Inte särskilt mycket måste jag faktiskt säga, och då är jag ändå ytterst mycket "känslomänniska" som har lätt för att ta på mig andra människors (negativa) känslor. Sjävklart är jag medveten om att en massa hemska saker sker överallt och att världen är allt annat än frisk, men jag tycker ändå att jag lyckas hålla en ganska bra distans till det hela för det mesta.
Jag minns att jag var ganska överväldigad och nära att "drunkna" för ett par år sedan, då det stormade som mest kring Trump och Covid-19 och allt vad det var. Då fattade jag beslutet att plocka bort alla nyhetsappar på telefonen, istället för att få pushnotiser i parti och minut, och det har faktiskt hjälpt jättemycket. Förvisso innebär det att jag läser betydligt mindre nyheter, vilket jag ibland kan få lite dåligt samvete för, men överlag tror jag att det har varit en extremt positiv förändring för mig. Nu får jag aktivt söka upp nyhetssidorna för att veta vad som hänt i världen, och kan därmed förbereda mig mer på det mentalt samt ta det vid tillfällen då jag känner att jag kan hantera det.
Det blev väldigt tydligt för mig när jag nu i veckan var på semester med mina föräldrar. Mamma har pushnotiser från Omni på sin telefon och är en sådan där person som vill prata om saker hon tycker är tunga eller jobbiga på något vis. Efter ett par dagar fick jag faktiskt säga till henne och be henne sluta läsa upp diverse nyhetsrubriker om hemska saker som skett, jag behöver inte sådant i mitt liv och allra minst när jag är på semester. Vi kunde alltså sitta och äta lunch i solen allihop och ha det trevligt, när hon helt plötsligt läste högt från telefonen att X antal personer dött i händelse Y, att det inträffat en olycka någonstans, att Putin gjort något nytt avskyvärt, och så vidare. Gud vad frustrerad jag blev av det och vad dåligt det fick mig att må!
Ibland känner jag mig lite hård och kall som gör/tänker såhär, men det är vad jag och min mentala hälsa behöver och det betyder på intet sätt att jag ignorerar det som sker. Men jag upplever att jag nått fram till just det här "att bry sig om utan att drunkna själv" som du nämner, och det känns skönt.