Ingen framtid

Jag bara gråter och gråter. Jag har ingen framtid. Jag vet inte hur jag ska orka. Folk ställer så höga krav på mig och jag ska orka ångest, stress och utmattning. Ovanpå det så kommer mitt liv att bli helt innehållslöst. Livet förlorar sin mening. Det blir som ett fängelse där jag inte kan göra någonting. Bara stirra in i en vägg och leva med ångest. Varför ska jag då leva?

Jag vet inte hur jag ska få tårarna att sluta rinna. Känner mig helt förstörd. Det finns ingen framtid. Hur ska jag orka?

 

[MML]

Du kanske inte vill ha några råd, och då är det bara att ignorera det här.

Det jag vill säga är att du vet inget av det där. Måla inte upp ett katastrofscenario som inte hänt, och som kanske inte ens kommer att hända. Andas, ta en dag i taget. Vänta och se vad som händer härnäst med AF och FK. Se hur det går. Bestäm inte att allt är kört innan du vet hur det blir.

Och så vill jag säga att det inte är farligt att gråta. I bland kan det till och med vara befriande, tycker jag. Låt tårarna rinna, om de behöver komma ut. Men för din egen skull, försök att inte låsa in dig själv i en negativ tankespiral.

Och om det är akut dåligt och du behöver verklig hjälp, ta kontakt med psykakuten. Låt dem hjälpa dig.

 

[Wille]

Du kanske inte vill ha några råd, och då är det bara att ignorera det här.

Det jag vill säga är att du vet inget av det där. Måla inte upp ett katastrofscenario som inte hänt, och som kanske inte ens kommer att hända. Andas, ta en dag i taget. Vänta och se vad som händer härnäst med AF och FK. Se hur det går. Bestäm inte att allt är kört innan du vet hur det blir.

Och så vill jag säga att det inte är farligt att gråta. I bland kan det till och med vara befriande, tycker jag. Låt tårarna rinna, om de behöver komma ut. Men för din egen skull, försök att inte låsa in dig själv i en negativ tankespiral.

Och om det är akut dåligt och du behöver verklig hjälp, ta kontakt med psykakuten. Låt dem hjälpa dig.

Jag har redan ringt psykakuten.

Det gör så ont att förstå att folk tycker jag ska vara en maskin och inte ha någon livskvalitet alls. Jag ska stängas in i en lägenhet och piskas att fungera. Som en fånge. Det tas ingen hänsyn till att jag bryter ihop om grannarna låter eller luktar. Jag tvingas in i passivitet för det finns inget att göra i en lägenhet. Det är så folk vill att jag ska leva. Att jag har panikångest, stressas lätt och inte orkar, tas det ingen hänsyn till.

Mitt liv är onödigt.

Jag känner mig helt förstörd. Gråt är aldrig bra. Det kan bli riktigt dåligt.

Tårarna bara fortsätter att rinna.

 

[escodobe]

Jag har redan ringt psykakuten.

Det gör så ont att förstå att folk tycker jag ska vara en maskin och inte ha någon livskvalitet alls. Jag ska stängas in i en lägenhet och piskas att fungera. Det tas ingen hänsyn till att jag bryter ihop om grannarna låter eller luktar. Jag tvingas in i passivitet för det finns inget att göra i en lägenhet. Det är så folk vill att jag ska leva. Att jag har panikångest, stressas lätt och inte orkar, tas det ingen hänsyn till.

Mitt liv är onödigt.

Jag känner mig helt förstörd. Gråt är aldrig bra.

Det var 1 person i tråden som skrev att du borde bo i en lägenhet. Vad spelar det I realiteten för roll om personen tycker det? Det kan ju dom inte bestämma? Det är inte så att de kan tvångsförflytta dig. Så vad dom tycker kan du helt skita i.

Men du får kanske vara beredd på att ändra på några faktorer när det gäller arbete, du kanske behöver ta ett med andra arbetsuppgifter eller annan lön än det du egentligen vill. Tills du hittar drömjobbet. Det är tyvärr så för de flesta personer, speciellt om man har begränsningar på olika sätt i tex var man bor, vilka arbetstider man kan ha osv.

 

[Wille]

Det var 1 person i tråden som skrev att du borde bo i en lägenhet. Vad spelar det I realiteten för roll om personen tycker det? Det kan ju dom inte bestämma?

Men du får kanske vara beredd på att ändra på några faktorer när det gäller arbete, du kanske behöver ta ett med andra arbetsuppgifter eller annan lön än det du egentligen vill. Tills du hittar drömjobbet. Det är tyvärr så för de flesta personer, speciellt om man har begränsningar på olika sätt i tex var man bor, vilka arbetstider man kan ha osv.

Jag orkar inte med ett sånt krav, även om det bara är en som säger det högt.

Jag söker ju alla möjliga jobb. Även skitjobb. Men det är svårt när nästan det enda som annonseras ut är inom vård, skola och försäljning. Jag klarar inte såna jobb.

Det känns så jävla hopplöst. Jag har ingen framtid. Känner att jag går under.

 

[Catsu]

Jag har redan ringt psykakuten.

Det gör så ont att förstå att folk tycker jag ska vara en maskin och inte ha någon livskvalitet alls. Jag ska stängas in i en lägenhet och piskas att fungera. Som en fånge. Det tas ingen hänsyn till att jag bryter ihop om grannarna låter eller luktar. Jag tvingas in i passivitet för det finns inget att göra i en lägenhet. Det är så folk vill att jag ska leva. Att jag har panikångest, stressas lätt och inte orkar, tas det ingen hänsyn till.

Mitt liv är onödigt.

Jag känner mig helt förstörd. Gråt är aldrig bra. Det kan bli riktigt dåligt.

Tårarna bara fortsätter att rinna.

Jag önskar att du någon gång kunde få bli så bra i ditt mående att du kunde se att det inte är vad de menar.

 

[Wille]

Jag önskar att du någon gång kunde få bli så bra i ditt mående att du kunde se att det inte är vad de menar.

Det går inte att tolka på annat sätt. För det är det enda alternativet till hur jag har det nu.

 

[Wille]

Det här triggade ångest också.

 

[escodobe]

Jag orkar inte med ett sånt krav, även om det bara är en som säger det högt.

Jag söker ju alla möjliga jobb. Även skitjobb. Men det är svårt när nästan det enda som annonseras ut är inom vård, skola och försäljning. Jag klarar inte såna jobb.

Det känns så jävla hopplöst. Jag har ingen framtid. Känner att jag går under.

1 vad det gäller krav så är det på riktigt svårt att förstå varför du blir så ledsen över att 1 person säger det när det faktiskt inte ändrar något för dig. Jaha, 1 person du inte ens känner tycker en viss sak. So what liksom. Det är en främmande person som inte har någon inverkan på ditt liv alls så länge du inte väljer att fokusera på den personen och inte på alla andra som i olika trådar peppar dig med trädgården, bin och snickerier.

När man är deprimerad är hjärnan kidnappad, det gjordes ett experiment nån stans där man lät deprimerade och ickedeprimerade läsa exakt samma text, de deprimerade kom bara ihåg allt negativt som fanns i texten och itne det positiva. Men vet man om att det är så hjärnan funkar så är det lättare att styra tillbaka den med medveten träning när man faller in i destruktiva tankemönster.

2 Precis, det är svårt att hitta jobb när man inte kan söka brett. Då kanske du ska ge samhall eller liknade en chans tills något bättre dyker upp. Det är inte så att du blir livegen för att du provar.

 

[Niyama]

Det gör så ont att förstå att folk tycker jag ska vara en maskin och inte ha någon livskvalitet alls. Jag ska stängas in i en lägenhet och piskas att fungera.

Nja, folk var väl positiva till att du skulle ha ett anpassat jobb så att du orkar med? Du själv var väl den som var mest negativ till det.

 

[Niyama]

Det här triggade ångest också.

Du kanske ska ta en paus härifrån en liten stund?

 

[MML]

Det går inte att tolka på annat sätt. För det är det enda alternativet till hur jag har det nu.

Jag menar inte att säga emot din känsla, du känner naturligtvis som du gör och det är förståeligt. Men jag vill ändå säga att jo, det går att tolka på något annat sätt. Jag t. ex. tolkar inte alls in allt det du uppfattar att "folk tycker".

 

[Alexandra_W]

Det går inte att tolka på annat sätt. För det är det enda alternativet till hur jag har det nu.

Det är bra att du ringt till psykiatrin. Kan du ta lite ångestdämpande med kanske eller är det för jobbigt?

Det finns alternativ till hur du har det nu. Bra alternativ. Som varken innebär lägenhet, slavjobb eller liknande elände. Det gavs flera exi tråden och finns sannolikt ännu fler. Men just nu är det abstrakt och något som kanske blir aktuellt. Eller inte. Så släpp det. Fokusera på att må bättre/mindre dåligt just precis nu. Och vänta på resultatet av AFUn. Och ta resten sen. Om det ens kommer.

Finns det något du kan göra för att lindra ångesten nu? Prata? Te? Annat?

 

[MML]

Jag har redan ringt psykakuten.

Det gör så ont att förstå att folk tycker jag ska vara en maskin och inte ha någon livskvalitet alls. Jag ska stängas in i en lägenhet och piskas att fungera. Som en fånge. Det tas ingen hänsyn till att jag bryter ihop om grannarna låter eller luktar. Jag tvingas in i passivitet för det finns inget att göra i en lägenhet. Det är så folk vill att jag ska leva. Att jag har panikångest, stressas lätt och inte orkar, tas det ingen hänsyn till.

Mitt liv är onödigt.

Jag känner mig helt förstörd. Gråt är aldrig bra. Det kan bli riktigt dåligt.

Tårarna bara fortsätter att rinna.

Jag har verkligen inte uppfattat att det är så någon tycker att du ska leva. Däremot är ju livet så för oss alla att vi i bland behöver välja "det minst dåliga", och försöka göra det bästa av situationen. Det betyder inte att man behöver ge upp allt och inte ha någon livskvalitet alls, men ibland kanske man behöver fundera över om det finns någon pytteliten förändring man kan göra, för att ändra något litet i sina förutsättningar.

Men just nu är du kanske inte "där". Just nu tror jag att det bästa du kan göra för dig själv är att ta en dag i taget och försöka att inte låta oron för vad som kanske, eventuellt skulle kunna hända ta över fullständigt. Gör sådant du mår okej av här och nu (jag vet att du haft trådar där du varit ganska positiv om t. ex. din trädgård) och se vad som händer. Det kan vara jättesvårt, jag vet, men rent krasst kanske det inte finns så mycket annat du kan göra i nuläget än att avvakta och se hur allt blir?

 

[Gnist]

Jag har redan ringt psykakuten.

Det gör så ont att förstå att folk tycker jag ska vara en maskin och inte ha någon livskvalitet alls. Jag ska stängas in i en lägenhet och piskas att fungera. Som en fånge. Det tas ingen hänsyn till att jag bryter ihop om grannarna låter eller luktar. Jag tvingas in i passivitet för det finns inget att göra i en lägenhet. Det är så folk vill att jag ska leva.

Bra att du ringt, förhoppningsvis kan de hjälpa dig.

Men "folk" vill inte alls att du ska vara utan livskvalitet eller att du ska piskas till något slavgöra, eller tvingas in i en lägenhet.

Förstår att det känns så, men det är vantolkningar och jag hoppas att du någon gång i framtiden mår iaf såpass bra att du slipper dylika.

 

[Wille]

Jag menar inte att säga emot din känsla, du känner naturligtvis som du gör och det är förståeligt. Men jag vill ändå säga att jo, det går att tolka på något annat sätt. Jag t. ex. tolkar inte alls in allt det du uppfattar att "folk tycker".

Men hur då? Jag ser verkligen inte alternativen.

Det är bra att du ringt till psykiatrin. Kan du ta lite ångestdämpande med kanske eller är det för jobbigt?

