Hur länge, Hur mycket...?

[iina]

Jag har funderat lite på det här med att bygga muskler. Det borde väl vara på samma sätt som på människor, hög belastning, färre upprepningar- korta explosiva muskler, lägre belasning fler upprepningar kånga och uthålliga...
Hur översätter man detta på hästspråk isåfall? Är tillexempel kort tölt som utfallsteg är för mig... Klättring, hur mycket? Trava i form och bygga ryggmuskler, ja, men hur länge.. Kan en häst med "mindre" muskler vara lika "stark" som den med mycket, att den orkar mer länger eller...? Jag känner att jag ibland har lite svårt att variera mig, det blir liksom ganska lika upplägg på alla pass.. lite olika vägar bara..

Alltså... Hur länge och hur mycket av allt... Hur lång återhämtning,... Allt beroende på vad man vill uppnå... Jag menar en orienterare behöver inte samma sorts muskler som en 100 meters löpare, detsamma gäller väl hästar...

Någon annan som funderat kring detta och har kommit fram till nåt vettigt ?

 

[Djurjouren]

Enkelt utryckt så ska alla hästar för att må bra få sig en riktig urblåsning var 10:nde dag, det är grunden till all hästträning ( hade fler människor vetat det så hade vi inte haft så många problemhästar).
Utöver det så tränar man när man bygger upp en häst enklast intervaller, tex 1 minuts arbete 1minuts vila och då får hästen inte komma över 200 pulsslag i minuten under arbetets gång. Detta gör man 2-3 gånger i veckan, resterande dagar vilar den.
Att rida länge för att bygga upp en hästs kondis sliter mer än det stärker, intervaller är skonsammast.
Man tränar om man vill bygga upp en häst aldrig oftare än var 48:nde timme, och detta tycker jag gäller mer än vanligt när man tränar samling, dvs arbetar med den djupa hållningsmuskulaturen. När man börjar samla en häst så får den de första gångerna upp till 10 dagars träningsvärk om man gör det korrekt.
Hästen behöver dessutom lite pauser under uppbyggnaden för att reperera allt, efter pausen 1-2 veckor så känns hästen bättre än någonsin.

Ang, explosivitet så kan man inte träna en häst som inte har grundhållning och inte kondis att vara explosiv ( det får man kännbara straff av sen), först grundkondis och sen finslipar man.
Andra saker att tänka på är att under ett pass så värmer man upp i 20 minuter, sen tränar man i 20 minuter och sen börjar man bryta ner hästen.........( alltså gör man bäst i att skritat av då :-)

MEN....... Nu är ju då frågan om hur seriöst man ska ta på sitt hästtränande, ska man följa allt det här är det ju lite jobbigt och besvärligt, man får bara flågalopera var 10 nde dag tex, hur kul är det?
Allt det jag skrev är det ultimata och annat bryter ner en häst, eller iallafall utvecklar den inte, men man måste ju oxå tänka på att de allra flesta har inte sin häst för att komma nånstans utan bara för att ha kul och det är ju ok det med. det kan dock vara bra att känna till att endast ca 3 % av alla hästar tåler den sortens träning som de flesta utsätter sina hästar för.
Mjölksyratoleransnivån är nånting de föds med och som man inte kan ändra, idealet är att träna hästen efter just dens nivå.
Men som sagt var, de flesat har häst för att ha kul med och får väl ta denna information med en nypa salt.

 

[kotte]

Hej
Tycker det du skriver är intressant!

Om man har en häst i ok kondition och där formen är bra - allt kan ju naturligtvis bli bättre - och vill stärka honom ett snäpp till hur går du då tillväga? Intensiva (ca 30 min. pass) varannandag med mycket samling?

undrar kotte

 

[lilla_mamma]

Mycket intressant. Jag måste nog erkänna att jag syndar en hel del mot dina regler. En fråga.

