Alexandra_W
Trådstartare
Hästen är 10 år, och utdömd och triangelmärkt förra året för en medfödd hasledsdefekt som upptäcktes när han var åtta år. Defekten gav sig till känna i samband med att jag började träna på lite högre nivå än tidigare, och började våga smyga in ett pass/vecka på ridbanan. Om det var de böjda spåren, om det var den ökade träninsdosen eller om det helt enkelt mest handlade om tid, det hade oavsett varit så att defekten gav sig till känna vid den tidpunkten vet dock ingen. Vi försökte allt för att först få honom tillbaka att fungera utan restriktioner (vilket vet men inte jag trodde på inledningsvis), men när det misslyckades att få honom att hålla som 'skogsmullehäst' och när det inte heller verkade gå för att bli promenadhäst. Defekten upptäcktes i augusti 2003, och han behandlades för hasledsinflammation två ggr (efter varandra) den hösten, var sen fräsch och sattes försiktigt igång i november, och det gick kanon tills i januari då vi skulle prova galoppera igen och det INTE gick, det var hopp och skutt och jämfora och korsgalopp och avbrott och fan och hans moster. In på klinik i feb, hasledsinflammation (låggradig) igen och dubbelsidig knäledsinflammation fram. Han opererades, stod på boxvila 8 v, sattes sedan igång i skritt men jag kände direkt i traven att det inte gått vägen och 10 maj 2004 dömdes han ut för kronisk hälta från hasleden, vi lyckades inte häva den låggradiga, kroniska hasledsinflammationen. Det som varit i princip det enda tecknet har varit att galoppen krånglat, en hasledsgalla som ökat vid ansträngning samt att han inte känts riktigt hundra (det har dock inte alltid funnits med, när han hade knäledsnflammationerna också var det ENBART att galoppen krånglade som var problemet). Första tecknet har varit att högergaloppen försämrats, för att strax därefter helt sonika utgå ur sortimentet, och har man ändå insisterat så har det bara varit en tidsfråga innan det inte fungerar med galopp alls och blir kors, omslag och gud vet allt. Defekten är inte på viktbärande del utan den stör mer ju mer hasen vinklas. Dvs höga benlyft är sämre än markbunden, samling är värre än ickesamling osv.
När han dömdes ut ansåg vet att jag inte skulle betrakta den initiala rörelsestörningen och böjprovshältan som någonting han hade ont av, visst han skulle aldrig bli tävlingshäst, men rida i valfri gångart i skogen skulle jag inte oroa mig för, utan vets rek var 'rid på, lyssna på hästen och ha kul så länge det varar'. Den sista delen av meningen gillade jag INTE. Jag var BETYDLIGT mer pessimistisk och såg att ca 3 dagar i veckan, rakt ut i skogen i skritt och trav utan speciella krav kaanske skulle gå, ev lite galopp när mattes nerver 'vågade'. Och absolut inte ridbana, absolut inte hoppa, inga krav på samling, inga tunga/djupa underlag, inget bomarbete etc och ingen offroadridning. Dvs jag eliminerade raskt alls jag övht kunde se eventuellt kunde skapa extra triggning för defekten.
Sommaren efter T-märkningen stod han bara i hagen, jag vågade banne mig inte rida, tror han var ute fem ggr på hela sommaren. Mot slutet av sommaren/början på hösten (typ augusti) tog jag mig i kragen dock och satte igång honom. Skritt och trav i skogen och liiite galopp. Dvs precis som planerat. Unghästform som är självbärig, men inga andra krav. Han har (hade då) en initial rörelsestörning i trav, han sparar VB en aning, och i galoppen har han en kraftig rörelsestörning, han går på dubbla spår och lägger bakdelen till vänster. Sätter ut VB för att ha det rakare, och tar in HB för att låta det bära mer. Den rörelsestörningen både får och ska han tillåtas få ha enligt både mig och vet eftersom att peta in det där bakbenet är bara dumt sett ur hållbarhetsperspektiv, eftersom han i det där läget vet bäst själv. Däremot ska han i trav och skritt gärna ridas så 'rak' som möjligt så han verkligen går korrekt, eftersom han i hagen gärna kör minsta motståndets lag och avlastar etc lite som han tycker och sällan går riktigt korrekt (fast det är få hästar som gör det i hagen, men..). Och han har visat sig bli muskulärt (spänningar etc) SÄMRE av att bara gå i hagen och inte ridas alls.
