Riley
Trådstartare
Jag var idag på ett besök på en skola där ett par personer med någon form av förståndshandikapp arbetade. Av någon anledning drog just jag till mig deras uppmärksamhet, i meningen att de båda väldigt gärna kom fram till mig i tid och otid för att krama, smeka (inte i sexuell mening) och ta på mig. Jag var där i egenskap av representant för ett ungdomsförbund och således "låst" vid vårt bokbord i fem timmar, och hade alltså ingen möjlighet att gå undan, och att jag kunde stå och prata inför tio personer spelade ingen roll, de plöjde sig bara igenom och flög på mig ändå. Skulle tippa på att de båda var fram sammanlagt 10-13 gånger under dagen, och kunde då ägna varje tillfälle åt att hålla om mig hårt eller ge mig fem hårda kramar på rad för att jag "var så söt".
Jag tycker att det är hemskt genuint obehagligt att bli kramad och tagen på av vilt främmande människor, särskilt när det dels är medelålders män och framför allt inte är på mina villkor. Om det gällt en vanlig framfusig eller ohyfsad människa hade jag naturligtvis sagt ifrån, men det här var första gången jag hamnade i en situation med just de här omständigheterna, och visste inte alls hur jag skulle hantera det på annat sätt än att hålla god min, trots att jag verkligen fick ångest och faktiskt fortfarande känner obehag av tanken.
Så, tja: Vad gör man lämpligast i en sådan här märklig/ovanlig situation? Finns det något snyggt sätt som inte sårar och inte förstör, eller är det verkligen bara att försöka trycka undan ångesten och hålla ut? Jag kan gott erkänna att jag har extremt lite, för att inte säga ingen erfarenhet av personer med förståndshandikapp, och vet inte alls hur jag ska bete mig.
Och nej, jag har inga närhetsissues och anser inte att problemet ligger hos mig. Jag mår bara verkligen, verkligen inte bra av att inte få ha min kropp och min privata sfär ifred, även om den som bryter den inte gör det med någon som helst illvilja.
Jag tycker att det är hemskt genuint obehagligt att bli kramad och tagen på av vilt främmande människor, särskilt när det dels är medelålders män och framför allt inte är på mina villkor. Om det gällt en vanlig framfusig eller ohyfsad människa hade jag naturligtvis sagt ifrån, men det här var första gången jag hamnade i en situation med just de här omständigheterna, och visste inte alls hur jag skulle hantera det på annat sätt än att hålla god min, trots att jag verkligen fick ångest och faktiskt fortfarande känner obehag av tanken.
Så, tja: Vad gör man lämpligast i en sådan här märklig/ovanlig situation? Finns det något snyggt sätt som inte sårar och inte förstör, eller är det verkligen bara att försöka trycka undan ångesten och hålla ut? Jag kan gott erkänna att jag har extremt lite, för att inte säga ingen erfarenhet av personer med förståndshandikapp, och vet inte alls hur jag ska bete mig.
Och nej, jag har inga närhetsissues och anser inte att problemet ligger hos mig. Jag mår bara verkligen, verkligen inte bra av att inte få ha min kropp och min privata sfär ifred, även om den som bryter den inte gör det med någon som helst illvilja.