Jag tycker mig märka att min häst laddar upp en massa spänningar (blir tittig) när han inte rids på ett par dagar. Det enda som hjälper är att "blåsa ur" honom, och sedan blir han helt OK dan efter. Detta har jag inte märkt förr, utan bara de senaste 6 månaderna, sedan han börjat bygga upp baken och komma till samling.

Vad skulle det kunna tyda på? Jag har trott att den ökade kondisen kräver ökad aktivitet, och oftare, men om man läser dina regler verkar inte det stämma. Kan det vara mjölksyran som spökar? Hur då, i så fall?

 

[josse]

Upplever samma sak, min Pålla som börjat få bra kondis, får överskottsenergi när hon vilat, och börjar precis som du beskriver, att titta på saker och blir passaktig och spänd, men efter att hon fått springa av sej en stund, så blir hon energisk och kan börja lyssna mer. Ser detta mer som ett positivt tecken att hon har fått upp glädje och energi, då hon tidigare var lite seg. Men det ställer mer krav på att jag som ryttare kan hantera hennes energi, så det blir lite mer lydnadsträning än tidigare.

 

[Roheryn]

Det här var ju himla intressant!!! Jag har ibland tyckt att jag inte rider hästen riktigt så mycket som jag borde, men på dig låter det ju snarast som om jag rider FÖR mycket!!!

En annan intressant aspekt på detta är att min häst vilat p.g.a. hälta i 3 månader, och nu snart skall sättas igång. Jag känner att detta kan bli något av en "nystart" för både mig och hästen, och vill förstås göra så mycket rätt som möjligt. Tips och råd? Självklart vill jag ha igång kondisen och muskelstyrkan, men också så tidigt som möjligt rida hästen i en bra form. Det han tidigare haft svårt för är samling i andra gångarter än skritt, men innan vilan hade traven blivit riktigt, riktigt fin - balanserad och bärig på ett helt annat sätt än tidigare. Tölten blir gärna för snabb och passtaktig, galoppen är OK, men kort galopp klarar han inte ("faller sönder" i nå't passtöltsliknande..)

 

[Djurjouren]

Det beros ju på vad du vill stärka. Är det konditionen så ut och rid intervaller, är det bärighet så träna samling, är det att göra den känsligare , gör det. Omöjligt att svara på utan att ha sett just den hästen och hur ryttaren rider.

 

[Djurjouren]

Lösgjordheten eller brist på densamma brukar göra hästar spända av att vila, ju sämre riden ( felsamlad) en häst är ju oftare måste man rida den för att hålla den i trim.
Eller så får den fel foder, eller har den dåligt psyke eller så finns det 1000 anledningar till.

 

[Djurjouren]

Inte för att jag är nått proffs på detta men jag brukar föredra att böra med att lösgöra den och sen samla den i skritt ett tag, nån månad eller så och bara lägga in nån annan gångart korta stunder ute på rakt spår och utan krav på samling i början.
Sen när man känner att det i de andra gångarterna börjar finnas spår av samling utan att man gör något så kan börja jobba med dessa. Att blåsa ur den var 10:nde dag gör den hanterbar och trevlig och vämående.

Om man hamnar i situationen som många nämner här ovan att hästen blir tittig av vilan så är det bra att känna till att nästan alla problen en häst har beror på brist på balans, och en häst balanserar med hjälp av huvudet av naturen men när vi rider på den så vill vi att den balanserar sig med hjälp av bakbenen.

Rider man en häst med för mkt vikt fram så att hästen är i obalans så kör den gärna upp huvudet för att försöka hålla balansen vilket ofta resulterar i att en illasittande ryttare hamnar ännu mer illa ( i bakvikt eller stolsist) och ekipaget blir stressat och tittigt. Får hästen då springa så springer den hela tiden ifatt sin egen balans och efter ett tag så låser den fast sig och ger sken av att verka mer sansad men fallet är sällan så.
Så om du drabbas av tittig häst så backa ett steg och kolla samlingen och allt annat.
Så gott som alltid så sitter felet hos ekipaget i ryttarens sits ( eller brisetn på densamma).

