Sv: Det här med att börja rida ut ensamma... (Unghäst)
Jag tror faktiskt inte att det är så farligt även om framåtbjudning egentligen även för mig är något heligt.
Min unghäst var extrem. Pga att jag inte hade möjlighet till hjälp från marken och väldigt sällan hade möjlighet till sällskap vid uteridning så var det svårt att påverka honom. Han stannade även när man gick med honom. För mkt krav (för bossigt) gjorde att han låste sig totalt. Helt kravlöst var ju så klart inte heller bra så det var en jäkla balansgång.
Jag varvade med att gå och sitta upp (och gärna på hemvägen). Men det tog j-kla lång tid att få rätt på det, så lång tid att jag började att tvivla.
Men tillslut trillade poletten ner. Och idag när han forsar fram i skogen (typ) är det nästan svårt att minnas hur f-bannat svårt det var att öht taget få honom att röra sig i början.
Jag vet inte självklart inte vilket som hade varit bäst, dvs. att låta det få ta sin tid eller om jag skulle ha gått på honom mer. Jag vet dock med säkerhet att om jag hade gått på honom mer så skulle problemet ha blivit så stort att jag hade fått skicka iväg honom och ta hjälp. Då jag inte hade bråttom valde jag istället att pröva på egen hand i egen takt. Och det ångrar jag inte.
I dagsläget har han en mycket bra framåtbjudning, vilket ju är ett måste för att få dressyrarbetet att fungera. När bjudningen tryter väljer han nu för tiden att istället försöka springa ifrån, blir gärna lite het när det blir jobbigt. Men det jobbar jag också på men är långt ifrån något problem.
Tendenserna finns dock kvar, dvs när något blir otäckt ute är hans första reaktion att stanna. Dock går han fram direkt när man ber honom om det.
Så att så himla rädd och manisk med bjudningen, tror jag faktiskt inte att man behöver vara, så länge man har fokus på att lösa problemet.
Jag tror faktiskt inte att det är så farligt även om framåtbjudning egentligen även för mig är något heligt.
Min unghäst var extrem. Pga att jag inte hade möjlighet till hjälp från marken och väldigt sällan hade möjlighet till sällskap vid uteridning så var det svårt att påverka honom. Han stannade även när man gick med honom. För mkt krav (för bossigt) gjorde att han låste sig totalt. Helt kravlöst var ju så klart inte heller bra så det var en jäkla balansgång.
Jag varvade med att gå och sitta upp (och gärna på hemvägen). Men det tog j-kla lång tid att få rätt på det, så lång tid att jag började att tvivla.
Men tillslut trillade poletten ner. Och idag när han forsar fram i skogen (typ) är det nästan svårt att minnas hur f-bannat svårt det var att öht taget få honom att röra sig i början.
Jag vet inte självklart inte vilket som hade varit bäst, dvs. att låta det få ta sin tid eller om jag skulle ha gått på honom mer. Jag vet dock med säkerhet att om jag hade gått på honom mer så skulle problemet ha blivit så stort att jag hade fått skicka iväg honom och ta hjälp. Då jag inte hade bråttom valde jag istället att pröva på egen hand i egen takt. Och det ångrar jag inte.
I dagsläget har han en mycket bra framåtbjudning, vilket ju är ett måste för att få dressyrarbetet att fungera. När bjudningen tryter väljer han nu för tiden att istället försöka springa ifrån, blir gärna lite het när det blir jobbigt. Men det jobbar jag också på men är långt ifrån något problem.
Tendenserna finns dock kvar, dvs när något blir otäckt ute är hans första reaktion att stanna. Dock går han fram direkt när man ber honom om det.
Så att så himla rädd och manisk med bjudningen, tror jag faktiskt inte att man behöver vara, så länge man har fokus på att lösa problemet.