Insemination vs IVF

[KarinStarfighter]

spinoff på ”försöka skaffa barntråden”

Skapar en ny tråd för att nå fler.
Bakgrund: jag, 32 och sambon, 37 har försökt att bli gravida i snart 18 mån. Nyligen genomgången utredning visar ingenting på varken mig eller sambon. Alla prover ser normala ut. Jag har regelbunden mens, god äggreserv, normalviktig. Således oförklarlig barnlöshet.

Vid besök hos Gyn igår fick vi två alt. Antingen direkt remiss för ivf. Alt att vi provar med insemination 1-3 försök först och sedan remiss för ivf om vi inte lyckas. Gyn menade på att det i mitt fall skulle vara möjligt att mitt sekret inte släpper igen spermier, vilket såklart är möjligt eller så är det inte så.

Sambon ringde till Linköping idag för att höra väntetid och troligen hinner vi inte göra något försök innan sommaren.

Känner mig verkligen dubbel i det här. Tänker att inseminationen är mer snäll mot kroppen samtidigt som vi skjuter ivf ännu längre framför oss. Nån klok som kan komma med input?

 

[em-pirre]

Jag valde ivf. Chansen för att lyckas var större, och för oss hade insemination varit ganska dyrt.

 

[KarinStarfighter]

Jag valde ivf. Chansen för att lyckas var större, och för oss hade insemination varit ganska dyrt.

Tack för ditt svar. Om det hade varit gratis med insemination, hade du valt annorlunda då?

 

[em-pirre]

Tack för ditt svar. Om det hade varit gratis med insemination, hade du valt annorlunda då?

Ärligt talat så nej. Jag kände på mig att det inte skulle funka och att vi skulle slösa med dyrbar tid

 

[Madde_padde]

Å jätte svårt!
Vår son är ett icsi barn. Det är en tuff process, jag tror jag skulle pröva med insemination först och se vad som händer. Hur lång väntetid var det?

 

[KarinStarfighter]

Å jätte svårt!
Vår son är ett icsi barn. Det är en tuff process, jag tror jag skulle pröva med insemination först och se vad som händer. Hur lång väntetid var det?

Isci: är det samma som ivf? För insemination kan vi köra nästa månad. Ivf troligen första försök i augusti. Vi får tyvärr inte köra parallella spår. Det är svårt det här...

 

[Madde_padde]

Isci: är det samma som ivf? För insemination kan vi köra nästa månad. Ivf troligen första försök i augusti. Vi får tyvärr inte köra parallella spår. Det är svårt det här...

Hmm väldigt synd! Samtidigt som en ivf iofs kan ge ev syskon till frysen också. Tänker att du behöver känna själv hur du vill göra, sambon brevid säger ivf alla dar i veckan om du orkar!

Precis icsi är snäppet mer avancerat bara! En spermie som skjuts in i ägget.

 

[em-pirre]

Rent fysiskt behöver ivf inte alls vara tungt eller jobbigt. För mig funkade det jättebra och inga biverkningar. Blev ganska överstimulerad och var sjukskriven länge men jag tycker inte det var så jobbigt.

 

[Kilauea]

Isci: är det samma som ivf? För insemination kan vi köra nästa månad. Ivf troligen första försök i augusti. Vi får tyvärr inte köra parallella spår. Det är svårt det här...

Är det ivf först i augusti oavsett om ni provar insemination eller ej? I så fall skulle jag definitivt prova insemination i väntan.

 

[KarinStarfighter]

Är det ivf först i augusti oavsett om ni provar insemination eller ej? I så fall skulle jag definitivt prova insemination i väntan.

Nja, alltså väljer vi att prova insemination så får han inte skicka remissen så då blir det väl inte ivf förrän senhösten.

 

[Kilauea]

Nja, alltså väljer vi att prova insemination så får han inte skicka remissen så då blir det väl inte ivf förrän senhösten.

Åh, det gjorde det ju genast svårare.
Har du fb så gå med på sidan ivf Sverige. Finns några där som gjort insemination.

 

[KarinStarfighter]

Åh, det gjorde det ju genast svårare.
Har du fb så gå med på sidan ivf Sverige. Finns några där som gjort insemination.

Tack för tipset! Har skickat en förfrågan om att gå med.

 

[Petruska]

Alltså, förutsatt att din mans spermakvalitet inte är orsaken till barnlösheten, kan ni ju enkelt inseminera hemma själva.

 

[em-pirre]

Alltså, förutsatt att din mans spermakvalitet inte är orsaken till barnlösheten, kan ni ju enkelt inseminera hemma själva.

Men alltså insemination går till lite annorlunda. Man tvättar och sorterar sperman innan kvinnan får tillbaka den, så chanserna är högre. Sen förs ju sperman ända in i livmodern vid insemination.

 

[Tora]

spinoff på ”försöka skaffa barntråden”

Skapar en ny tråd för att nå fler.
Bakgrund: jag, 32 och sambon, 37 har försökt att bli gravida i snart 18 mån. Nyligen genomgången utredning visar ingenting på varken mig eller sambon. Alla prover ser normala ut. Jag har regelbunden mens, god äggreserv, normalviktig. Således oförklarlig barnlöshet.

Vid besök hos Gyn igår fick vi två alt. Antingen direkt remiss för ivf. Alt att vi provar med insemination 1-3 försök först och sedan remiss för ivf om vi inte lyckas. Gyn menade på att det i mitt fall skulle vara möjligt att mitt sekret inte släpper igen spermier, vilket såklart är möjligt eller så är det inte så.