Ang tölt och sånt så är ju trav och passtakt ett problem som många retar sig på.
Passstakt får hästen när den gör något den ännu inte har balans för att klara av, det botar man antingen genom att gå tillbaka i utbildningen eller om man är en bra ryttare genom att balansera upp den och hindra den att låsa sin rygg.
Passtakten försvinner när hästen fått mer balans och blir mer lösgjord men det tar tid. Att mekaniskt hålla på och dra och slita, driva och banka och ha sig ( har fått ett par hemska "ta bort passaktighetslektioner" av kända instruktörer) tycker jag är att binda ris åt sin egen rygg.

Man ska inte dagligen behöva ge sin häst obehag utan jag vill att den ska lära sig nått kul varje gång den rids och om man tjatar och tjatar på att den gör fel ( är passaktig) så blir tölt sanrt nått som hästen sammankopllar med obehag och då blir passaktigheten kronisk.
Undantaget från denna regel är om man är en så duktig ryttare att man på en gång kan ta bort passtaktighet, då tycker jag att det är befogat att vara lite "råå" för att sen berömma hästen när den gör rätt.

Nästa steg är att hästen blir travtaktig ( när den slutat vara passaktig) och det beror på tappad hållning. Inte heller detta ska man straffa hästen för genom att dra, slita och banka.Tölt ska vara kul, så peta in bakbenen och öka samlingen ( med hjälp av rumpan , inte tygeln) eller backa ett steg och peta bakben i nån annan gångart, eller varför inte klättra eller nått annat.Man kan kanske vid detta laget lägga in varannadagsträning med klättring eller liknande.

Oj, det blev mkt, hoppas att nått är intressant.

 

[Roheryn]

Jotack, alla synpunkter är intressanta!

Upplever dock inte min häst som stressat springig (och han är aldrig tittig), utan mer som att han är duktigare på "påskjut" än bärighet och alltså hellre springer fort än samlar sig. Och så tycker han att det är KUL att springa!

Tycker dina synpunkter på korrigering av tölttakt är intressanta! Jag håller med om att det inte får bli kamp och bråk varje gång man skall tölta, för då kan man ju lätt räkna ut hur kul det är med tölt... Jag har hittills löst det med att ibland på ridbana rida lite tuffare och kräva mer (utan att vara hård - jag är inte riktigt så duktig att jag har koll på när jag kan vara hård...), och tycker att jag får resultat av det. Dessemellan rider jag ut och låter hästen gå i ett lite friare tölttempo och utnyttjar nerförsbackar för att få hjälp med att putta in bakdelen.

Bärigheten i traven har kommit mer eller mindre "av sig själv" när jag tränat annat, och när jag tränat mycket skritt - både samlad skritt och skritt i lägre, längre form.

Du menar att tölttakten också bör komma "av sig själv" när jag tränar skritten och traven (de gångarter med bäst tendens till samling/självbärighet)? Hur gör jag med töltridningen under tiden, tycker du? Jag tycker hittills att tölten blivit SÄMRE om jag bara ridit skritt och trav ett tag, men BÄTTRE om jag tränat alla gångarter...

 

[lilla_mamma]

Intressant, men som vanligt tycker jag inte det stämmer speciellt bra på min häst. Jag måtte ha fått tag i ett exemplar där allt är tvärtom.

Jag är fullt medveten om att balansen är det allt överskuggande problemet med denna pålle. Men han kör inte upp huvudet, tvärtom, han lägger vikten fram och försöker hålla balansen med hjälp av bettet. Detta blir genast mycket värre efter ett par dagars vila.

Men tittigheten började efter ett stort tillbakasteg och en längre tids nästan uteslutande bärighetsträning, företrädesvis i skritt. Om samlingen är korrekt eller inte har jag svårt att avgöra (har blivit extremt osäker pga denna knepiga häst som inget stämmer på), men instruktörer har inga invändningar, och jag kan med blotta ögat se att bakdelen är rundare i formen, att han ställer sig mer upprätt i halterna och att överlinjen formar sig på ett naturligt sätt i longering. Så om detta också skulle visa sig vara fel ger jag upp.

