Ni ser rubriken...
Jag är nära att bli erbjuden en ny tjänst på mitt jobb och jag får uppriktigt sagt nästan panik..! Jag vet varken ut eller in. Hur ska jag tänka?
Jag trivs så otroligt bra på mitt jobb som det är idag. Ja jag kan inte förneka att jag har riktigt dåliga dagar då jag är irriterad på både chef, kollegor & arbetsuppgifter, men på det stora hela kan jag inte påstå något annat än att jag trivs som fisken i vattnet! Och den stora -- allra största -- anledningen till detta är mina kollegor. Vi har blivit ett väldigt sammansvetsat litet gäng och lyckas allt som oftast ha riktigt kul ihop och det är något som verkligen är värt nästan löjligt mycket för mig (jag har ganska få vänner och ett inte särskilt socialt liv utanför jobbet, så de jag träffar på jobbet är nästan de jag umgås med mest -- själva kärnan i det här).
Vad gäller själva arbetsuppgifterna tycker jag att de är helt okej, tiden går fort och jag känner att jag fyller en funktion, men jag känner samtidigt att jag har kommit till en punkt där jag står lite och stampar på samma fläck. Jag har inte alls många år i arbetslivet bakom mig så jag känner att jag vill vidare -- utvecklas.
Den nya tjänsten skulle erbjuda utveckling. Kanske inte nödvändigtvis mer ansvar -- till viss del möjligen -- men ff a många nya uppgifter. Inte heller nödvändigtvis särskilt mycket ROLIGARE uppgifter, men på sikt skulle det kanske öppna dörrar för mig att kunna söka mig vidare ytterligare.
Problemet då.... Jo, den nya tjänsten innebär att jag skulle vara tvungen att byta avdelning. Nya kollegor, nytt nytt nytt precis allting. Eftersom det är samma företag har jag förstås träffat personerna på den andra avdelningen tidigare och de flesta verkar absolut bra & trevliga, men jag har inte haft någon närmare kontakt med dem och det som gör mig lite tveksam är t ex att personerna där överlag ligger väldigt mycket längre ifrån mig i ålder än vad nuvarande kollegor gör. Det är inte alls samma uppsluppna stämning på den här avdelningen som där jag är idag.
Jag kan verkligen börja gråta bara jag snuddar vid tanken på att tappa kontakten (ja vi skulle stöta på varandra även fortsättningsvis men inte alls på samma sätt) med de underbara människor jag har omkring mig och träffar dagligen på nuvarande avdelning. Ff a kollegorna då men till viss del även återkommande kunder/besökare jag iom mina arbetsuppgifter kommit att lära känna så smått. Hjärtat skriker alltså tok-neeeeej inför att byta tjänst.
Men -- kopplar jag på hjärnan inser jag vilken möjlighet det här skulle vara för mig. Att komma vidare i arbetslivet och ju även att träffa och lära känna nya människor.. Inom samma företag dessutom! Man kan ju inte heller tro att tiden kommer frysas här & nu; att ingenting någonsin kommer förändras. Stannar jag kvar på nuvarande avdelning kan det likväl vara de andra som sticker, så att jag blir ensam kvar i slutändan i a f. Det är trots allt bara jobb det handlar om. Dessutom skulle jag kunna, om jag verkligen inte skulle trivas med -- eller passa för -- de nya uppgifterna, inom en provanställningsperiod kunna gå tillbaka till den tjänst jag har idag (DET skulle kännas svårt dock).... Tänker jag på det såhär framstår det verkligen bara som ett lyxproblem deluxe, liksom.
Men åh det här kom verkligen så fel i tiden. Jag var allmänt väldigt höstdeppig redan innan men nu känner jag mig mest bara tokdeprimerad
. Jag KAN ju inse att det är en fantastisk möjlighet och att jag borde känna mig väldigt hedrad om jag blir vald, men KÄNSLAN är att det mest bara vore en stor förlust för mig att byta tjänst. Jag kan heller inte utseluta att det kan komma att dyka upp andra tjänster jag skulle kunna söka inom företaget längre fram (företaget utvecklas/expanderas väldigt just nu, men ff a vad gäller den andra avdelningen). När det kanske skulle kännas mer 'rätt i livet' (om jag någonsin kommer komma dithän vad gäller en såhär stor förändring..).
Så kloka bukefalister -- HUR ska jag tänka? VAD är värt mest? Har ni några råd & synpunkter att komma med, vadsomhelst?
