Messy
Trådstartare
Jag har ett 13-årigt fullblodssto som jag började hopptävla på för 2 år sedan och innan dess hade hon knappt hoppat alls. Köpte henne från banan när hon var 4.5år och red henne även lite 1 år innan dess på galoppen.
Tyvärr blev hon skadad i somras (vrickade kotan på sommarbetet) så hela hösten gick åt till att bygga upp igen.
Efter den ofrivilliga vilan så känns hon så mycket bättre än innan på träning, hon hoppar mycket mer på styrka och rusar inte innan och efter, hela hästen har blivit som ny. Hon fick HA-tillskott från finishline och jag måste säga att jag tror stenhårt på det där medlet, något har definitivt hänt med hästen!
Hur som helst, hon är väldigt ojämn på tävling, antingen klipper hon alla hinder eller så vägrar vi ut oss inom 3 hinder. Det spelar ingen roll om det är titthinder eller 3 bommar utan någon rekvisita bredvid.
Jag känner mig inte nervös innan eller under rundan så jag tror inte att jag påverkar henne negativt på det planet (men, ja… det kanske jag visst gör!
)
Framridningen funkar kalas, gas och broms, hoppar bra osv. Men inne på banan så är det som att hon mentalt har stressat inombords så mycket att hon ger upp. Det knyter sig. Ibland TRAVAR hon i princip de sista 3 stegen innan hindret. Jag skulle kunna spöa ihjäl henne, inget skulle hända, det är INGEN reaktion what so ever oavsett vad man gör i det läget eller innan.
Sist gick jag ut på framhoppningen igen och då var hon sitt rätta jag igen och hoppade kalas.
Hon har hela sitt liv varit en väldigt snäll häst i stallet själv eller med andra osv, lättlastad, kan åka själv å står snällt i transporten osv.
Dock krubbiter hon, så min lilla teori är att all stress hon känner behåller hon för sig själv, vilket så klart måste bli mentalt jobbigt för henne på en tävlingsdag.
Jag slutade med två klasser för länge sen, hon kunde nolla första å sen tvärvägra på andra. Laddar inte om för 5 öre.
Hur i hela fridens namn ska jag lyckas få henne att inte bli nervös?
Sist var verkligen årets bästa framhoppning, å det var stor yta, inte massa flängandes hästar, lugn tävlingsplats, helt optimalt. Hon kom rätt alla gånger på hindrena och jag peppade å berömde å red som vanligt, ingen "finridning" så hon skulle spänna sig (trycker lätt upp nacken å "går fint" = asspänd egentligen).
När jag gick banan stod hon med min kompis och SOV i solen, vilade på bakbenet å fällde ut pälsen på rumpan.
Jag blir galen snart "tyvärr" är det min bästa vän som jag har haft i över 8 år, så sälja är inte ett alternativ, det är något jag måste lösa. Å jag skiter i om vi hoppar 90CL resten av våra liv, jag vill bara träna å tävla å ha kul med min häst.
Höjden är för övrigt inget problem, tränar 1-1.10 hemma å hon klipper dem lätt.
Tyvärr blev hon skadad i somras (vrickade kotan på sommarbetet) så hela hösten gick åt till att bygga upp igen.
Efter den ofrivilliga vilan så känns hon så mycket bättre än innan på träning, hon hoppar mycket mer på styrka och rusar inte innan och efter, hela hästen har blivit som ny. Hon fick HA-tillskott från finishline och jag måste säga att jag tror stenhårt på det där medlet, något har definitivt hänt med hästen!
Hur som helst, hon är väldigt ojämn på tävling, antingen klipper hon alla hinder eller så vägrar vi ut oss inom 3 hinder. Det spelar ingen roll om det är titthinder eller 3 bommar utan någon rekvisita bredvid.
Jag känner mig inte nervös innan eller under rundan så jag tror inte att jag påverkar henne negativt på det planet (men, ja… det kanske jag visst gör!
)Framridningen funkar kalas, gas och broms, hoppar bra osv. Men inne på banan så är det som att hon mentalt har stressat inombords så mycket att hon ger upp. Det knyter sig. Ibland TRAVAR hon i princip de sista 3 stegen innan hindret. Jag skulle kunna spöa ihjäl henne, inget skulle hända, det är INGEN reaktion what so ever oavsett vad man gör i det läget eller innan.
Sist gick jag ut på framhoppningen igen och då var hon sitt rätta jag igen och hoppade kalas.
Hon har hela sitt liv varit en väldigt snäll häst i stallet själv eller med andra osv, lättlastad, kan åka själv å står snällt i transporten osv.
Dock krubbiter hon, så min lilla teori är att all stress hon känner behåller hon för sig själv, vilket så klart måste bli mentalt jobbigt för henne på en tävlingsdag.
Jag slutade med två klasser för länge sen, hon kunde nolla första å sen tvärvägra på andra. Laddar inte om för 5 öre.
Hur i hela fridens namn ska jag lyckas få henne att inte bli nervös?
Sist var verkligen årets bästa framhoppning, å det var stor yta, inte massa flängandes hästar, lugn tävlingsplats, helt optimalt. Hon kom rätt alla gånger på hindrena och jag peppade å berömde å red som vanligt, ingen "finridning" så hon skulle spänna sig (trycker lätt upp nacken å "går fint" = asspänd egentligen).
När jag gick banan stod hon med min kompis och SOV i solen, vilade på bakbenet å fällde ut pälsen på rumpan.
Jag blir galen snart
"tyvärr" är det min bästa vän som jag har haft i över 8 år, så sälja är inte ett alternativ, det är något jag måste lösa. Å jag skiter i om vi hoppar 90CL resten av våra liv, jag vill bara träna å tävla å ha kul med min häst.Höjden är för övrigt inget problem, tränar 1-1.10 hemma å hon klipper dem lätt.
