I väntan på att det ska bli mitten av november

Det här året borde ha varit ett av de eller rentav det allra bästa året i mitt liv. Med en pigg och glad unghund, med åldern inne för att vara med på allt så skulle vi haft massa roligt. Men tyvärr går ju inte saker som man tänkt sig.

I januari, då 8 månader gammal, blev han skadad, luxation av den ytliga böjsenan I hasleden. Tyvärr ett relativt vanligt problem i rasen. Efter operationen följde ett par mycket tråkiga månader, men framemot påsk kunde vi börja ha roligare och roligare. Runt tjugonde maj vågade jag låta honom springa och leka en del igen, men då hände samma sak med det andra benet. Jag blev så ledsen och besviken över att sommaren jag så sett fram emot var förstörd.

Den 28/5 opererades Frej i vänsterbenet. Efter cirka 4 veckor började vi med rehab och det gick jättebra! Men 2,5 vecka senare så tog han ett skutt och vred till benet så att skadan gick upp igen. Då kändes det verkligen som att världen rasade samman. Veterinären gjorde om operationen den 24/7. Den 21/9 blev han friskförklarad. Både veterinär och rehabsköterskor tyckte det såg jättefint ut. Naturligtvis innebar det inte att jag plötsligt stack ut på några busrundor med honom, utan vi fortsatte med rehaben som planerat. Sex dagar senare tog han ett skutt och kunde sedan inte sätta ner vänster bakben. Jag trodde att det var samma skada som gått upp igen, men efter undersökning hos ortoped några dagar senare visade det sig att senan nu luxerar mot insidan av benet istället för att luxera lateralt. Han har alltså tänjt ut även ligamenten på utsidan av benet nu.

Vi kom överens om att avvakta med att göra något åt den luxerade senan, kanske delvis för att den inte är lika lös som den var innan de tidigare operationerna. Han är inte halt på samma sätt den här gången heller.

I alla fall så bestämde vi (jag och ortopeden) att vi ska boka in Frej för besök 15 eller 16/11. Då kommer en väldigt duktig kirurg (specialist kanske) och gästar på djursjukhuset här i stan och han ska få titta på Frej.

Så sedan den 2/10 har vi, eller jag då, väntat på att det ska bli 15-16 november. Idag är det 25-26 dagar kvar.

Men det är svårt att veta vad som är bäst att göra... Senan har hoppat flertalet gånger sedan Frej blev skadad igen, och gör vi inget åt den kommer han med största sannolikhet alltid ha vissa problem med den. Det verkar inte göra direkt ont när den hoppar, men han blir helt klart besvärad de gånger han plötsligt blir trebent.

På grund av ovan nämnda känns det motiverat att låta Frej operera benet igen. Men frågan är om det kommer att hålla den gången. Med så mycket ärrvävnad kanske det blir ännu ömtåligare. Och visst, ett par månader efter operationen kan jag kanske hindra honom att göra några häftiga rörelser, men i längden kommer det vara omöjligt. Och om skadan går upp efter ytterligare en operation... Då vet jag inte vad jag gör. Det blir inte mer än en operation till i nuläget.

Ibland känns det som att det bästa vore att amputera benet helt och hållet, men det är inte heller ett vettigt alternativ. Det finns faktiskt bara dåliga alternativ.

1. Låta Frej gå med sin luxerande sena. Besvärligt för honom, oroligt för mig - tänk om han har ont ändå? överanstränger andra ben? Kanske även fortsättningsvis bara gå lugna promenader i kort koppel (nej, nej, nej!)

2. Operera och sy fast senan för tredje gången. Gips igen, skav, sedering efter sedering på en hund som blir mycket påverkad och är helt olik sig själv upp till en dag efteråt. Bråka med att få undersöka och få en hund som får allt mindre förtroende för mig. Frågan är om vår relation går att rädda efter ytterligare en sådan omgång. Samtidigt - om det blir bra och håller, kan vi äntligen leva normalt igen. Och Frej har tagit varje konvalescens betydligt bättre än sin matte, och har i mångt och mycket varit pigg och glad. Men kommer det kunna hålla vid det här laget? dyrt och besvärligt och svårt för mig att jobba så mycket som jag skulle behöva. Ännu svårare att få hundvakt än det redan är som läget är nu.

3. Amputera bort benet och slippa tänka mer på den luxerande senan. Är nog också ett värdelöst alternativ. Dessutom skulle nog inte veterinären gå med på det.