Jag är nära att bli erbjuden en ny tjänst på mitt jobb och jag får uppriktigt sagt nästan panik..! Jag vet varken ut eller in. Hur ska jag tänka?
Jag trivs så otroligt bra på mitt jobb som det är idag. Ja jag kan inte förneka att jag har riktigt dåliga dagar då jag är irriterad på både chef, kollegor & arbetsuppgifter, men på det stora hela kan jag inte påstå något annat än att jag trivs som fisken i vattnet! Och den stora -- allra största -- anledningen till detta är mina kollegor. Vi har blivit ett väldigt sammansvetsat litet gäng och lyckas allt som oftast ha riktigt kul ihop och det är något som verkligen är värt nästan löjligt mycket för mig (jag har ganska få vänner och ett inte särskilt socialt liv utanför jobbet, så de jag träffar på jobbet är nästan de jag umgås med mest -- själva kärnan i det här).
Vad gäller själva arbetsuppgifterna tycker jag att de är helt okej, tiden går fort och jag känner att jag fyller en funktion, men jag känner samtidigt att jag har kommit till en punkt där jag står lite och stampar på samma fläck. Jag har inte alls många år i arbetslivet bakom mig så jag känner att jag vill vidare -- utvecklas.
Den nya tjänsten skulle erbjuda utveckling. Kanske inte nödvändigtvis mer ansvar -- till viss del möjligen -- men ff a många nya uppgifter. Inte heller nödvändigtvis särskilt mycket ROLIGARE uppgifter, men på sikt skulle det kanske öppna dörrar för mig att kunna söka mig vidare ytterligare.
Problemet då.... Jo, den nya tjänsten innebär att jag skulle vara tvungen att byta avdelning. Nya kollegor, nytt nytt nytt precis allting. Eftersom det är samma företag har jag förstås träffat personerna på den andra avdelningen tidigare och de flesta verkar absolut bra & trevliga, men jag har inte haft någon närmare kontakt med dem och det som gör mig lite tveksam är t ex att personerna där överlag ligger väldigt mycket längre ifrån mig i ålder än vad nuvarande kollegor gör. Det är inte alls samma uppsluppna stämning på den här avdelningen som där jag är idag.
Jag kan verkligen börja gråta bara jag snuddar vid tanken på att tappa kontakten (ja vi skulle stöta på varandra även fortsättningsvis men inte alls på samma sätt) med de underbara människor jag har omkring mig och träffar dagligen på nuvarande avdelning. Ff a kollegorna då men till viss del även återkommande kunder/besökare jag iom mina arbetsuppgifter kommit att lära känna så smått. Hjärtat skriker alltså tok-neeeeej inför att byta tjänst.
Men -- kopplar jag på hjärnan inser jag vilken möjlighet det här skulle vara för mig. Att komma vidare i arbetslivet och ju även att träffa och lära känna nya människor.. Inom samma företag dessutom! Man kan ju inte heller tro att tiden kommer frysas här & nu; att ingenting någonsin kommer förändras. Stannar jag kvar på nuvarande avdelning kan det likväl vara de andra som sticker, så att jag blir ensam kvar i slutändan i a f. Det är trots allt bara jobb det handlar om. Dessutom skulle jag kunna, om jag verkligen inte skulle trivas med -- eller passa för -- de nya uppgifterna, inom en provanställningsperiod kunna gå tillbaka till den tjänst jag har idag (DET skulle kännas svårt dock).... Tänker jag på det såhär framstår det verkligen bara som ett lyxproblem deluxe, liksom.
Men åh det här kom verkligen så fel i tiden. Jag var allmänt väldigt höstdeppig redan innan men nu känner jag mig mest bara tokdeprimerad
. Jag KAN ju inse att det är en fantastisk möjlighet och att jag borde känna mig väldigt hedrad om jag blir vald, men KÄNSLAN är att det mest bara vore en stor förlust för mig att byta tjänst. Jag kan heller inte utseluta att det kan komma att dyka upp andra tjänster jag skulle kunna söka inom företaget längre fram (företaget utvecklas/expanderas väldigt just nu, men ff a vad gäller den andra avdelningen). När det kanske skulle kännas mer 'rätt i livet' (om jag någonsin kommer komma dithän vad gäller en såhär stor förändring..).Så kloka bukefalister -- HUR ska jag tänka? VAD är värt mest? Har ni några råd & synpunkter att komma med, vadsomhelst?
