanan och både häst och ryttare kommer ta mycket stryk.

Jag haller pa med hoppning, men det ar samma sak dar. Manniskor vill ha en hast eller en ponny med MASSOR med hopp och en jattebra teknik...."vi vill att ponnyn har kapacitet". Nar man sedan fragar vad ponnyn ska ha for kapacitet sa sager det att de vill tavla upp till LA.

Det ar mycket vanligt att jag far kunder som vill ha en het och framat ponny som hoppar allting - far garna kosta flera hundra tusen, och de ska tavla LA-MSVB med den, samt att den ska vara en "basta kompis" till ryttare.

En tranare ska ha formagan att vara arlig! Det ar det viktigaste. Saga vad den tycker, men tyvarr ar det manga tranare som inte vill "stota sej" med sina elever.
Men i slutandan sa maste manniskor fa kopa den hasten eller ponnyn de vill ha. Man kan inte vara nagon slags varldpolis och saga till manniskor till hoger och vanster.
Om inte annat sa far ryttaren lara sej att rida det de koper!!

 

[aker]

Tyvärr är det ibland så att den fina hopphästen med stooor kapacitet eller dressyrämnet med GÅNG och utstrålning blir en "vandringspokal" pga den oerfarna ryttaren inte klarade av att hantera/rida den.. eller så tar "tränaren" över och rider/tävlar hästen ...Mvh Aker som valde en snäll godmodig vek pålle framför de lovande ämnena som jag ändå inte kunnat rida.

 

[Svensson]

Ja, det motsäger ju ingenting av det jag har sagt . Om du inte hängde med, så läs igen! Jag talar inte om hästar med mer eller mindre fart i benen, utan just om hästar med mer eller mindre framåtbjudning (i mycket framåtbjuding ingår oftast sådana ingredienser som energi, kadens i gången och mycket ryggverksamhet, vilket inte passar alla ryttare enligt min mening. Med "mindre framåtbjudning" menar jag vare sig en slö häst eller en arbetsovillig häst, utan en häst som har mindre framåtbjudning än det flashiga GP-ämnet som folk suktar efter.)

För mig är en häst med mycket framåtbjudning en häst som vill arbeta av sig själv, och tro mig, det kan vara lika svårt för en mindre rutinerad ryttare att hantera en sådan häst (eftersom de gärna överarbetar), som en häst som är arbetsovillig.

Ja, ja! Det är inte lätt att väga orden så att alla uppfattar andemeningen i ens text .