Hur tänka nu om fester och covid?

[tgd]

Här där vi bor har vi stor spridning av omicron vidare med massor av sjuka. De flesta tämligen lindrigt men lokala sjukhuset har inte tidigare haft så här många covid patienter så alla har inte den lindriga varianten. Jag och min man har ännu inte varit sjuka, vi har vuxna barn så vi är inte speciellt utsatta för smitta i vardagen. Distansjobbar också.

Inkommande helg är vi bjudna på fest ute på restaurang. En tidigare studiekompis till min man, de är ett gäng som brukar träffas en gång varje sommar och vid varandras jämna födelsedagar när de firar stort. Ingen som jag känner och inga vi umgås med som par. Och jag tvekar och undrar om det är värt smittorisken eller om jag bara är fjantig som tänker så? Inser givetvis att vi kan bli smittade "överallt" just nu och att vi får ta det när det kommer men det känns ändå som annat än att medvetet utsätta sig på en större fest. Eller?

 

[Fetaost]

Jag hade gått. Tom i vården nu så är i princip alla restrektioner släppta. Inga mer visir och vi behöver inte ens ha munskydd i vårdtagarens hem om vi har 2 m avstånd till vårdtagaren. Dock i nära omsorg fortfarande.

Själv har jag gått med Covid upp till knäna i över två år utan att bli sjuk men åkte på omicron på ledig tid. Det är omöjligt att skydda sig mot det. Kommer det så kommer det.

 

[Kiwifrukt]

Jag har varit ganska restriktiv under hela pandemi-historien. Jobbat hemifrån på heltid (för att jobbet sagt att vi ska göra det) och inte umgåtts i större kretsar. Ställde i början in våra vanliga traditionella släkt-sammankomster (främst valborg 2020), sen har vi gått lite på dagsform, och försökt vara utomhus när vi ändå träffats. Många i vår närmaste krets har jobbat hemifrån eller erbjudits vaccin tidigt, och jag har vad jag vet hittills klarat mig från covid, peppar peppar.

Nu var det sagt att vi skulle återgå till kontoret från och med 1 mars och att typ alla säkerhetsgrejer utom att stanna hemma vid sjukdomssymptom var bortplockade. Jag litar inte på att mina kollegor stannar hemma när de är sjuka, de har väldigt många gånger bevisat att de inte respekterar det (även innan corona med typ magsjuka), och var inte alls särskilt pepp på att återvända till kontoret när pandemin inte alls var under kontroll då, utan snarare värre än den var i mars 2020 när vi skickades hem från början. Jag är trippelvaccinerad. Sen kom kriget i Ukraina precis i samma veva, och kan lugnt säga att ingen pratar om covid längre, alla pratar bara om Ukraina, folk beter sig som att covid aldrig hänt, trots att fallen som kräver sjukvård fortfarande är hög där jag bor.

Jag har faktiskt valt bort vissa saker ändå. Jag är på kontoret i den utsträckning jag måste, jag deltar i fysiska möten när jag måste (finns möjligheten till hybridmöten med Skype väljer jag det alternativet), jag sitter med på kaffet men sitter inte precis på någon annan. Jag går inte ner i matsalen. Jag avvaktar med att boka klipptid och åka till Ikea. Jag går inte på Maxi i rusningstid. Jag har valt bort att gå på hockey live för att det trots allt ändå är en stor smittspridning fortfarande där vi bor.

Nu är jag inte intresserad av att gå på stora fester och en sån fest som du beskriver är definitivt något som jag redan innan pandemin hade letat med förstoringsglas efter en anledning för att kunna tacka nej, så jag hade absolut sagt nej. Gärna med referens till pandemin och smittoläget för att undkomma tråkiga kommentarer. Vill du hemskt gärna träffa de här människorna om du tänker bort corona? Vi har firat min kusins födelsedag nu i halva maj med släkten och det gick jag med på (stora delar av den gruppen hade precis haft corona ett par veckor innan så de var nog dessutom rätt safe att träffa), men jag hade aldrig gått på en typ aw med jobbet. (Men då hade jag inte gått med på det innan pandemin heller.) Men jag tänker definitivt fortfarande lite på att inte träffa personer utanför närmaste kretsen "i onödan", men vad som är "i onödan" är ju väldigt varierande från person till person.

