Ibland saknar jag mitt hästliv

[Alindra2000]

Jag la för något år sedan hästeriet på hyllan, det var efter 24 år i sadeln och hästlivet. Ville inte men det gick inte ihop tidsmässigt där jag är i livet just nu. Nu är rider jag med jämna mellanrum kompisars hästar men det blir ju aldrig samma sak.

Det konstiga är att jag inte främst saknar ridningen, utan mockning, rycktning, stallsysslor och sånt. När man stod där ensam i stallet med radion på och fick fundera över livet medan man pysslade. Trodde jag skulle sakna ridningen mest, och visst saknar jag den med men det går inte ens att jämföra med att pyssla och borsta osv.

Jag kommer ha häst igen, det hoppas jag verkligen. Det fungerar inte just nu men ack vad jag saknar lukten och hur bra det var för problemlösning.

Avis på alla som har det nu bara..

 

[Mariba]

Sv: Ibland saknar jag mitt hästliv

När man stod där ensam i stallet med radion på och fick fundera över livet medan man pysslade.

Ja, bättre meditation än mockning finns inte!

 

[Alindra2000]

Sv: Ibland saknar jag mitt hästliv

Kan bara hålla med..

 

[Jenny]

Sv: Ibland saknar jag mitt hästliv

Mmmm... mockning är gratis (?) terapi...

/J.

 

[chira]

Sv: Ibland saknar jag mitt hästliv

Förstår att du saknar det, har den senaste tiden märkt att det inte är ridningen som dra mig till stallet utan allt annat

 

[Zqathan]

Sv: Ibland saknar jag mitt hästliv

Har du frågat kompisen vars häst du får rida, om du får mocka

 

[tess91a]

Sv: Ibland saknar jag mitt hästliv

Rena terapin att mocka varje dag, jag har tur att få mocka 2/dag..>Gör rena underverk om man får göra det själv i stallet..Förstår att du saknar det, skulle jag med göra

 

[majeld]

Sv: Ibland saknar jag mitt hästliv

Jag är nästan i samma sits, skötte vårt stall med 3 hästar och red dotterns häst regelbundet ca 2 dagar/ vecka. Men dottern är i den åldern där skolan tar allt mer tid och vi diskuterade oss fram till att om hon skulle kunna satsa allt på skolan så var det dags med en time out, på 1,5 månader såldes 3 kära vänner iofs till bra hem alla tre men ändå
Det blev väldigt tomt, i början var jag på väg till stallet flera gånger innan jag kom på mig. Tittade ständigt på klockan när det var "dags att ta in" men slappnade sedan av när jag kom på att det inte fanns några att släppa in.
På något sätt känns det mitt i all tomhet ganska skönt, det finns tid till så mycket annat nu, men jag saknar också mockningen o pysslandet.....
Stallet ekar så tomt och ridbanan står öde sånär som på grannens dotter som rider där ibland....
För att inte tala om den sociala biten, och tävlandet -visst kan jag längta tillbaka, men var sak har sin tid och stallet står ju kvar (och en hel del utrustning).

MAJELD

 

[Leteng]

Sv: Ibland saknar jag mitt hästliv

Det du beskriver är min fasa. Jag använder också döttrarnas hästar som terapi, sköter stall, kör på träning/tävling och engagerar mig i klubbliv etc. Nu börjar döttrarna bli äldre och även om båda fortfarande har hästar och tänker förtsätta med det, en t o m utbildar sig inom området, så är ju risken att de tar sina hästar och flyttar till egna ställen. Då står jag på gården med ett tomt stall. Vad gör jag då? Visst jag kan skaffa egna hästar, men som flera andra påpekar så försvinner en stor social del av livet. Jag kan ju hyra ut och få liv och rörelse igen, men det är samtidigt engagemanget i mina barn som är så kul. Jag kan ju inte intressera mig lika mycket för inackorderingar på det sättet.
FY vad hemskt det lät.."stallet ekar och ridbanan är tom"...brrrrr hemska tanke

 

[Yrja]

Sv: Ibland saknar jag mitt hästliv

Jag saknade också mest allt runt ikring. Att få ha någon att ta hand om och planera för. Att ha i tankarna, att bry sig om och att åka till.


En bästa vän. Ridningen är bara en bonus.