Jag försöker rida utan någon tygelkontakt alls, eftersom han ofelbart låser sig vid bettet och blir passtaktig så fort jag ger minsta stöd. Men samtidigt måste jag ju korrigera att han hänger sig på, vilket jag försöker göra med korta, uppresande tygeltag. Tips?

När det gäller duktiga ryttare, kan jag ju säga att samtliga mycket erfarna ryttare som suttit upp på pålle för att visa hur han ska ridas, har fått samma reaktion. Klockren grisepass. Så när det gäller traditionell tötlträning har jag samma erfarenhet som du, det funkar helt enkelt inte.

det där med att balansera upp hästen och hindra den att låsa sin rygg, kan du beskriva hur det går till rent praktiskt. Lös tygel, lätt sits och mycket drivning bakifrån är vad jag försöker med. Något annat?

 

[Djurjouren]

Ja det är logiskt, håller man dem i munnen så försöker hästen stödja sig på bettet för att hålla balansen, men om man hindrar dem att göra det ( tex genom uppresande tygeltag)så blir de tvungna attt hitta på egna sätt att hålla balansen på, ett är att springa och om ryttaren inte tillåter det så är det effektfullt att bli tittig eller spela fjantig eller göra något annat tills ryttaren låter den springa .
Hästar är smarta och letar allt som oftast upp sätt att få ryttaren att göra som hästen vill på ett diskret sätt så att hästen inte ska verka olydig

Istället för att göra uppreande tygeltag så måste du tänka vad man uppnår med det, försök alltid tänka logiskt.
De flesat instruktörer jag träffat på vill lyfta hästen framdel genom att dra upp den och då säger de ofta åt ryttaren att dra upp hästen shuvud.
Testa på dig själv, stå på alla fyra och häng tungt på bogarna ( armarna), lyft upp huvudet och se vad som händer.

Flyttar sig all tyngden bakåt och armarna blir friare?Eller sker det motsatta?
Sänks din rygg?Eller höjs den?
Känner du dig lös och ledig eller spänd och låst?

Testa andra vis, sänka huvudet, vad händer då?
Höjja ryggen? Vad händer då?
Dra in rumpan?

Jag kommer när jag testar detta på att jag måste höjja ryggen extremt mkt genom att spänna magen och sen börjar jag luta bakåt och förflyttar vikten till benen istället för armarna.Vad kommer du fram till?
o.s.v.
Hur måste du göra för att avlasta armarna? Och tänk sen hur du ska få din häst att utföra samma sak men ha i åtanke om att det är väldigt svårt för din häst och den kan inte göra det i nån språngmarsh i början, snarare i snigelskritt.

Jag gillar att bygga på saker långsamt och föredrar att bygga hästen starkare i skritt ( som är lättare att arbeta hästen i för talanglösa ryttare som jag)men jag KAN även köra fulvaraianten där jag kräver bort passs eller travtakt NU, men jag gillar det inte jättemkt men det är bra att kunna.
Exakt hur man gör har många visat mig men TIM gör det bäst och med minst obehag för hästen ( och dessutom sitter det kvar efteråt)så hon kanske kan förklara "fulsättet"?

