Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Det har alltid funkat. Jag bara tutar och kör, kroppsspråket visar att jag är lugn och orädd. Givetvis ser jag verkliga faror, men att hela tiden tänka att "nu blir hästen rädd för vattenpölen" blir bara jobbigt. Vi går runt, igenom eller hoppar över. Spelar ingen roll. Går framåt bara.
Som rubriken lyder, hur gör ni?
T ex häst som är rädd för vattenpölar och liknande, har ni tränat bort det eller struntar ni i det?
Jag har ett sto som är rädd för vatten, vilket jag tycker är lite synd då jag gärna hade velat bada med henne samt hoppa terränghinder som ibland har vatten inblandat. Vet inte om det går att få henne att känna sig trygg runt vatten, är det någon som har erfarenhet av detta eller liknande andra problem som ni löst? Hur gick ni tillväga osv?
Tack på förhand.
Hur funkar det eller vad fyller han för funktion om man får vara nyfiken? :PJag låter min pojkvän vara i närheten
Något är det, tycker hon är modig som ändå vågar sig fram. Funderade mycket om det var något triggades när hon bytte miljö (nya människor, ny plats, allt är nytt). Det tog lite tid innan hon vågade sig på vattenkoppen inne i boxen också, men nu använder hon den utan problem.Men oj! Hon måste ju ha fått en stöt eller nåt nån gång. Hon är ju verkligen jätterädd
Hade en gammal ponny en gång som bitit i eltråden som liten. Hon var fortfarande livrädd för balsnören och alla orangea trådar. Oavsett träning...
Det är väldigt läskigt med vatten tydligen, vilken tur att det hade blivit såpass fullt att lite vatten hade runnit över. Hade stängt av vattnet, men valde att inte ta bort slangen då jag vet att hon hade blivit rädd för den.
Tror hon tog sig över rädslan och drack för senare var det nästan tomt i vattenhon. :P
Fast det burkar se ut sådär när hon ska dricka.
Grunden är ju då såklart som bla Tua skriver att man har ett system där kommunikationen fungerar oavsett läge, det är ju egentligen det man arbetar med - att bibehålla kommunikationen även i situationer där hästen blir osäker.
Jag äger inte vattenkaret och hon är bara uppställd där tillfälligt, hon dricker och i värsta fall kan hon dricka när hon står inne på nätterna. Ska snart byta stall, men har avvaktat så hon har fått chans att landa i sin nya miljö först.
Hon är inte rädd för själv vattenslangen då det går bra att duscha av henne med den efter en svettig ridtur. Huvudsaken är att hon själv vågar dricka sitt vatten och förhoppningsvis blir det bättre i nästa stall där de kanske har annan utrustning och även andra hästar som kan visa hur det ska gå till osv.
Lite olika saker man kan göra för att vänja hästen vid märkliga saker och om man gör det rätt stärka deras självkänsla och tillit till en:
Här rider jag en elevs häst. Den var lite skraj, stökig etc med matte. Jag skulle rida dressyr och inser att de vattnar. Toppen! Då fick i värma upp lite med att jogga runt utanför vattenspridarna först. Sen gradvis närmare, sen jagade vi vattnet och red ifatt och genom för att till slut kunna rida igenom och möta det mot oss.
Här får min ena häst bära in gräs i stora prassliga påsar. Hänga på dem grejer tycker jag är bra oavsett. De kan bära, rep, väskor, påsar, sadelväskor, halsdukar etc..
För att vänja dem vid känslan av saker mot kroppen och ev ljud nära kroppen.
Ju mer desto bättre! Men börja gradvis så klart!
Här är en träningshäst jag hade ett tag. Han älskar att bli kliad och får kli samtidigt som jag först bara är med paraplyet och sen kan börja vift runt med det.
Min pöjk fick regnskållor på lösdriften. Jag tvättade och ville inte släppa ut blöt häst. Alltså fick han fönas. Han fick då stå lös för att inte förstärka det äckliga genom att visa att han måste hållas fast. No problem!
Här har vi en träningshäst och min ena som vi hade ridit och sen spelade fotboll med 3 bollar som vi sköt till varann. Hästarna var först rädda både för tjuden och rörelserna. Men med dem på lång lina så fick de först kolla på håll och sen kunde de närma sig och börja springa med oss efter bollarna. Till slut kunde man skjuta under dem och kasta på dem(mjukt och på nära håll på okänsliga delar så klart) utan att de brydde sig. Jag satte också fast bollarna på träningshästen och hon grejade att vara cool när de sen rasade ner iom att jag gradvis vant in.
Sånt här gör jag för att få dem safe med saker som låter, rör sig mot dem hastigt, som känns mot huden etc..
Det är ju alltså inte just bara fotbollar och vattenspridre etc som det hjälper mot.
Till slut kanske man kan få en häst som är så trygg att man kan lägga den ner etc:
Aha, mycket klokt! Det där med system har jag egentligen aldrig tänkt på men jag ska nog läsa ditt inlägg några gånger till och sedan klura på ett system som kan funka för oss. Hästen är ju bara 13 år och jag 46 år så än är vi inte för gamla för att lära oss nya saker.