4. Avlivning. också värdelöst. En pigg och glad unghund med en skada där det efter en ganska "snäll" operation normalt sett finns en mycket god prognos för att hunden ska kunna vara fullt ut aktiv efter rehabilitering. Det skulle kännas nästan som att avliva en fullt frisk hund. Och så skulle jag nog aldrig bli glad igen.

Det finns helt enkelt inga vettiga alternativ. Alla är fel. Men vi väntat på mitten av november ändå. Och väntar. Jag skulle vilja att alternativet "sova i resten av vårt liv" fanns. Då skulle jag välja det. Och bara vakna ibland för att känna päls mot hud, eller en liten varm tunga slickandes under foten.

 

[Vassi]

Jag har ju sett dina uppdateringar inne på hund och funderade på hur det gått för er nu senast. Hoppas att du får prata igenom det ordentligt med kirurgen i november och kan få hjälpa att väga allt för och emot. Den där väntan på ett datum kan verkligen kännas olidlig ibland, hoppas att ni tar hand och varandra så länge Kram till både dig och Frej

 

[Takire]

Jag har ju sett dina uppdateringar inne på hund och funderade på hur det gått för er nu senast. Hoppas att du får prata igenom det ordentligt med kirurgen i november och kan få hjälpa att väga allt för och emot. Den där väntan på ett datum kan verkligen kännas olidlig ibland, hoppas att ni tar hand och varandra så länge Kram till både dig och Frej

Tack!
Hoppas det går bra för din hund med och att det inte är någon större skada med honom. För visst var det väl din hund som hade ont överallt hos fysioterapeuten?

 

[Vassi]

Tack!
Hoppas det går bra för din hund med och att det inte är någon större skada med honom. För visst var det väl din hund som hade ont överallt hos fysioterapeuten?

Det stämmer, Lill-Skrället skrämde upp mig ordentligt. Nu verkar det okej men dom är lite fundersamma och kan inte utesluta att han haft någon form av skov i och med att han reagerade starkt hos första veterinären men vid återbesök bara har mindre reaktioner kvar. Men försöker tänka att det är bra just nu och då får vi utgå ifrån det, även om det inte alltid är det lättaste att hålla sig ifrån worst-case-tänket.
Håller tummarna för att det löser sig på ett bra sätt för er också!

 

[_Taggis_]

Åh så tråkigt för er Lider verkligen med dig, det där åter precis som jag har haft det med mina hästar. Den ena fick jag ta bort hastigt i våras och med den andra lever jag ungefär samma liv som du och din hund. Behandling på klinik och sedan vänta och se, behandling igen och sedan vänta och se... Vänta och se och vänta och se. Så oerhört frustrerande, för precis som med din hund så är min häst inte den som älskar sitt liv i stillhet Har nu inte gjort annat än detta det senaste 1,5 året. Vet precis hur du känner

 

[Lavine]

Usch, så himla hemskt. Tänker ofta på er. Har ju själv en sheltie som är 8 månader, så jag kan relatera till själva hundhavandet, så att säga. Min förra sheltie hade patella luxation, som jag upptäckte när han var 5-6 månader. Så med bara det i minnet har jag gått som på nålar i perioder, rädd att upptäcka samma eller liknande symptom.

Kan bara önska att det går er båda väl.

 

[Takire]

Åh så tråkigt för er Lider verkligen med dig, det där åter precis som jag har haft det med mina hästar. Den ena fick jag ta bort hastigt i våras och med den andra lever jag ungefär samma liv som du och din hund. Behandling på klinik och sedan vänta och se, behandling igen och sedan vänta och se... Vänta och se och vänta och se. Så oerhört frustrerande, för precis som med din hund så är min häst inte den som älskar sitt liv i stillhet Har nu inte gjort annat än detta det senaste 1,5 året. Vet precis hur du känner

Beklagar för hästen Hoppas att din andra häst snart är bra! Det här är verkligen baksidan med att ha djur. Aldrig kan man gardera sig heller, för det kan alltid hända något. Ändå så kommer jag nog fortsätta ha djur livet ut... För allt de ändå ger.

 

[Takire]

Usch, så himla hemskt. Tänker ofta på er. Har ju själv en sheltie som är 8 månader, så jag kan relatera till själva hundhavandet, så att säga. Min förra sheltie hade patella luxation, som jag upptäckte när han var 5-6 månader. Så med bara det i minnet har jag gått som på nålar i perioder, rädd att upptäcka samma eller liknande symptom.

Kan bara önska att det går er båda väl.

Hoppas verkligen den sheltie du har nu får förbli frisk! Tråkigt att din förra hade patellaluxation, opererades han/hon för det?

Själv kommer jag nog aldrig att vilja ha en till sheltie, för jag kommer vara helt säker på att den också kommer att få sheltiehäl. Nu kan man ju ha otur med vilken ras (och vilken hund och vilket djur) som helst men ändå.

 

[_Taggis_]

@Takire Nej utan djur kan jag inte heller vara. Men jag skaffade hund istället. Får hoppas den håller sig frisk för hästen har jag tyvärr räknat bort. Åtminstone det närmste året. Känns faktiskt mest som att jag går och väntar på att även veterinärerna ska inse att det är kört för jag har inte samvete att ta bort henne innan hon är utdömd.
Jag har nu en valp att lägga fokuset på istället. Då känns det iaf som nån mening med att jag inte kan rida, för valpen hade ändå inte kunnat följa med ut på tur...

Håller tummarna för er

 

[Lavine]

Hoppas verkligen den sheltie du har nu får förbli frisk! Tråkigt att din förra hade patellaluxation, opererades han/hon för det?

Själv kommer jag nog aldrig att vilja ha en till sheltie, för jag kommer vara helt säker på att den också kommer att få sheltiehäl. Nu kan man ju ha otur med vilken ras (och vilken hund och vilket djur) som helst men ändå.

Ja och nej, han opererades inte i själva knät men det opererades in en tråd som höll knät på plats (han var för ung för att opereras "större").

Förstår hur du tänker om att ha sheltie i framtiden, det var samma för mig egentligen, men dels är det "min" ras och dels är jag bara tvungen att ha en frisk sheltie innan jag kan ha något annat, jag måste liksom uppleva det. (Min förra hund fick sedan artros ganska tidigt.)

 

[cassiopeja]

Oj, är det så ovanligt med friska shelties? Jag har en som är 11,5 år nu, men har tyvärr inte haft någon större kontakt med andra shelties eller sheltieägare, så jag har inte riktigt koll på läget. Min har inte heller varit frisk, men har åtminstone kunnat ha ett bra liv mesta delen. Han hade stora problem med rädslor som ung, men de har vi lyckats träna bort. Men har är jätteinfektionskänslig och måste gå på kosttillskott för att öht hålla sig frisk, sedan tål han inte vete och har ett gäng andra matintoleranser och känslig mage, plus att han har en förträngning i struphuvudet så att han har som typ astma (men den blommar bara ut vid för hög värme, för mycket damm, hög ansträngning eller om han ligger på rygg ). Det är ändå saker som går att ha ett bra liv med, om vi bara gör vissa anpassningar. Det hade förstås varit värre om jag hade haft planer på att träna och tävla med honom, men nu har han bara fått vara sällskap och det har funkat bra!
Jag är så himla glad för det, för det är ju verkligen fruktansvärt med sjuka djur, så otroligt hjärtekrossande! TS - Hoppas verkligen att det går bra med din sheltie!

 

[Takire]

Oj, är det så ovanligt med friska shelties? Jag har en som är 11,5 år nu, men har tyvärr inte haft någon större kontakt med andra shelties eller sheltieägare, så jag har inte riktigt koll på läget. Min har inte heller varit frisk, men har åtminstone kunnat ha ett bra liv mesta delen. Han hade stora problem med rädslor som ung, men de har vi lyckats träna bort. Men har är jätteinfektionskänslig och måste gå på kosttillskott för att öht hålla sig frisk, sedan tål han inte vete och har ett gäng andra matintoleranser och känslig mage, plus att han har en förträngning i struphuvudet så att han har som typ astma (men den blommar bara ut vid för hög värme, för mycket damm, hög ansträngning eller om han ligger på rygg ). Det är ändå saker som går att ha ett bra liv med, om vi bara gör vissa anpassningar. Det hade förstås varit värre om jag hade haft planer på att träna och tävla med honom, men nu har han bara fått vara sällskap och det har funkat bra!
Jag är så himla glad för det, för det är ju verkligen fruktansvärt med sjuka djur, så otroligt hjärtekrossande! TS - Hoppas verkligen att det går bra med din sheltie!

Det är nog att ta i att säga att det är "ovanligt med friska shelties". Men efter att ha träffat en del shelties med eller utan hälsoproblem så har jag intrycket av att sheltien som ras är så att säga lika sjuk som genomsnittsrasen, om det hade funnits en sådan. Magproblem verkar vara det vanligaste hos dem, tror det står i RAS också. Min är tack och lov i regel bra i magen.

Vad skönt att ni kan leva bra ändå du och din hund Och tack!

 

[cassiopeja]

Det är nog att ta i att säga att det är "ovanligt med friska shelties". Men efter att ha träffat en del shelties med eller utan hälsoproblem så har jag intrycket av att sheltien som ras är så att säga lika sjuk som genomsnittsrasen, om det hade funnits en sådan. Magproblem verkar vara det vanligaste hos dem, tror det står i RAS också. Min är tack och lov i regel bra i magen.

Vad skönt att ni kan leva bra ändå du och din hund Och tack!

Tack för info! Nu är det ju ett tag sedan jag köpte min, men förut så har jag för mig att folk brukade prata om att sheltien var en väldigt frisk ras utan problem. Jättetråkigt om det har ändrats i så fall, även om rasen "bara" blivit "genomsnittssjuk".

 

[_Taggis_]

Jag tänker att det är en väldigt populär ras, med många individer. Så procentuellt kanske ohälsan är som i de flesta raser? Men jag kan ha fel... är inte insatt i rasen.

 

[Takire]

Tack för info! Nu är det ju ett tag sedan jag köpte min, men förut så har jag för mig att folk brukade prata om att sheltien var en väldigt frisk ras utan problem. Jättetråkigt om det har ändrats i så fall, även om rasen "bara" blivit "genomsnittssjuk".

Den räknas ju ändå till de friskare och beskrivs fortfarande så men om man läser i RAS finns ändå en del problem.

 

[Takire]

Jag tänker att det är en väldigt populär ras, med många individer. Så procentuellt kanske ohälsan är som i de flesta raser? Men jag kan ha fel... är inte insatt i rasen.

Så kan det säkert vara. Jag är ju säkert färgad av att jag själv fått en individ med hälsoproblem. Dock, om jag fattat det rätt, så är genpoolen hos shetland sheepdog ganska liten trots ett stort antal hundar. Har läst någonstans att sheltien nog var ganska hårt inavlad i början. Därför borde det vara många hundar som bär på eventuella sjukdomsgener... Fast jag kan inte mycket om genetik

Jag har dock träffat fler friska shelties än vad jag träffat sjuka.

 

[Takire]

Det stämmer, Lill-Skrället skrämde upp mig ordentligt. Nu verkar det okej men dom är lite fundersamma och kan inte utesluta att han haft någon form av skov i och med att han reagerade starkt hos första veterinären men vid återbesök bara har mindre reaktioner kvar. Men försöker tänka att det är bra just nu och då får vi utgå ifrån det, även om det inte alltid är det lättaste att hålla sig ifrån worst-case-tänket.
Håller tummarna för att det löser sig på ett bra sätt för er också!

Hoppas verkligen att det bara var något konstigt tillfälligt !

 

[Lavine]

Oj, är det så ovanligt med friska shelties?

Nej, det tycker jag verkligen inte. Angående min förra hund hade han nog väldigt otur. Tror som Taggis sa, det är många individer i denna ras. Men till exempel ansåg man väl "förr i världen" att sheltie inte hade höftledsproblem, och så röntgade man inte och alla trodde att alla hundar var friska - lite generaliserat. Så det kan ha varit lite felaktig bild på så vis tidigare, lite glädjerapporter. Nu menar jag inte att höftleder är ett stort problem hos sheltie, och långt ifrån alla eller många röntgar, men att det förekommer.

Min nuvarande hund är för övrigt släkt med min förra, så jag har inga bekymmer för den biten.

Ursäkta för OT, Takire.

 

[Kadi]

Fy så tungt Återstår att se då vad specialisten säger då kanske, kanske går det att operera på lite annat vis?
Jag är i lite samma situation nu. Opererade min för sheltiehäl i somras och nu häromdagen gick skadan upp igen Så det blir operation och veckor i gips igen (men det kommer bli hos en annan veterinär).

 

[Takire]

Fy så tungt Återstår att se då vad specialisten säger då kanske, kanske går det att operera på lite annat vis?
Jag är i lite samma situation nu. Opererade min för sheltiehäl i somras och nu häromdagen gick skadan upp igen Så det blir operation och veckor i gips igen (men det kommer bli hos en annan veterinär).

Nej fy! Stackars stackars er Jäkligt att fler ska behöva råka ut för det. Särskilt just att skadan går upp efter läkning Lycka till!

Här känns det relativt okej just nu. Det lutar åt att jag låter senan vara som den är, trots att den luxerar ibland. Då han varken är halt eller verkar ha ont emellan gångerna. Tror inte det gör direkt ont när den luxerar heller nu... Men jag ska i alla fall rådgöra med veterinären.

Igen, lycka till med din hund! Jätteledsamt att höra fler råka ut för det här överjävliga.