I-landsmänniskans räddning?

Enda gången jag hört gummibandsmetoden hjälpa är för självskadebeteende. För en del funkar det att snärta sig med gummiband istället för att skära sig. Ett steg åt rätt håll.

Jag tänker att det blir så överflödigt i det här sammanhanget. Jag menar, personen får tanken :godis. Personen hinner tänka tanken: nej jag ska inte äta godis, sen kommer zappet. Då blir det ju dessutom vid fel tanke. Om zappet kom direkt vid första tanken så hade åtminstone sammanhanget hört ihop bättre.
Om personen medvetet zappar sig själv så har ju personen reda brutit cykeln. Den skulle lika gärna kunna gå och borsta tänderna eller nåt istället.
 
Enda gången jag hört gummibandsmetoden hjälpa är för självskadebeteende. För en del funkar det att snärta sig med gummiband istället för att skära sig. Ett steg åt rätt håll.

Jag tänker att det blir så överflödigt i det här sammanhanget. Jag menar, personen får tanken :godis. Personen hinner tänka tanken: nej jag ska inte äta godis, sen kommer zappet. Då blir det ju dessutom vid fel tanke. Om zappet kom direkt vid första tanken så hade åtminstone sammanhanget hört ihop bättre.
Om personen medvetet zappar sig själv så har ju personen reda brutit cykeln. Den skulle lika gärna kunna gå och borsta tänderna eller nåt istället.

Jag misstänker att i den mån de fungerar alls så är det för att personerna blir bättre på att observera sina egna beteenden och lyfta upp medvetandet om vad de gör när.

Det skulle dock funka (minst!) lika bra med någon form av belöning ("så duktig du var som insåg vad du höll på att göra"), och riskera mycket färre tråkiga bieffekter...

*kläcker en suverän försäljningsidé*

Varför inte ett BELÖNINGSarmband?! :up: Det känns mycket positivare än elstötar :p

Designen överlåter jag åt @Monstermom bara jag får % på försäljningen för idén :D

Vi kan bara packa om de här armbanden (och trippla priset :up:), och säga att de är "negativa förstärkare", något man rätt ofta hör hundtränare påstå saker är när de inte riktigt vill kännas vid ordet straff. :banghead:

Tydligen låter det mycket bättre att säga att aversiver är negativa förstärkare - oavsett att det är något helt jävla annat - så det lär sälja som smör. :cautious:
 
Men asså...jag kan fortfarande inte smälta detta tragiska LCHF som jag nog tycker är snäppet värre påhitt än det dära armbandet som jag själv absolut skulle behöva när jag inte går och lägger mig i tid och när jag är en elak människa. Förmodligen skulle jag behöva en armprotes vartefter förvisso.
Alltså den här bloggaren - som jag inte sett tidigare men som är profil för LCHF:arna, med 5800 följare på facebook, 13 000 på instagram och var med i Studio 1 förra veckan - har gjort en imponerande bantning. Med diet och träning har hon gått ner nästan 90 kilo. Och hon startade på 170 så det var naturligtvis rena livräddningen att hon lyckats. Mig kvittar det om hon använder LCHF, VV eller vadsomhelst.

Men: hennes föreställningsvärld. Hon skriver om de perioder då hon anser sig överäta som "skov". Hon kallar sig sockernarkoman, skriver om sockertrollet som slår klorna i henne och berättar att hon rapporterar till sin sockercoach en gång om dagen.

Om man ser sitt ätande på det sättet - som en sjukdom eller magiskt väsen som obönhörligt tar en i besittning - då undrar jag om man på sikt klarar att äta hälsosamt. Hur många elarmband man än skaffar.
 
Enda gången jag hört gummibandsmetoden hjälpa är för självskadebeteende. För en del funkar det att snärta sig med gummiband istället för att skära sig. Ett steg åt rätt håll.

Jag tänker att det blir så överflödigt i det här sammanhanget. Jag menar, personen får tanken :godis. Personen hinner tänka tanken: nej jag ska inte äta godis, sen kommer zappet. Då blir det ju dessutom vid fel tanke. Om zappet kom direkt vid första tanken så hade åtminstone sammanhanget hört ihop bättre.
Om personen medvetet zappar sig själv så har ju personen reda brutit cykeln. Den skulle lika gärna kunna gå och borsta tänderna eller nåt istället.
Fast meningen är ju betingning. Alltså att man inte ska hinna tänka, efter några elstötar så ska hjärnan automatiskt associera suget med obehag = suget försvinner.

Fullständigt befängt ...
 
Alltså den här bloggaren - som jag inte sett tidigare men som är profil för LCHF:arna, med 5800 följare på facebook, 13 000 på instagram och var med i Studio 1 förra veckan - har gjort en imponerande bantning. Med diet och träning har hon gått ner nästan 90 kilo. Och hon startade på 170 så det var naturligtvis rena livräddningen att hon lyckats. Mig kvittar det om hon använder LCHF, VV eller vadsomhelst.