 

[Lingon]

Jag lever som vanligt numera. Förutom att jag stannar hemma om jag har symptom. Jag går på restaurang och evenemang och begränsar mig inte längre p.g.a. covid. Jag läste precis att här i Skåne är ingen svårt sjuk i covid just nu. På fredag försvinner covid från listan över farliga sjukdomar.

 

[Fetaost]

Jag har varit ganska restriktiv under hela pandemi-historien. Jobbat hemifrån på heltid (för att jobbet sagt att vi ska göra det) och inte umgåtts i större kretsar. Ställde i början in våra vanliga traditionella släkt-sammankomster (främst valborg 2020), sen har vi gått lite på dagsform, och försökt vara utomhus när vi ändå träffats. Många i vår närmaste krets har jobbat hemifrån eller erbjudits vaccin tidigt, och jag har vad jag vet hittills klarat mig från covid, peppar peppar.

Nu var det sagt att vi skulle återgå till kontoret från och med 1 mars och att typ alla säkerhetsgrejer utom att stanna hemma vid sjukdomssymptom var bortplockade. Jag litar inte på att mina kollegor stannar hemma när de är sjuka, de har väldigt många gånger bevisat att de inte respekterar det (även innan corona med typ magsjuka), och var inte alls särskilt pepp på att återvända till kontoret när pandemin inte alls var under kontroll då, utan snarare värre än den var i mars 2020 när vi skickades hem från början. Jag är trippelvaccinerad. Sen kom kriget i Ukraina precis i samma veva, och kan lugnt säga att ingen pratar om covid längre, alla pratar bara om Ukraina, folk beter sig som att covid aldrig hänt, trots att fallen som kräver sjukvård fortfarande är hög där jag bor.

Jag har faktiskt valt bort vissa saker ändå. Jag är på kontoret i den utsträckning jag måste, jag deltar i fysiska möten när jag måste (finns möjligheten till hybridmöten med Skype väljer jag det alternativet), jag sitter med på kaffet men sitter inte precis på någon annan. Jag går inte ner i matsalen. Jag avvaktar med att boka klipptid och åka till Ikea. Jag går inte på Maxi i rusningstid. Jag har valt bort att gå på hockey live för att det trots allt ändå är en stor smittspridning fortfarande där vi bor.

Nu är jag inte intresserad av att gå på stora fester och en sån fest som du beskriver är definitivt något som jag redan innan pandemin hade letat med förstoringsglas efter en anledning för att kunna tacka nej, så jag hade absolut sagt nej. Gärna med referens till pandemin och smittoläget för att undkomma tråkiga kommentarer. Vill du hemskt gärna träffa de här människorna om du tänker bort corona? Vi har firat min kusins födelsedag nu i halva maj med släkten och det gick jag med på (stora delar av den gruppen hade precis haft corona ett par veckor innan så de var nog dessutom rätt safe att träffa), men jag hade aldrig gått på en typ aw med jobbet. (Men då hade jag inte gått med på det innan pandemin heller.) Men jag tänker definitivt fortfarande lite på att inte träffa personer utanför närmaste kretsen "i onödan", men vad som är "i onödan" är ju väldigt varierande från person till person.

Fast att inte VILJA gå och ta Covid som en ursäkt är ju inte samma sak som att bör man avstå pga smittoläget, vilket var TS fråga.

Folkhälsomyndigheten har hävt merparten av alla restrektioner och samhället har öppnat upp då situationen inte bedöms som hälsofarlig längre.

Som Covidläget ser ut idag så kommer Covid i olika mutationer finnas kvar i många år till. Men i lindrigare varianter som tex omicron nu visat. Vi får lära oss att leva med det.

 

[Roheryn]

Själv har jag gått med Covid upp till knäna i över två år utan att bli sjuk men åkte på omicron på ledig tid. Det är omöjligt att skydda sig mot det. Kommer det så kommer det.

Nej, det är inte omöjligt att skydda sig. Självklart är det jättesvårt (dvs nästan omöjligt) att ta bort risken HELT, men det går alldeles utmärkt att MINSKA risken om man vill det. Genom att till exempel inte gå på större fester, teater, konserter osv., kanske undvika kollektivtrafik och i viss utsträckning jobba hemifrån (jag gör det stora delar av min tid alldeles oavsett pandemin). Bara för att restriktionerna på befolkningsnivå är borttagna betyder ju inte det att det inte går att skydda sig som individ om man skulle vilja.