 

[Djurjouren]

Det är just det som är grejen. Alla hästar föds till att kunna gå med skjutkrafft och det är mkt lättare och kräver minst kalorier, så ALLA hästar föredrar av naturen att springa hellre än att bära.
Problemet är bara det att de får en massa tråkiga förslitningsskador om man rider dem på det viset ( och taktproblem och altt möjligt annat)
Jag rider inte tölt om den inte funkar utan att jag bråkar. Brukar börja med att bara tölta några 10 tal meter i taget så att hästen får självförtroende nog att vilja försöka ( för alla hästar vill göra sinryttar etill lags men oftast så hindrar vi dem på olika omedvetna sätt att göra detta och då är de tvungna att hitta på genvägar)
Tänk själv att du har svårt för något och någon tvingar dig att göra det igen och igen, länge länge utan att egentligen visa dig HUr du ska göra det, bara att du SKA.
Jämför med att du blir lockad att försöka i 10 meter och att din hjälp är mjuk och trevlig och ger dig en massa respons på minsta lilla fjutträtt du får.
Vilket ger dig mer motivation att försöka igen?

 

[josse]

Du menar att tölttakten också bör komma "av sig själv" när jag tränar skritten och traven (de gångarter med bäst tendens till samling/självbärighet)? Hur gör jag med töltridningen under tiden, tycker du? Jag tycker hittills att tölten blivit SÄMRE om jag bara ridit skritt och trav ett tag, men BÄTTRE om jag tränat alla gångarter...

Gör det som funkar bäst, för din häst :smirk:. Det är säkert olika, jag tycker nog också att min häst bäst utvecklat sin tölt, just genom at rida alla gångarter (inklusive tölt). Men då gäller det ju att man kan korrigera taktfelen om/när de kommer, och sedan låta bli att korrigera, bara följa med när det fungerar som det ska, och avbryta innan det går åt helsike igen. Oftast fungerar ju tölten bäst är hästen bjuder på den själv, utnyttja såna tillfällen och jobba i medvind. Min Pålla har fått tillbaka sin tölt (tidigare grisepass)genom att hon har fått lösa tyglar och så lite inverkningar som möjligt när det väl har fungerat (vilken är en belöning i sej)nu efter hand försöker jag bitvis samla henne mer i tölten några steg, och sedan åter till mer fri tölt.

 

[josse]

Skulle tro att det kan stämma att en häst blir spänd och tittig för att den tränas på fel sätt. Men jag har svårt att tro att det är hela sanningen. Jag upplever att min Pålla helt enkelt har fått mer livsglädje och kraft av den träningen vi genomfört, efter uppvärmning upplever jag henne mer lösgjord och då försvinnner tittigheten men hon känns ändå pigg, alert och samarbetsvillig. Om däremot hästen under hela ridturen är stirrig och spänd, så kan jag nog skriva under på att den försöker komma undan ryttrens felaktiga inverkningar.

 

[Djurjouren]

Jag har en häst som är så där som du beskriver. Han är en häst totalt utan egen balans och jag har ägnat år åt att ge honom ett eget balanssinne att använda.
Han blir spänd och tittig i etapper ( så som du beskriver din pålla*) och jag har inte riktigt fattat varför förrän nu när jag börjar se ett samband.
Han är bara dressyrtränad och var en inbiten grisepasare och efter ett år ungefär så fick han gratis tölt och lång men inte låg form ( inte så hälsosamt men han töltade ju ).

Han fortsatte tränas i skritt och samling samling samling och han bygger om sig i etapper, i flera måander märker man ingen skillnad men sen en dag så ändrar han form över en natt och bogarna blir bättre och bättre och bäckenet likaså ( de hänger ju ihop). Då är han tittig till och med i hagen och spänd att leda till och från stallet och rea galen att rida.
Nu tror jag att jag börjar se varför. Eftersom han så häftigt bygger om sig så tror jag inte att hans manuellt framkallade balsnsinne hänger med så när hans kropp förändras så är det som att han återgår till att vara en missförstådd grisepssare som ramlar omkring lite hur som haver.
Ju mer jag RIDER honom när han är så ju sämre blir han.
Om jag däremot blåser av honom ordentligt utan nån som helst tanke på samling och låter honom bli lång och osamlad så finner han sig mer tillrätta för då kommer han tillbaka in i sin gamla välkända form, dvs inte så samlad och då kan jag sen sitta och roa mig med honom och han blir just som du säger mer sammarbetsvillig och alert.
Detta tillväga gångssätt gjorde att han aldrig kom vidare för när han kom upp mer i formen ( jag anser att jag samlat honom för mkt för snabbt) så redjag ner honom igen till den gamla nivån och allt var frid och fröjd ( förutom då att vi inte utvecklades nått vidare.

