Hur skulle ni rida en sån här häst?

[Rialavargen]

Jag som amatörryttare och amatörkusk hade satt på mitt kör-bett. Rakt bett med kinnkedja och två skänklar. Jag hade börjat på snällaste skänken, den jag brukar köra i. Det bettet är väldigt tydligt upplever jag. Stopp går inte att missuppfatta för hästen.
Sen hade jag ridit väldigt mycket ute, om det är det som är problemet. Rutiner, rutiner och åter rutiner.
När jag kör min häst så pratar jag mycket med hästen. Det får inte hända något under körturen så jag ger mycket stöd som kusk. Om det händer något (typ att vi möter något stort fordon) säger alltid min kompis; prata med hästen. Vilket betyder; prata lugnande med hästen. I vårt lilla stall har den typen av insats varit till god hjälp. Jag kör ett urlarvigt monotont språk som påminner lite om så jag pratar till små barn. Senaste åren har lite dalmål kommit in i min prat. Jag säger alltid samma ramsa. Jag hörde mig själv på film och höll på att skämmas ihjäl...

Min häst kan bli väldigt stissig på vägen hem när jag rider, inte alltid men det händer. Mer eller mindre spänd som en fiolsträng. Då brukar jag prata lugnande, inte kräva något, utan bara göra hemfärden behaglig och se till att vi kommer hem under lugna och trevliga förhållanden.
Jag vet själv att är jag stressad och uppjagad så tycker jag om att någon kommer och begär en massa av mig. Då behöver jag snarare stöd och någon som lugnar ned mig.
Jag vet inte riktigt om ts häst är stressad eller inte. Ovan text är utifrån mig själv.

 

[Buck]

Fast eftersom TS häst lika gärna som jag förstått det, lägger sig i handen och viker in sig ”i låg form” varvat med Eiffeltornet, så tror jag inte graman är en lösning. En graman på en häst som lägger sig låg och vräker på blir helt värdelös och inbjuder bara till ännu mer framvikt och bakom hjälperna.

Bara för att det fungerade på min häst betyder det inte att de fungerar på andra hästar. Är fö enda hästen jag ridit regelbundet på graman med, just för att hästen blev ridbar med graman och farlig utan.

Och om en häst knäpper av så så lättar man i handen och ber om bjudning oavsett graman eller ej. Där är det bjudningen som felar och inte att man har för mycket kontroll över huvudet/bromsen.
Och varvar hästen mellan att gå med huvudet i vädret och knäppa av så hade jag ändå haft antingen en kort martingal eller graman för att få mer kontroll över huvudet och våga ge mer drivning så att man får en ärlig kontakt med hästen.

Rider man med handbromsen i oavsett hjälptygel eller ej så löser man inte problemet, hjälptyglar är till för ryttare att få bättre kontroll och våga komma ifrån handbromsen så hästen kan slappna av och förstå sin uppgift istället för att alla stretar åt olika håll.

 

[mackan]

@Buck jag anser helt olika som sagt ang gramanen. Hur duktig och väl avvägd osv nu ryttaren anser sig vara i handen och oberoende hjälpgivning osv, så för mig och väldigt många andra ryttare inkl som sagt elitryttare, så finns det inget mer handbromsande än just graman. Varesig ryttaren inser det eller ej. Själva konstruktionen är liksom bromsande i sak.

Men - som sagt- detta är inte en tråd om gramanens vara eller inte vara, så jag har som sagt inte för avsikt att diskutera det vidare utan besvarar bara kort och gott ditt inlägg.

 

[Yrja]

@Problematisk
Är hästen fin på banan, stabil i alla gångarter och kan hantera tempoväxlingar där/gå kort och samlat? Det låter spontant tycker jag som en häst som inte har styrka att balansera sig i en kort trav eller galopp. Då tar den upp huvudet för att hålla balansen när den flyttar vikten bak, eller så blir den tung/går på när den lägger vikten på framdelen/blir låg. Men kan den gå kort och samlat på banan så är det ju inte problemet.

 

[TinyWiny]

Rubriken ställer frågan. Hur skulle ni rida en häst som är som beskrivningen nedan? Tips som "rid mer dressyr", "ta ut en equiterapeut" och liknande önskas alltså inte, det jag är nyfiken på är just (och enbart) hur ni skulle rida sagda häst i sagda situationer

Så, till hästen då: Pigg och framåt, gillar att springa! På banan inga konstigheter, hästen är lyhörd och trevlig. Vid uteritt i högre tempo än skritt väljer hästen något av följande:
1. Huvudet väldigt högt, spänd rygg, hals och nacke vilket även leder till spänningar mentalt = tittig, "fjantig" häst. Detta ibland i kombination med att vara springig.
2. Hästen "dyker" på bettet, lägger massa tyngd på bettet och kör lite ångvältstilen, dvs springer på och lyssnar ogärna. Här är hästen inte alls lika tittig, kan dock bli lite klumpig när den bara "ångar på".
Hästen sticker aldrig, bockar inte etc, utan har "bara" hittat två sätt att bli väldigt stark på (starkare på alternativ 2 naturligtvis).

Hur skulle ni rida den vid uteritter?

En häst som springer går inte fram. En sådan häst måste fram fram fram och den måste ridas med sätet. En häst som växlar mellan att höja huvudet och att dyka/hänga sig i bettet och gå på som en ångvält har med all sannolikhet en ryttare som håller hårt i tygeln, som sitter och tjuvhåller oftast utan att ens veta om det själv. En häst som vant sig vid att ha ett stödben, dvs. ryttaren håller så hårt i tygeln att hästen får ett femte ben att lägga tyngd på och hitta balans i, måste få hjälp med att hitta sin egen balans. Be om samling med sätet och rid på lång eller iallafall halvlång tygel. I början kan hästen komma att ramla fram när inget stöd ges i tygeln längre men rids hästen med sätet och börjar gå fram så löser det sig. Det tar såklart lite tid, för vissa längre och för andra kortare men lösningen är att få fram hästen och ge hästen en chans att hitta sin balans och börjar bära sig själv. Att rida med graman är en lösning att att till på hästar som reser sig högt under tiden hästen vänjs av med det, aldrig annars för en graman är inget man någonsin kommer komma till ridning på utan det är en säkerhetsgrej man tar till för att det inte ska hända olyckor under tiden man lär hästen att inte stegra. Hjälptyglar är ingen enkel grej och det finns alltid bättre lösningar än att tvinga ner hästen i någon typ av form för den formen är inte sund utan handlar enbart om framdelen. Vi vill ju att hästen ska bära sig på bakdelen och med graman blir effekten den motsatta.