 

[Kiwifrukt]

Fast att inte VILJA gå och ta Covid som en ursäkt är ju inte samma sak som att bör man avstå pga smittoläget, vilket var TS fråga.

Folkhälsomyndigheten har hävt merparten av alla restrektioner och samhället har öppnat upp då situationen inte bedöms som hälsofarlig längre.

Som Covidläget ser ut idag så kommer Covid i olika mutationer finnas kvar i många år till. Men i lindrigare varianter som tex omicron nu visat. Vi får lära oss att leva med det.

Om jag omformulerar mig då. TS - om du verkligen vill gå hade jag gått. Om du inte vill (om det sen är avhängigt på om du inte vill gå för att du inte vill gå, eller om du är rädd för att få corona är enligt mig skit samma) - stanna hemma.

En del är fortfarande rädda för corona och det tycker jag man får respektera. Jag är inte direkt rädd för corona, men har jag klarat mig från skiten i två år vill jag inte få det nu för att folk inte har vett att stanna hemma när de är sjuka.

 

[Roheryn]

Folkhälsomyndigheten har hävt merparten av alla restrektioner och samhället har öppnat upp då situationen inte bedöms som hälsofarlig längre.

Covid bedöms inte som en allmänfarlig eller samhällsfarlig sjukdom längre, nej. Det betyder inte att den inte kan vara hälsofarlig. För vissa är den fortfarande det.

Som Covidläget ser ut idag så kommer Covid i olika mutationer finnas kvar i många år till. Men i lindrigare varianter som tex omicron nu visat. Vi får lära oss att leva med det.

Att lära sig leva med covid kan ju till exempel innebära att i tider av större smittspridning undvika större sammankomster. Jag gör absolut så även när det rapporteras om stor spridning av t.ex. influensa och vinterkräksjuka. Vi kan självklart inte ha restriktioner för hela samhället för de här sjukdomarna, men som individ kan man ju faktiskt göra ganska mycket för att undvika att bli sjuk.

 

[Roheryn]

Om jag omformulerar mig då. TS - om du verkligen vill gå hade jag gått. Om du inte vill (om det sen är avhängigt på om du inte vill gå för att du inte vill gå, eller om du är rädd för att få corona är enligt mig skit samma) - stanna hemma.

En del är fortfarande rädda för corona och det tycker jag man får respektera. Jag är inte direkt rädd för corona, men har jag klarat mig från skiten i två år vill jag inte få det nu för att folk inte har vett att stanna hemma när de är sjuka.

Håller helt med dig, jag tänker som du!

 

[Fetaost]

Om jag omformulerar mig då. TS - om du verkligen vill gå hade jag gått. Om du inte vill (om det sen är avhängigt på om du inte vill gå för att du inte vill gå, eller om du är rädd för att få corona är enligt mig skit samma) - stanna hemma.

En del är fortfarande rädda för corona och det tycker jag man får respektera. Jag är inte direkt rädd för corona, men har jag klarat mig från skiten i två år vill jag inte få det nu för att folk inte har vett att stanna hemma när de är sjuka.

Men varför ska resten av omvärlden respektera den minioritet som räds corona om det innebär att vi ska avstå saker vi FÅR göra? De som är rädda så rädda får fortsätta isolera sig isf.

 

[Kiwifrukt]

Men varför ska resten av omvärlden respektera den minioritet som räds corona om det innebär att vi ska avstå saker vi FÅR göra? De som är rädda så rädda får fortsätta isolera sig isf.

Det gäller väl även TS? Om hon inte vill gå på festen måste hon väl få stanna hemma?

Jag säger inget om vad andra ska göra - mer än att jag tycker att det är ett rövigt beteende att gå till jobbet eller andra ställen där du måste träffa andra om du är sjuk men du kan inte bli sur för att någon annan inte vill och då tackar nej?

 

[Fetaost]

Nej, det är inte omöjligt att skydda sig. Självklart är det jättesvårt (dvs nästan omöjligt) att ta bort risken HELT, men det går alldeles utmärkt att MINSKA risken om man vill det. Genom att till exempel inte gå på större fester, teater, konserter osv., kanske undvika kollektivtrafik och i viss utsträckning jobba hemifrån (jag gör det stora delar av min tid alldeles oavsett pandemin). Bara för att restriktionerna på befolkningsnivå är borttagna betyder ju inte det att det inte går att skydda sig som individ om man skulle vilja.