Men: hennes föreställningsvärld. Hon skriver om de perioder då hon anser sig överäta som "skov". Hon kallar sig sockernarkoman, skriver om sockertrollet som slår klorna i henne och berättar att hon rapporterar till sin sockercoach en gång om dagen.

Om man ser sitt ätande på det sättet - som en sjukdom eller magiskt väsen som obönhörligt tar en i besittning - då undrar jag om man på sikt klarar att äta hälsosamt. Hur många elarmband man än skaffar.
Precis exakt så! Det är det jag syftar på med tragiskt med alla dieter som kallar sig livsstilar som förvandlas till något slags identitetsskapande handikapp. Oavsett vad dieten heter, just i detta sammanhang är det lchf.
 
Precis exakt så! Det är det jag syftar på med tragiskt med alla dieter som kallar sig livsstilar som förvandlas till något slags identitetsskapande handikapp. Oavsett vad dieten heter, just i detta sammanhang är det lchf.
Ja precis! När man målar in sig så starkt i ett hörne så tror jag bara det bidrar till att man inte klarar att hålla dieten i längden. Det blir för många begränsningar och för mycket strafftänkande.
 
Jag storknade just. Hade klickat in på en LCHF-blogg som dykt upp i mitt fb-flöde via en av mina vänner som äter LCHF.

Bloggaren lovprisade sitt nya hjälpmedel: en Pavlok. Ett aktivitetsarmband som ger elstötar när man är på väg att göra fel! http://succeeder.se/teknik-mer/pavlok/

När hon får det hon kallar cravings istället för sug zappar hon sig själv med armbandet och suget försvinner. Hon har även gett sin sambo tillgång till det via en app: "Jag har gett maken tillgång till appen och bett honom zappa mig så fort jag föreslår något dumt som socker, eller som att gå utanför matschemat."

Det är nog det mest absurda jag har hört. Hade det varit 1 april hade jag skrattat. Men det verkar faktiskt vara på riktigt. Herregud vilken tragisk ilandslösning.

LCHF är det nya BDSM 24/7
 
Jag misstänker att i den mån de fungerar alls så är det för att personerna blir bättre på att observera sina egna beteenden och lyfta upp medvetandet om vad de gör när.

Det skulle dock funka (minst!) lika bra med någon form av belöning ("så duktig du var som insåg vad du höll på att göra"), och riskera mycket färre tråkiga bieffekter...



Vi kan bara packa om de här armbanden (och trippla priset :up:), och säga att de är "negativa förstärkare", något man rätt ofta hör hundtränare påstå saker är när de inte riktigt vill kännas vid ordet straff. :banghead:

Tydligen låter det mycket bättre att säga att aversiver är negativa förstärkare - oavsett att det är något helt jävla annat - så det lär sälja som smör. :cautious:
Negativ förstärkare ÄR INTE samma sak som straff. Förstärkare ökar sannolikheten för beteenden, bestraffningar minskar sannolikheten. Läs på lite för fan!




:D

En fd militär jag gick kurs för under en period kallade det för "rättshjälp". Nya ord och folk köper det direkt!
 
Senast ändrad:
Negativ förstärkare ÄR INTE samma sak som straff. Förstärkare ökar sannolikheten för beteenden, bestraffningar minskar sannolikheten. Läs på lite för fan!




:D

En fd militär jag gick kurs för under en period kallade det för "rättshjälp". Nya ord och folk köper det direkt!
Rättshjälp! :rofl::rofl::rofl:

Svårt att ens bli irriterad... :laugh:
 
Alltså den här bloggaren - som jag inte sett tidigare men som är profil för LCHF:arna, med 5800 följare på facebook, 13 000 på instagram och var med i Studio 1 förra veckan - har gjort en imponerande bantning. Med diet och träning har hon gått ner nästan 90 kilo. Och hon startade på 170 så det var naturligtvis rena livräddningen att hon lyckats. Mig kvittar det om hon använder LCHF, VV eller vadsomhelst.

Men: hennes föreställningsvärld. Hon skriver om de perioder då hon anser sig överäta som "skov". Hon kallar sig sockernarkoman, skriver om sockertrollet som slår klorna i henne och berättar att hon rapporterar till sin sockercoach en gång om dagen.

Om man ser sitt ätande på det sättet - som en sjukdom eller magiskt väsen som obönhörligt tar en i besittning - då undrar jag om man på sikt klarar att äta hälsosamt. Hur många elarmband man än skaffar.
Det är bara att brotta ner sockertrollet, sätta armbandet på hen och zap, problemet är ur världen. Var det inte ungefär den kampen Beowolf gjorde?
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 30
  • Hönstråden II
  • Storlek på rastgårdar?

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp