Hur reagera?

[pepp]

Valpen har "vax" i öronen.
Idag skulle vi gå en kort promenad utanför gården, där vi gått tidigare. Han springer som ett skott hem och sätter sig vid dörren
Jag vet som inte hur jag ska reagera? Gick iallafall och hämtade honom och testade gå igen, samma resultat.
Ska man bli arg? Vill ju som att han ska se det som positivt att komma till mig.

 

[*Gotlandsrusset*]

Sv: Hur reagera?

verkar som om han är rädd för att lämna huset, de som han vet är tryggt. är ingen ide att du blir arg i det läget, försök göra dig roligare än att sitta vid dörren. ropa på honom, ge honom godis när han kommer.

man ska vara den roligaste i hela världen när man har valp...även om man får göra de på sin egen bekostnad

 

[pepp]

Sv: Hur reagera?

Jo jag vet att man ska vara den roligaste, men det verkar inte funka, jag skuttar/hoppar/rullar i snön. Inget händer.

Ska tillägga att vi har varit och gått samma sväng tidigare och det har gått jättebra.

 

[*Gotlandsrusset*]

Sv: Hur reagera?

hmm...är inget kul alls när hundarna inte lyssnar. har en själv som slår dövörat till OFTA. hur gammal är valpen?

 

[Milosari]

Sv: Hur reagera?

sätt på koppel så att han inte kan springa hem och ignorera flyktförsöken. fjäskande kommer förstärka obehagskänslan. lek istället när han slutar spjärna emot och glatt följer med.

 

[BillyBus]

Sv: Hur reagera?

Jag håller med. Fungerade på min hund.

 

[pepp]

Sv: Hur reagera?

Gotlandsrusset: Han är tre månader.

Cillamuffins:
Testade stoppa på koppel (är inte så koppelvan än, har velat ha han lös så mycket som möjligt) resulterade till en pipande pupp som gick och höll kopplet i munnen.
Funderar på om jag kanske ska hålla mig på gården några dagar och sen pröva igen?

 

[Bebben]

Sv: Hur reagera?

När jag har valpar hemma så sätter jag helt sonika på ett koppel och går. Stannar valpen och drar bakåt, står jag stilla. När valpen inser att han inte kommer bakåt ändå och börjar gå, ger jag beröm och bara traskar vidare. Efter någon vecka behövs sällan berömmet längre, för det är naturligt för valpen att följa efter.

Min GD valp hade en kort period vid 10 veckors ålder då han inte skulle gå framåt i koppel. Det var bara att vänta ut honon med sträckt koppel, valpar brukar inte ha så himla långt tålamod Nu är han snart 5 mån gammal, och har inte försökt med det där igen.

Min Amstaff, som är bra mycket tuffare och envisare, höll på lite längre men det fungerade bra på honom också.

Jag håller sällan på och gör mig rolig för valpen när det gäller sånt, utan anser mest att det ska vara naturligt. Går jag, så går hunden helt enkelt.

 

[Bebben]

Sv: Hur reagera?

Kan för övrigt också säga att jag har med mig valparna på i princip allt från dag 1. Måste jag iväg, får dom hänga på. Då blir det mindre konstigt att lämna gården, eftersom det händer allt som oftast. Och tryggheten hamnar inte i hemmet/gården, utan i mig.

 

[nyponros]

Sv: Hur reagera?

Bli absolut inte arg i det läget.
Då vill ju valpen vara med dig ännu mindre
Hemmet är förmodligen tryggheten, är den lös på promenaden och har hemmet nära är det ganska naturligt att den springer dit när den stora världen verkar stor och skrämmande.
Ta på koppel och träna koppelvana några dagar tycker jag, så du kan ha koppel på "promenaderna" sen utan problem.

Minns när jag tränade koppel på min lilla när hon var valp, det var ett himla flängande och busande med kopplet innan det accepterades
Jag gick ut och tränade nån/några gånger varje dag, från att hon var 9 veckor elller något sånt, några minuter i taget bara.

 

[Blandrastik]

Sv: Hur reagera?

Intressant att altenativet att bli arg verkar ligga närmare till hands än att öva att gå i koppel. (??!!)

Bara för att valpen piper och gnagar på kopplet så innebär ju inte det att det bara är att sluta.

Jag håller med Bebben, stå still vänta ut, valpar har dåligt tålamod.

 

[pepp]

Sv: Hur reagera?

Heh, fast så menade jag väl inte riktigt. Koppelpromenader brukar gå bra emellanåt, de gånger han biter/piper i kopplet är när han blir stressad/orolig.
Men vi ska helt klart ta tag i det.