Sambon ringde till Linköping idag för att höra väntetid och troligen hinner vi inte göra något försök innan sommaren.

Känner mig verkligen dubbel i det här. Tänker att inseminationen är mer snäll mot kroppen samtidigt som vi skjuter ivf ännu längre framför oss. Nån klok som kan komma med input?

Jag hade valt IVF. När det krånglar utan orsak så brukar det vara ett bättre val med IVF direkt.

Skillnad om mannen tex saknar spermier eller du inte har ägglossning.

 

[Petruska]

Men alltså insemination går till lite annorlunda. Man tvättar och sorterar sperman innan kvinnan får tillbaka den, så chanserna är högre. Sen förs ju sperman ända in i livmodern vid insemination.

Okej.

Jag har aldrig tänkt på det egentligen, men jag känner flera lesbiska som inseminerat på egen hand.

Något längre in hamnar det ju, men inget övrigt finlir så klart.

 

[em-pirre]

Okej.

Jag har aldrig tänkt på det egentligen, men jag känner flera lesbiska som inseminerat på egen hand.

Något längre in hamnar det ju, men inget övrigt finlir så klart.

Jo alltså folk som inte har problem kan ju inseminera hemma med lika goda resultat som vid vanligt samlag. Men har man problem så hjälper inte hemmainsemination eftersom det är i princip samma sak som vid samlag.

Insemination vid barnlöshet funkar väl bäst om problemet är lite halvdåliga spermier (man sorterar ut de bästa) och svårigheter för spermier att nå ändå fram (man för upp dem ändå in i livmodern).

Dessutom kan kvinnan stimuleras under försöken och ges t.ex. gonapeptyl eller motsvarande för att stöda lutealfasen samt ägglossningsspruta för att ägget faktiskt ska lossna. Sen antar jag att man ultrar för att se exakt när inseminationen ska göras. Och så kan man stöda slemhinnan med östrogenpreparat innan och under lutealfasen också.

 

[Hogstorp]

har du fått göra en äggledsspolning?
vi var i exakt samma sits som er, hade försökt i 1,5 år utan resultat och allt såg bra ut vid alla undersökningar. Men så fick jag göra en äggledsspolning och ägglossningen efter det blev jag gravid nu är hon 4 månader och världens underbaraste
äggledsspolningen var bara ett sista steg i utredningarna (allt såg bra ut då med). Det var aldrig tal om insemination utan vi skulle hamna i ivf-kön direkt. Jag var några år äldre då än vad du är nu så vi ville inte vänta onödigt länge.. Men det var faktiskt aldrig ens tal om insemination utan de tyckte ivf var bättre direkt...
Lycka till oavsett

spinoff på ”försöka skaffa barntråden”

Skapar en ny tråd för att nå fler.
Bakgrund: jag, 32 och sambon, 37 har försökt att bli gravida i snart 18 mån. Nyligen genomgången utredning visar ingenting på varken mig eller sambon. Alla prover ser normala ut. Jag har regelbunden mens, god äggreserv, normalviktig. Således oförklarlig barnlöshet.

Vid besök hos Gyn igår fick vi två alt. Antingen direkt remiss för ivf. Alt att vi provar med insemination 1-3 försök först och sedan remiss för ivf om vi inte lyckas. Gyn menade på att det i mitt fall skulle vara möjligt att mitt sekret inte släpper igen spermier, vilket såklart är möjligt eller så är det inte så.

Sambon ringde till Linköping idag för att höra väntetid och troligen hinner vi inte göra något försök innan sommaren.

Känner mig verkligen dubbel i det här. Tänker att inseminationen är mer snäll mot kroppen samtidigt som vi skjuter ivf ännu längre framför oss. Nån klok som kan komma med input?

 

[Lenis]

Jag tänker att gyn vet vad de gör och tycker de att insemination kan funka så hade jag kört på det, absolut. Jag satt i samma sits- trodde jag- men fick höra att de tyckte ivf direkt och det tyckte jag var ganska knäckande. För oss tog det sig på första återföringen men hade massa krångel innan, lång nidreglering som inte funkade, fick ta hormoner även på nätterna, sövd under äggplock för det satt så illa till och jag var skraj, ja herregud. Och sen ganska överstimulerad, fick ut 16 ägg så det var ju mer gas än de hade väntat sig. Jag hade väldigt gärna besparat min kropp resan o kört insemination istället. Varför krångla till det liksom.

 

[KarinStarfighter]

har du fått göra en äggledsspolning?
vi var i exakt samma sits som er, hade försökt i 1,5 år utan resultat och allt såg bra ut vid alla undersökningar. Men så fick jag göra en äggledsspolning och ägglossningen efter det blev jag gravid nu är hon 4 månader och världens underbaraste
äggledsspolningen var bara ett sista steg i utredningarna (allt såg bra ut då med). Det var aldrig tal om insemination utan vi skulle hamna i ivf-kön direkt. Jag var några år äldre då än vad du är nu så vi ville inte vänta onödigt länge.. Men det var faktiskt aldrig ens tal om insemination utan de tyckte ivf var bättre direkt...
Lycka till oavsett

Spolning gjordes i januari som ett led i utredningen, och har inte tagit sig på de två försök vi gjort efter det, men kul att det lyckades för er.