Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Nja, de travare som säljs som ridhästar är ju ofta de som inte gjorde sig på banan, dvs inte hade vinnarskalle, och är de tävlingsindivider så brukar det sällan bli problem om de får gå där de trivs att gå, kanske först i ledet, kanske någonstans i mitten.Jag tycker att det är viktigt att tänka på att dagens hästar temperamentsmässigt inte har mycket gemensamt med de hästar jag som ung stiftade bekantskap med. Numera är det övervägande sporthästar med mycket blod, inte alls lämpliga som förstahästar.
Travare t ex är ju inte helt sällan tävlingsindivider och kan avskräcka även mer erfarna ryttare genom sin hårda tävlingsmentalitet. Till en början kan de mycket väl visa sin välhanterade sida (min personliga erfarenhet är att majoriteten av travare har en mycket god uppfostran när de kommer från tränare), men efterhand som de får ta över en hos en oerfaren handler kan de bli både odrägliga och faktiskt farliga.
Samma sak med ponnies, många är tävlingshästar som inte alls lämpar sig för oerfarna ryttare. Jag tycker man ska vara rädd om barn och ungdomar och ta tillvara deras intresse och vårda kunskap, den kunskap en erfaren, ridbar häst kan ge.
Min första (och enda) häst var en travare. Den var iof aldrig tränad för trav utan hade bara ridits. Mina föräldrar kunde väldigt lite om hästar och överraskade mig en dag med att jag skulle få en häst, jag var då 14 år om jag inte minns fel. Nu hade ju som sagt den här hästen blivit riden i iaf 10 år så det kanske inte riktigt går att jämföra med travaren ni fått i stallet. Eller det kanske det gör, who knows?
Första morgonen var hästen superstressad i boxen och jag vågade inte ta ut hästen själv utan det fick min kompis göra. Min kompis var också den första att galoppera hästen för det vågade inte jag göra. Ett dåligt köp kan tyckas...
Jag visste att många hade fördomar mot travare och framförallt när en liten tjej ska ta hand om dem och FRAMFÖRALLT när föräldrarna till den där lilla tjejen inte kan ett smack om hästar. Jag tyckte det var jättejobbigt att berätta för folk att jag hade en travare, jag var alltid jättesnabb med att säga att hon minsann aldrig hade blivit tränad för trav. Det kan jag känna nu med, beroende på vem jag pratar med. Skitjobbigt att det ska behöva vara så...
MEN!
Den hästen, den där underbara hästen lärde mig så otroligt mycket Mamma och pappa var med mig i stallet och delade alla bra och dåliga stunder med mig och pållan. Mamma, men framförallt pappa var med mig ut och red flera gånger och min bästa kompis och jag gjorde allt man kan tänkas göra med sina hästar och som sagt, jag lärde mig otroligt mycket. Ångrar inte en sekund att vi köpte henne, hon var världens bästa häst
Gud vad jag svamlar Det jag nog vill komma fram till är att sålänge ni inte har sett hästen och tjejen tillsammans så tycker jag inte att ni ska döma dem. Självklart kan det gå åt helvete men det kan också bli bra, när hästen har lugnat ner sig lite efter flytten. Har de precis köpt hästen eller har de bara flyttat den från ett stall till ett annat? Om de precis har köpt den kan man ju förstå att alla, inklusive hästen, är lite stressade och kanske nervösa över vad de gett sig in på. Döm dem inte förrän ni har sett dem in action.