Du kan endast vara 100% säker om du isolerar dig till 100%, har noll kontakter och sanerar allt du tar in i ditt hem.

 

[Fetaost]

Det gäller väl även TS? Om hon inte vill gå på festen måste hon väl få stanna hemma?

Öh, var det ens frågan?

 

[Fetaost]

Covid bedöms inte som en allmänfarlig eller samhällsfarlig sjukdom längre, nej. Det betyder inte att den inte kan vara hälsofarlig. För vissa är den fortfarande det.


Att lära sig leva med covid kan ju till exempel innebära att i tider av större smittspridning undvika större sammankomster. Jag gör absolut så även när det rapporteras om stor spridning av t.ex. influensa och vinterkräksjuka. Vi kan självklart inte ha restriktioner för hela samhället för de här sjukdomarna, men som individ kan man ju faktiskt göra ganska mycket för att undvika att bli sjuk.

Saker kommer alltid vara farliga för VISSA, det är dock inte det som ett helt samhälle kan leva efter. Tyvärr kommer en del människor alltid att få stå utanför vissa saker pga sin situation. Men diskussionen gäller väl inte minioriteten utan samhället rent generellt?

 

[Hedinn]

Jag hade gått. Tom i vården nu så är i princip alla restrektioner släppta. Inga mer visir och vi behöver inte ens ha munskydd i vårdtagarens hem om vi har 2 m avstånd till vårdtagaren. Dock i nära omsorg fortfarande.

Själv har jag gått med Covid upp till knäna i över två år utan att bli sjuk men åkte på omicron på ledig tid. Det är omöjligt att skydda sig mot det. Kommer det så kommer det.

Det varierar nog mellan olika regioner i så fall. Här används fortfarande visir av anställda inom vården och besökare erbjuds munskydd.

 

[Fetaost]

Det varierar nog mellan olika regioner i så fall. Här används fortfarande visir av anställda inom vården och besökare erbjuds munskydd.

En MAS kan utfärda enskilda direktiv om de är nödvändiga för just den arbetsplatsen.
Erbjuda munskydd kommer nog bestå för de som vill ha munskydd, exempelvis multisjuka.

 

[Hedinn]

Här där vi bor har vi stor spridning av omicron vidare med massor av sjuka. De flesta tämligen lindrigt men lokala sjukhuset har inte tidigare haft så här många covid patienter så alla har inte den lindriga varianten. Jag och min man har ännu inte varit sjuka, vi har vuxna barn så vi är inte speciellt utsatta för smitta i vardagen. Distansjobbar också.

Inkommande helg är vi bjudna på fest ute på restaurang. En tidigare studiekompis till min man, de är ett gäng som brukar träffas en gång varje sommar och vid varandras jämna födelsedagar när de firar stort. Ingen som jag känner och inga vi umgås med som par. Och jag tvekar och undrar om det är värt smittorisken eller om jag bara är fjantig som tänker så? Inser givetvis att vi kan bli smittade "överallt" just nu och att vi får ta det när det kommer men det känns ändå som annat än att medvetet utsätta sig på en större fest. Eller?

Jag hade personligen låtit bli, men då har jag ett spädbarn hemma som är främsta anledningen. Utan det hade jag nog ändå hellre väntat med såna tillställningar tills det är varmare och smittan minskat generellt. Har ni fått tre doser vaccin? Det hade i alla fall varit minsta kravet för mig eftersom det verkar kunna påverka en hel del hur sjuk man blir av omikron.

 

[Masqueradee]

Jag lever på ungefär samma sätt jag gjort hela pandemin; går ut på pub/krog med vänner typ. Dock blev jag inte sjuk förrän typ i slutet av februari då vi alla blev sjuka efter samma pub-besök, en pub vi besökt hela pandemin. Tänker att alla typ kommer bli smittade i alla fall, och jag följer de restriktioner som finns, mer "kan" jag inte göra. Dock känner jag mig fortfarande lite tveksam till dansgolv, och kommer inte gå ut och festa på exempelvis Valborg, men det är mer för att jag inte ser fram emot 2 generationers "första valborgs-fest"...

 

[Bison]

Jag hade gått utan att ens fundera

 

[nullo-modo]

Jag skulle gå om jag ville gå. Jag tillhör ingen riskgrupp.