Höger galopp försvann i samband med att defekten upptäcktes, och hade vid igångsättningen inte synts till varken i hagen eller uppsuttet sedan dess, dvs på ett år.
Jag red iaf på som sagt, och bara vääääntade på bakslaget. Som inte kom. Då väntade jag på kompensationsbelastningsproblemen fram. Hästen lallade på och skötte sig och kändes utmärkt i skritt och trav, lite dagsformsskillnad i galopp (vä, höger 'fanns inte').
FORTSÄTTER I NÄSTA INLÄGG (Buke tillät inte allt i samma, det blev visst för långt *host*
När han dömdes ut ansåg vet att jag inte skulle betrakta den initiala rörelsestörningen och böjprovshältan som någonting han hade ont av, visst han skulle aldrig bli tävlingshäst, men rida i valfri gångart i skogen skulle jag inte oroa mig för, utan vets rek var 'rid på, lyssna på hästen och ha kul så länge det varar'. Den sista delen av meningen gillade jag INTE. Jag var BETYDLIGT mer pessimistisk och såg att ca 3 dagar i veckan, rakt ut i skogen i skritt och trav utan speciella krav kaanske skulle gå, ev lite galopp när mattes nerver 'vågade'. Och absolut inte ridbana, absolut inte hoppa, inga krav på samling, inga tunga/djupa underlag, inget bomarbete etc och ingen offroadridning. Dvs jag eliminerade raskt alls jag övht kunde se eventuellt kunde skapa extra triggning för defekten.
Sommaren efter T-märkningen stod han bara i hagen, jag vågade banne mig inte rida, tror han var ute fem ggr på hela sommaren. Mot slutet av sommaren/början på hösten (typ augusti) tog jag mig i kragen dock och satte igång honom. Skritt och trav i skogen och liiite galopp. Dvs precis som planerat. Unghästform som är självbärig, men inga andra krav. Han har (hade då) en initial rörelsestörning i trav, han sparar VB en aning, och i galoppen har han en kraftig rörelsestörning, han går på dubbla spår och lägger bakdelen till vänster. Sätter ut VB för att ha det rakare, och tar in HB för att låta det bära mer. Den rörelsestörningen både får och ska han tillåtas få ha enligt både mig och vet eftersom att peta in det där bakbenet är bara dumt sett ur hållbarhetsperspektiv, eftersom han i det där läget vet bäst själv. Däremot ska han i trav och skritt gärna ridas så 'rak' som möjligt så han verkligen går korrekt, eftersom han i hagen gärna kör minsta motståndets lag och avlastar etc lite som han tycker och sällan går riktigt korrekt (fast det är få hästar som gör det i hagen, men..). Och han har visat sig bli muskulärt (spänningar etc) SÄMRE av att bara gå i hagen och inte ridas alls.
Höger galopp försvann i samband med att defekten upptäcktes, och hade vid igångsättningen inte synts till varken i hagen eller uppsuttet sedan dess, dvs på ett år.
Jag red iaf på som sagt, och bara vääääntade på bakslaget. Som inte kom. Då väntade jag på kompensationsbelastningsproblemen fram. Hästen lallade på och skötte sig och kändes utmärkt i skritt och trav, lite dagsformsskillnad i galopp (vä, höger 'fanns inte').
FORTSÄTTER I NÄSTA INLÄGG (Buke tillät inte allt i samma, det blev visst för långt *host*