A
Anna_H
Häromdagen hyrde jag hästtransport för att miljöträna lite med min tvååring. Jag backade in transporten i hagen och hade grinden mellan personbilen och transporten, allt för att skona mammas saab 93 som jag brukar låna för att den har dragkrok...
Sen släppte jag in unghästen i hagen som gick direkt fram och luktade och undersökte släpet, nyfiken och lite rädd men samtidigt som om hon tänkte; vilken jättehäftig pryl du ha hämtat till mig! Ska jag verkligen få leka med den?
Efter att ha fällt ner den jätteläskiga rampen lade jag hö längst in och ställde en krubba. Jag gick lite ut och in och över rampen, hela tiden med unghästen uppmärksam på vad som hände, nyfiken och rädd.
Hon följde med halva rampen upp och bankade sen på den och tittade på mig med skrämda ögon som sa; Hörrdu du Anna, är du riktigt säker på att det här håller för mig... sen backade jag ut henne för att hon skulle bli medveten om att det är inte farligt att gå baklänges på rampen heller.
Hela tiden är hästen lös och jag litar till hennes förmåga att lösa uppgiften, jag lockar henne förståss med kraftfodret men det är mer som att hon njuter av att kunna utmana sig själv och sin egen rädsla. Halvägs inne tittar hon storögt och luktar på taket och bestämmer sig för att backa ut och ta några djupa andetag för det var ju riktigt läskigt... Hon backar dock metodiskt och inte hysteriskt förmodligen för att hon vet att hon kan fly och då inte behöver göra det.
Nästa försök går hon ända in och står och käkar en stund, jag bestämmer mig för att backa ut henne när allt fortfarande är frid och fröjd (man vet ju aldrig när grannen startar gräsklipparen). Vi backar ett par steg stannar, backar sedan ett steg, stannar, ett steg till och stannar. Full kontroll.
Sen tycker jag vi är klara och jag börjar samla ihop mina saker och vem smyger inte upp i transporten bakom min rygg... hon ville väl äta de sista höstråna i transporten innan dagens roliga var slut. Sen struttade det omkring en stolt och nöjd häst i hagen.
Kanske barnsligt att dela med sig av denna historia men vi hade så himla trevligt ihop. Sen hade jag också lust till att ge en motbild mot att man lånar in fem starka karlar som ska visa sin styrka genom att slita och dra och putta in en skräckslagen häst i transporten, det där är allt för vanligt.
Situationen ser ju förståss annorlunda ut på en häst där rädslan är större än nyfikenheten, men i vårt fall blev det tvärtom.
Det är inte klokt vad kul det är med hästarna ibland...
/ Anna H
Sen släppte jag in unghästen i hagen som gick direkt fram och luktade och undersökte släpet, nyfiken och lite rädd men samtidigt som om hon tänkte; vilken jättehäftig pryl du ha hämtat till mig! Ska jag verkligen få leka med den?
Efter att ha fällt ner den jätteläskiga rampen lade jag hö längst in och ställde en krubba. Jag gick lite ut och in och över rampen, hela tiden med unghästen uppmärksam på vad som hände, nyfiken och rädd.
Hon följde med halva rampen upp och bankade sen på den och tittade på mig med skrämda ögon som sa; Hörrdu du Anna, är du riktigt säker på att det här håller för mig... sen backade jag ut henne för att hon skulle bli medveten om att det är inte farligt att gå baklänges på rampen heller.
Hela tiden är hästen lös och jag litar till hennes förmåga att lösa uppgiften, jag lockar henne förståss med kraftfodret men det är mer som att hon njuter av att kunna utmana sig själv och sin egen rädsla. Halvägs inne tittar hon storögt och luktar på taket och bestämmer sig för att backa ut och ta några djupa andetag för det var ju riktigt läskigt... Hon backar dock metodiskt och inte hysteriskt förmodligen för att hon vet att hon kan fly och då inte behöver göra det.
Nästa försök går hon ända in och står och käkar en stund, jag bestämmer mig för att backa ut henne när allt fortfarande är frid och fröjd (man vet ju aldrig när grannen startar gräsklipparen). Vi backar ett par steg stannar, backar sedan ett steg, stannar, ett steg till och stannar. Full kontroll.
Sen tycker jag vi är klara och jag börjar samla ihop mina saker och vem smyger inte upp i transporten bakom min rygg... hon ville väl äta de sista höstråna i transporten innan dagens roliga var slut. Sen struttade det omkring en stolt och nöjd häst i hagen.
Kanske barnsligt att dela med sig av denna historia men vi hade så himla trevligt ihop. Sen hade jag också lust till att ge en motbild mot att man lånar in fem starka karlar som ska visa sin styrka genom att slita och dra och putta in en skräckslagen häst i transporten, det där är allt för vanligt.
Situationen ser ju förståss annorlunda ut på en häst där rädslan är större än nyfikenheten, men i vårt fall blev det tvärtom.
Det är inte klokt vad kul det är med hästarna ibland...
/ Anna H
