Jen80
Trådstartare
@Emtherlia och @Chili
Olyckan var helt och hållet mitt egna fel,jag har inte en enda gång skyllt på hästen.
Jag hade eget stall då med fyra hästar och en var hos mig på rehab efter kastrering, en jättesnäll 14-årig valack som jag hade känt och hanterat i flera år. Jag skulle gå ut i bilen och hämta in morötter och stängde inte hans boxdörr, han gick aldrig ur sin box. Men stoet brunstade och han kunde bara inte låta bli, .Så när jag kom in i stallet stod han hos henne och jag sa till honom att gå in i sin box och gick bakom honom (fanns inte plats för annat). Då piper stoet till och hästen sparkar bakut, precis när jag är nån meter bakom honom.
Det kanske låter konstigt, men jag minns än idag hur jag tänkte; okej, det här kommer och göra ont. Och det gjorde det kan jag lova Höger hov träffade liiite liiite till höger på munnen, tur det - hade jag blivit träffad mitt på hade jag fått näsbenet i hjärnan. Något nervös fick jag känna i munnen och oj vad tänderna inte satt på rätt plats! Både framtänderna var insparkade så dom låg längs med gommen i överkäken (min dåvarande tandläkare hade aldrig sett något liknande), kände ett stort sår vid käkbenet och kände bara käkbenet en bra bit... Va fan. Jaha, men då fick jag väl åka till akuten - igen? In med hästen i boxen, på med täcke osv och ut till mamma i bilen. Jag lovar, jag har aldrig åkt bil så fort någonsin .
Tyvärr blev jag otroligt felbehandlad på akuten, dom ville inte ens röntga mig (med andra ord tog det nästan en veckan innan tandkirurgen gjorde det och hittade en krosskada på höger sida). Inte heller sy, men det fick min tandläkare göra dagen efter - 8 stygn och munnen full med plast för att försöka hålla framtänderna på rätt plats efter det att de dragits på hyfsat rätt plats igen (DET gjorde ont!!!!!!!!). Eftersom dom inte slängde mig i en ambulans till Malmö för akut hjälp så har jag dom problemen jag har idag. Det har alla konstaterat - alla tänderna hade gått att rädda (6 stycken har tagit skada av detta) i så fall. Surt, väldigt surt...
Och alla dessa små benbitar som krupit ut ur tandköttet från krosskadan hela tiden i alla år, usch!
Fyra månader med flytande, men, jag blev ju rätt smal på dieten också .
Jag har varit jätterädd för tandläkaren, det har gått över nu efter ca 40-50 tandläkarbesök.
Olyckan var helt och hållet mitt egna fel,jag har inte en enda gång skyllt på hästen.
Jag hade eget stall då med fyra hästar och en var hos mig på rehab efter kastrering, en jättesnäll 14-årig valack som jag hade känt och hanterat i flera år. Jag skulle gå ut i bilen och hämta in morötter och stängde inte hans boxdörr, han gick aldrig ur sin box. Men stoet brunstade och han kunde bara inte låta bli, .Så när jag kom in i stallet stod han hos henne och jag sa till honom att gå in i sin box och gick bakom honom (fanns inte plats för annat). Då piper stoet till och hästen sparkar bakut, precis när jag är nån meter bakom honom.
Det kanske låter konstigt, men jag minns än idag hur jag tänkte; okej, det här kommer och göra ont. Och det gjorde det kan jag lova Höger hov träffade liiite liiite till höger på munnen, tur det - hade jag blivit träffad mitt på hade jag fått näsbenet i hjärnan. Något nervös fick jag känna i munnen och oj vad tänderna inte satt på rätt plats! Både framtänderna var insparkade så dom låg längs med gommen i överkäken (min dåvarande tandläkare hade aldrig sett något liknande), kände ett stort sår vid käkbenet och kände bara käkbenet en bra bit... Va fan. Jaha, men då fick jag väl åka till akuten - igen? In med hästen i boxen, på med täcke osv och ut till mamma i bilen. Jag lovar, jag har aldrig åkt bil så fort någonsin .
Tyvärr blev jag otroligt felbehandlad på akuten, dom ville inte ens röntga mig (med andra ord tog det nästan en veckan innan tandkirurgen gjorde det och hittade en krosskada på höger sida). Inte heller sy, men det fick min tandläkare göra dagen efter - 8 stygn och munnen full med plast för att försöka hålla framtänderna på rätt plats efter det att de dragits på hyfsat rätt plats igen (DET gjorde ont!!!!!!!!). Eftersom dom inte slängde mig i en ambulans till Malmö för akut hjälp så har jag dom problemen jag har idag. Det har alla konstaterat - alla tänderna hade gått att rädda (6 stycken har tagit skada av detta) i så fall. Surt, väldigt surt...
Och alla dessa små benbitar som krupit ut ur tandköttet från krosskadan hela tiden i alla år, usch!
Fyra månader med flytande, men, jag blev ju rätt smal på dieten också .
Jag har varit jätterädd för tandläkaren, det har gått över nu efter ca 40-50 tandläkarbesök.