Hur länge sörjer hundar?

[Krati]

Vår äldsta hund gick bort för två veckor sedan, 13 år gammal.
Kvar blev vår andra som är 7 år och som växt upp med henne. Han fick nosa på henne när hon inte levde längre så att han skulle förstå att hon var borta och inte leta efter henne.
Men han verkar fortfarande ledsen och deppig. Skulle vilja höra andras erfarenheter och kanske tips på hur man muntrar upp den stackars hunden.
Hur länge kan dom sörja?

 

[Red_Chili]

När jag tog bort min första hund så var min andra märkbart påverkad ett tag. Vi såg dock till att umgås med vänner och framförallt vänner med hundar (som min hund älskade). På något vis kändes det som om det underlättade. Att en hund sörjer i några veckor ser jag inte som något konstigt alls, det gör ju troligtvis människorna i närheten också. Precis som med människor som sörjer så är det nog viktigt att låta den sörjande att göra just det, men samtidigt visa att livet fortsätter ändå.

 

[Lager]

Vår äldsta hund gick bort för två veckor sedan, 13 år gammal.
Kvar blev vår andra som är 7 år och som växt upp med henne. Han fick nosa på henne när hon inte levde längre så att han skulle förstå att hon var borta och inte leta efter henne.
Men han verkar fortfarande ledsen och deppig. Skulle vilja höra andras erfarenheter och kanske tips på hur man muntrar upp den stackars hunden.
Hur länge kan dom sörja?

Det varierar säkerligen, beroende på hur tajta de var med hunden som gick bort. Min moster hade två taxar som växte upp tillsammans, när de fick ta bort den ena var den yngre klart påverkad i flera månader. Letade alltid efter kompisen när de kom hem, ville inte gå hemifrån, och ville alltid skynda sig tillbaka. När de kom hem till mig eller annan släkting så gjorde taxen ett svep och kollade överallt efter sin kompis. Hon höll på så i säkert ett halvår.


Min hund idag tyckte däremot det var rätt skönt när min dåvarande gamling gick bort tror jag. Nu när hon får vara själv och få all uppmärksamhet. Hon sörjde inte sådär enormt. Kollade extra i alla rum några dagar och var lite fundersam. Men inget mer.

 

[Pegasus63]

Vår äldsta hund gick bort för två veckor sedan, 13 år gammal.
Kvar blev vår andra som är 7 år och som växt upp med henne. Han fick nosa på henne när hon inte levde längre så att han skulle förstå att hon var borta och inte leta efter henne.
Men han verkar fortfarande ledsen och deppig. Skulle vilja höra andras erfarenheter och kanske tips på hur man muntrar upp den stackars hunden.
Hur länge kan dom sörja?

Hur länge sörjer människor?

Svaret i båda fallen är: Så länge de behöver ....

 

[dpmatte]

Jag hade tidigare 2 hundar, far o son, och när jag fick ta bort den gamle när han var 14½ år så slutade den yngre som då var cirka 6 år att äta. Vi fick mata honom ett bra tag och han gick även runt och letade. Minns inte hur länge.

En bekant till mig hade en hund och en katt. Hunden var ett år äldre än katten. Hunden blev förgiftad och dog när hon var ca 7-7½ år. Katten letade efter hunden resten av sitt liv. Speciellt varje gång matte gick ner i källaren till tvättstugan, då rusade katten runt i hela källaren och letade. Båda brukade följa med matte ner dit när hunden levde.

 

[Piraja]

Det är snart 3 år sen jag lät min gamling somna in hemma på sin plats. Han blev 17,5 år gammal. BC:n fick inte vara med vid just själva avlivningen utan han fick somna med mig och veterinären sittande bredvid honom och BC:n var då i stallet. Sen bar jag ner gamlingen till källaren, la hundsängens klädsel i tvätten, hämtade BC:n och hon nosade av den gamle och var nöjd med det. Dock, när jag gjort i ordning bädden efter tvätt vägrade hon att ligga där. Tog över ett dygn innan hon tyckte det var ok. Hon har inte visat sorg i övrigt alls och hon har haft honom som mentor sen hon var 7 månader, hon var 9 när han somnade in.

 

[Krati]

Tack för svaren.
Fy, vad ont det gör i mitt hjärta att läsa om djur som sörjer eller har sörjt. Tänk att det finns folk som tror att djur i princip inte har några känslor

Iom att våra hundar var väldigt tajta, han som är kvar hade inga syskon så när han kom till oss blev vår "gamling" som hans nya mamma. Han älskar (älskade?) verkligen henne och hon honom så visst kommer det ta tid. Hoppas bara på att han ska kunna leva lite mer som vanligt så småningom..