Hur tar man sig ur en sådan här situation?

[Riley]

Jag var idag på ett besök på en skola där ett par personer med någon form av förståndshandikapp arbetade. Av någon anledning drog just jag till mig deras uppmärksamhet, i meningen att de båda väldigt gärna kom fram till mig i tid och otid för att krama, smeka (inte i sexuell mening) och ta på mig. Jag var där i egenskap av representant för ett ungdomsförbund och således "låst" vid vårt bokbord i fem timmar, och hade alltså ingen möjlighet att gå undan, och att jag kunde stå och prata inför tio personer spelade ingen roll, de plöjde sig bara igenom och flög på mig ändå. Skulle tippa på att de båda var fram sammanlagt 10-13 gånger under dagen, och kunde då ägna varje tillfälle åt att hålla om mig hårt eller ge mig fem hårda kramar på rad för att jag "var så söt".

Jag tycker att det är hemskt genuint obehagligt att bli kramad och tagen på av vilt främmande människor, särskilt när det dels är medelålders män och framför allt inte är på mina villkor. Om det gällt en vanlig framfusig eller ohyfsad människa hade jag naturligtvis sagt ifrån, men det här var första gången jag hamnade i en situation med just de här omständigheterna, och visste inte alls hur jag skulle hantera det på annat sätt än att hålla god min, trots att jag verkligen fick ångest och faktiskt fortfarande känner obehag av tanken.

Så, tja: Vad gör man lämpligast i en sådan här märklig/ovanlig situation? Finns det något snyggt sätt som inte sårar och inte förstör, eller är det verkligen bara att försöka trycka undan ångesten och hålla ut? Jag kan gott erkänna att jag har extremt lite, för att inte säga ingen erfarenhet av personer med förståndshandikapp, och vet inte alls hur jag ska bete mig.

Och nej, jag har inga närhetsissues och anser inte att problemet ligger hos mig. Jag mår bara verkligen, verkligen inte bra av att inte få ha min kropp och min privata sfär ifred, även om den som bryter den inte gör det med någon som helst illvilja.

 

[em-pirre]

Sv: Hur tar man sig ur en sådan här situation?

Man säger rakt ut, på ett snällt sätt, att nu vill jag inte kramas, men vi kan skaka hand en gång. Och sedan säger man att det räcker, för nu har vi redan skakat hand.

 

[sky_fly]

Sv: Hur tar man sig ur en sådan här situation?

Det beror ju lite på vilken form/grad av handikapp människorna har men man kommer långt med att vara bestämd fast på ett mjukt sätt. Formulera sig på ett sätt som inte ger några som helst kryphål.

"Tack för kramen men nu arbetar jag och har inte tid för fler kramar. Vi får fortsätta kramas en annan dag!" och sedan eventuellt vända sig om eller fortsätta tala inför gruppen.
Ibland måste man tänka lite småbarnstänk fast på en vuxen nivå.

De få med förståndshandikapp på mitt jobb så är det enda raka att vara riktigt konsekvent och aldrig komma med tomma "hot". Speciellt inne hos en brukare som mer än ofta är riktigt otrevlig och hotfull. Henom säger vi åt att lugnar du inte ner dig/ber om ursäkt så släcker vi lampan/stänger av radion. Hen har nu lärt sig (men som småbarn så prövas det emellanåt) att vi gör det också.

Här om dagen så var det en manlig brukare som var lite väl tafsig och framfusig när jag skulle knäppa hans skjorta. Efter x antal tillsägningar och undanskuffande utav händer så berättade jag att nu får han åka ut med skjortan uppknäppt! När jag öppnade dörren så sänkte han genast händerna och jag fick knäppa klart ifred och sedan var det inget mer med det. Är ganska viktigt att tänka på att det är för stunden man "straffas".

Klart man får bli lite irriterad och även låta dom märka det, bara för att man är handikappad så betyder det inte att man inte förstår någonting. Min uppfattning är att dom kan vara superba på att läsa kroppspråk och läser av människor i en mycket större grad än "normala".

 

[em-pirre]

Sv: Hur tar man sig ur en sådan här situation?

Det beror ju lite på vilken form/grad av handikapp människorna har men man kommer långt med att vara bestämd fast på ett mjukt sätt. Formulera sig på ett sätt som inte ger några som helst kryphål.

"Tack för kramen men nu arbetar jag och har inte tid för fler kramar. Vi får fortsätta kramas en annan dag!" och sedan eventuellt vända sig om eller fortsätta tala inför gruppen.
.

Fast där hade jag inte sagt så. Vad gör du om du stöter på samma person nästa dag, och nästa? Då är det bättre att säga som det är, att det inte alltid är passande att kramas, och att man inte vill. Man kan vara trevlig och umgås ändå.

Jag har stött på en massa patienter med liknande beteende. Vissa hakar upp sig och ska hälsa och kramas med alla de ser, hela tiden. Då är det bättre att vara ärlig och säga t.ex. max en kram/ett handslag om dagen. Såna som säger hejhejhej tusen gånger, precis varje gång man ser dem, brukar jag också säga till, t.ex. att nu har vi hälsat en gång, och nu behöver vi inte hälsa mer förrän imorgon.

 

[kolblakkur]

Sv: Hur tar man sig ur en sådan här situation?

Man säger rakt ut, på ett snällt sätt, att nu vill jag inte kramas, men vi kan skaka hand en gång. Och sedan säger man att det räcker, för nu har vi redan skakat hand.

Exakt så

 

[dramatik]

Sv: Hur tar man sig ur en sådan här situation?

Du ska inte behöva stå ut med en massa kramar om du inte vill. Säg på ett vänligt men bestämt sätt att nu vill du inte kramas mer. Vill de t.ex. prata så säg att det är okej, om det är det. Annars får ni prata senare. De brukar förstå om man bara säger ifrån

 

[nexxa]

Sv: Hur tar man sig ur en sådan här situation?

Oftast verkar det som vänligt men bestämt fungerar, vad jag hört från de som jobbat med just förståndshandikappade. Det funkar inte att hinta, de förstår inte. Viktigt att du säger stopp för din egen skull, jag förstår precis obehaget i det

 

[sky_fly]

Sv: Hur tar man sig ur en sådan här situation?

Fast där hade jag inte sagt så. Vad gör du om du stöter på samma person nästa dag, och nästa? Då är det bättre att säga som det är, att det inte alltid är passande att kramas, och att man inte vill. Man kan vara trevlig och umgås ändå.

Jag hade i tanken att man förmodligen inte kommer att ses igen när jag skrev. Men är det någon man springer på regelbundet är det absolut bättre att sätta en gräns!

 

[Elina8]

Sv: Hur tar man sig ur en sådan här situation?

Jag jobbar med personer som har den här typen av svårigheter, dvs. de vet inte hur de förväntas uppträda i sociala sammanhang.
De vet inte var andras gränser går, och många av dem har heller inte förmåga att förstå varför eller lära sig. Så det är viktigt att man har respekt för personen och inte ser det som "ofint" för det är inte så det är menat från deras håll. Men det kan ju ställa till problem/obehag för oss andra runt omkring, så det är såklart viktigt att bemöta det. Du har fått jättebra tips, var rak och direkt utan att vara otrevlig. Man kan gärna säga att man inte vill eller inte gillar något. Viktigast av allt tycker jag är att inte bara säga blankt nej, utan berätta hur du vill ha det istället, ge dem ett alternativ. "Jag kan inte kramas mer nu, för jag måste jobba, men jag kan vinka innan jag åker hem" eller vad som helst. Det är mycket lättare att acceptera ett nytt beteende än att bara sluta tvärt.