SiZo
Trådstartare
Jag har en 16 år gammal hund, pigg som få, busar, hoppar och skuttar fortfarande, några kanske kommer ihåg videon jag la upp för några månader sen, och ja, hon är fortfarande lika pigg.
Hon ser och hör dåligt, men inte jätte dåligt, hon reagerar när man ropar, hon kan titta en rakt i ögonen och är hyffsat med fortfarande. Ibland blir hon lite förvirrad och kan gå fram och tillbaks i huset om och om igen, men det kan lika gärna bero på att hon är rastlös då hon inte vill gå ut eftersom det är kallt. Tar man tag i henne och lyfter upp henne så är hon oftast helt med igen.
Jag bytte foder på henne och då gick hon ner i vikt, bytte tillbaks till det "gamla" (bravo färskfoder, nöt) och skillnaden i både aptit och aktivitet är slående! Hon tyckte inte alls kycklingen var speciellt upphetsande.
Jag har tagit bort försäkringen på henne då jag anser att alla behandlingar som är så dyra att den behövs är mer konstgjord andning på henne, och då är det bättre att avliva tycker jag.
När hon har sovit länge så kan hon vara lite vinglig i bakdelen, men när hon kommer igång, vilket inte tar så många minuter, så hoppar och skuttar hon precis som vanligt.
Nu är då frågan, när man har en hund som är frisk, pigg och glad, hur vet man när det är dags? Jag är livrädd för att förändringen ska gå sakta sakta, och att hon helt enkelt en dag inte kan resa på sig! Det bästa vore ju om hon bara somnade in i sömnen, men det kan man ju inte räkna med tyvärr.
Hon har ruskigt äckliga tänder, men det känns inte värt att söva ner för att dra bort de framtänderna som är lösa och ta bort tandstenen på övriga.
Ja... Det var lite bakggrundsfakta kring mitt lilla hjärta, så vad tycker ni?
Är det ok att ha kvar henne så länge hon är pigg och glad, själv bjuder in till lek osv, eller tycker några här inne rent av att det är dags redan nu??
Dela med er vad ni tycker och tänker!
Jag har redan en avlivningsplan med henne, och det är att distriktaren ska komma ut och avliva henne så slipper hon se några fler djursjukhus! Hon har legat på operationsbordet 8 ggr som ung, så hon AVSKYR verkligen kliniker, och för 2 år sedan lovade jag henne att hon aldrig mer skulle behöva sitta i en bur på klinik. Och helst vill jag inte ta henne till veterinär överhuvudtaget eftersom hon blir så himla upprörd då.
Hon ser och hör dåligt, men inte jätte dåligt, hon reagerar när man ropar, hon kan titta en rakt i ögonen och är hyffsat med fortfarande. Ibland blir hon lite förvirrad och kan gå fram och tillbaks i huset om och om igen, men det kan lika gärna bero på att hon är rastlös då hon inte vill gå ut eftersom det är kallt. Tar man tag i henne och lyfter upp henne så är hon oftast helt med igen.
Jag bytte foder på henne och då gick hon ner i vikt, bytte tillbaks till det "gamla" (bravo färskfoder, nöt) och skillnaden i både aptit och aktivitet är slående! Hon tyckte inte alls kycklingen var speciellt upphetsande.
Jag har tagit bort försäkringen på henne då jag anser att alla behandlingar som är så dyra att den behövs är mer konstgjord andning på henne, och då är det bättre att avliva tycker jag.
När hon har sovit länge så kan hon vara lite vinglig i bakdelen, men när hon kommer igång, vilket inte tar så många minuter, så hoppar och skuttar hon precis som vanligt.
Nu är då frågan, när man har en hund som är frisk, pigg och glad, hur vet man när det är dags? Jag är livrädd för att förändringen ska gå sakta sakta, och att hon helt enkelt en dag inte kan resa på sig! Det bästa vore ju om hon bara somnade in i sömnen, men det kan man ju inte räkna med tyvärr.
Hon har ruskigt äckliga tänder, men det känns inte värt att söva ner för att dra bort de framtänderna som är lösa och ta bort tandstenen på övriga.
Ja... Det var lite bakggrundsfakta kring mitt lilla hjärta, så vad tycker ni?
Är det ok att ha kvar henne så länge hon är pigg och glad, själv bjuder in till lek osv, eller tycker några här inne rent av att det är dags redan nu??
Dela med er vad ni tycker och tänker!
Jag har redan en avlivningsplan med henne, och det är att distriktaren ska komma ut och avliva henne så slipper hon se några fler djursjukhus! Hon har legat på operationsbordet 8 ggr som ung, så hon AVSKYR verkligen kliniker, och för 2 år sedan lovade jag henne att hon aldrig mer skulle behöva sitta i en bur på klinik. Och helst vill jag inte ta henne till veterinär överhuvudtaget eftersom hon blir så himla upprörd då.
