- Svar: 5
- Visningar: 622
Eller något åt det hållet i alla fall. Dippen här om dagen var inte kul. Det blev till att grina en skvätt. Och en till. Sen hanterade jag det. Och sen blev det ett varv till med näsduken. Men sen släppte det. Lättnad. Och jag är så väldigt tacksam att jag inte behövde vara helt ensam i det hela heller. Det gjorde en enorm skillnad.
Idag har det gått bra att jobba och jag tror det är realistiskt att kunna gå upp i arbetstid nästa vecka.
Efter jobbet gick jag en promenad som jag brukar. Sen åkte jag till den lokala grillen och införskaffade föda, men det var inte gott. Det var på tok för salt och fettsliskigt. Jag behöver börja laga egen mat igen då jag är ganska less på utbudet av färdig mat. En sväng in på Ica blev det också innan jag åkte hem och greppade räfsan. Jag fick faktiskt bort löven vid vägen utanför entrén och sen städade jag undan lite grejer utanför ladan. Fyra kassar ved tog jag också in. När jag var klar hade jag fortfarande ork kvar.
Så här aktiv har jag nog inte varit sedan... ja, jag minns inte. Det känns som om åtminstone en del av mig har kommit tillbaka. Men det är väl lite som att vandra i ett månlandskap med lite oväntade gropar här och var. Ingen krattad manege här inte.
(Nej, det är inte månens yta på bilderna. Det är traktens slaggsten.)
Idag har det gått bra att jobba och jag tror det är realistiskt att kunna gå upp i arbetstid nästa vecka.
Efter jobbet gick jag en promenad som jag brukar. Sen åkte jag till den lokala grillen och införskaffade föda, men det var inte gott. Det var på tok för salt och fettsliskigt. Jag behöver börja laga egen mat igen då jag är ganska less på utbudet av färdig mat. En sväng in på Ica blev det också innan jag åkte hem och greppade räfsan. Jag fick faktiskt bort löven vid vägen utanför entrén och sen städade jag undan lite grejer utanför ladan. Fyra kassar ved tog jag också in. När jag var klar hade jag fortfarande ork kvar.
Så här aktiv har jag nog inte varit sedan... ja, jag minns inte. Det känns som om åtminstone en del av mig har kommit tillbaka. Men det är väl lite som att vandra i ett månlandskap med lite oväntade gropar här och var. Ingen krattad manege här inte.
(Nej, det är inte månens yta på bilderna. Det är traktens slaggsten.)
.