Det finns alternativ till hur du har det nu. Bra alternativ. Som varken innebär lägenhet, slavjobb eller liknande elände. Det gavs flera exi tråden och finns sannolikt ännu fler. Men just nu är det abstrakt och något som kanske blir aktuellt. Eller inte. Så släpp det. Fokusera på att må bättre/mindre dåligt just precis nu. Och vänta på resultatet av AFUn. Och ta resten sen. Om det ens kommer.

Finns det något du kan göra för att lindra ångesten nu? Prata? Te? Annat?

Jag kan inte se andra alternativ än lägenhetsboende om jag inte bor här. Vad skulle det vara liksom?

Jag har inte jätteångest. Är bara spänd och orolig. Jag tog 2 tabletter igår. Den andra med hjälp av akutpsyk för jag vågade inte ta den själv. Men det var 4 timmar mellan tabletterna. Får se om jag vågar ta två snart igen.

Jag har tyvärr ingen att prata med.

Jag har verkligen inte uppfattat att det är så någon tycker att du ska leva. Däremot är ju livet så för oss alla att vi i bland behöver välja "det minst dåliga", och försöka göra det bästa av situationen. Det betyder inte att man behöver ge upp allt och inte ha någon livskvalitet alls, men ibland kanske man behöver fundera över om det finns någon pytteliten förändring man kan göra, för att ändra något litet i sina förutsättningar.

Men just nu är du kanske inte "där". Just nu tror jag att det bästa du kan göra för dig själv är att ta en dag i taget och försöka att inte låta oron för vad som kanske, eventuellt skulle kunna hända ta över fullständigt. Gör sådant du mår okej av här och nu (jag vet att du haft trådar där du varit ganska positiv om t. ex. din trädgård) och se vad som händer. Det kan vara jättesvårt, jag vet, men rent krasst kanske det inte finns så mycket annat du kan göra i nuläget än att avvakta och se hur allt blir?

I det här läget så ville personen tvinga mig att välja det absolut sämsta alternativet. Och det krossade mig.

Jo, jag kan avvakta. Och fortsätta söka jobb.

Bra att du ringt, förhoppningsvis kan de hjälpa dig.

Men "folk" vill inte alls att du ska vara utan livskvalitet eller att du ska piskas till något slavgöra, eller tvingas in i en lägenhet.

Förstår att det känns så, men det är vantolkningar och jag hoppas att du någon gång i framtiden mår iaf såpass bra att du slipper dylika.

Nej, det kom inte ut så mycket av det samtalet tyvärr.

Men VAD menar folk då? Jag ser inte alternativen.

 

[Alexandra_W]

Jag tänker att prata om alternativen är något man kan göra sen. Här och nu är det viktigare att du just nu mår bättre. Du som kan en hel del om växter, kan du någonting om amaryllis?

 

[Wille]

Jag tänker att prata om alternativen är något man kan göra sen. Här och nu är det viktigare att du just nu mår bättre. Du som kan en hel del om växter, kan du någonting om amaryllis?

Krukväxter och lökar inomhus är inte min starka grej. Men amaryllis ska väl gödslas efter blomning fram till september då man låter dem vila. Sen ska man tydligen kunna börja om med dem. Jag har aldrig lyckats, men så är jag inte bra på att sköta inomhusväxter heller.

Men svårt att må bättre när man inte ser någon framtid.

 

[karamelldrottningen]

Ditt liv är inte onödigt
Katterna - skogsträdgården - honungen

 

[Gnist]

Nej, det kom inte ut så mycket av det samtalet tyvärr.

Men VAD menar folk då? Jag ser inte alternativen.

Så synd att det inte hjälpte, men ändå på något vis bra att du inte år i så illa skick att du behöver/rekommenderas åka in.

Att du inte ser någon annan tolkning alls än den, är ju för att du inte mår bra.

Jag tror heller inte att vad jag eller någon annan skriver hur vi tolkar det spelar någon roll, för du kommer ändå inte "se" den tolkningen förrän du mår avsevärt bättre och är mer stabil i måendet.
Just nu skulle det nog bara bidra till mer frustration att få "förklaringar" som är så långt från vad du själv upplever.