Nu prövar jag därför ett nytt koncept. När hans obalanstecken uppstår så låter jag honom vara, rider ej utan låter honom ramla omkring i hagen tills jag ser att han funnit sig i sin nya balans.Då börjar jag rida honom väldigt försiktigt, typ 5 minuter om dan och sitter mest och åker med och berömmer honom när han vinglar runt.
Ca 5 dagar senare så har han hittat balansen igen och vi kan fortsätta samlingen.
Har gjort såhär i ett par måander och resultatet är strålande, han utvecklas mkt fint och är så nöjd med sig själv.Hade jag gjort såhär hela tiden så hade hans utbildning gått mkt fortare men alla är vi nybörjare i början.

Jag tror dock att det är ovanligt för jag har aldrig stött på detta problem innan. Nån annan som har det?

 

[josse]

Nja jag känner igen och inte igen min PÅlla. Hon har ju ständigt blivit bättre (haft henne i lite mer än två år)fast det har gått upp och ner. När jag fick henne hade hon periodvis blivit riden ganska lite mest i skogen och inte så mkt dressyr eller på böjda spår. Kondition och styrka var dålig, hon hade svårt för trav, hade passaktig tölt och korsgalopp, och hade väldigt svårt att koncentrera sej. Hon var då åtta år och hade blvit bedömd i andra klass (efter en kortare inridning av tränaren som visade henene)som 6 åring efter att ha haft föl som femåring. När jag köpte henne började jag med att försöka få till böjning genom öpnna volter mm, hon hade skitsvårt, reste sej på bakbenen mm, spände sej, blev grispassare och travade fint. Sedan gick jag över med att rida henne i en lång låg form i tölt, takten blev bättre. Nu har vi återigen börjat med mkt skritt och gymnastik på böjda spår, och efterhand mer samling i skritt. Upplever att tölten har förbättrats också (samt traven). Jag tror att hon blir tittig för att hon inte vet vad som förväntas på ridturen, när hon väl slappnar av kan jag faktiskt också RIDA henne, och hon lyssnar på halvhalter och får baken med sej. Det känns som om hon helst vill lulla på i sn egen värld och jag måste övertyga henne att "nu ska vi få under baken också". men maken till svårriden och utmanande häst har jag aldrig varit med om (även om jag inte har supererfarenhet)man vet aldrig vad som är det rätta receptet :smirk:, och hon följer inga naturlagar som andra PÅllar jag ridit gör. Jag tar lektioner med Frida D, som också påpekar att hon kräver mkt RIDNING, så jag har nog åkt runt lite för mkt. Å andra sidan är det inte en häst som man kan sätta sej upp på och bara pressa ihop man måste verligen känna efter vad som händer (gäller ju alla hästar iofs)Nä nu känner jag att jag blir virrig, kan inte förklara. Lärorikt är det i alla fall

 

[Inte_Ung]

Jag känner igen det där. Man rider och rider och så när man ställer hästen i hagen en vecka, så reder det ut sig. Den vilar sig så att säga i form.

Det är en av orsakerna till att jag inte tycker att man till varje pris alltid måste rida på hästarna.

Så jag kör litet modellen: Man tränar ett moment tills man tröttnar för att det går så dåligt. Och så skiter man i hästen några dagar, eller några veckor, och så rider man igen och då så funkar det. Jag är ganska så lat. Eller "har annat att göra" som det heter om det skall låta bra.

 

[Korven]

Va skönt att höra att det är fler som vilar sig i form. Vi har skämtat om det för att vi hade dåligt samvete för att vi ridit så lite. Ändå går pållen så bra.

 

[Djurjouren]

Lärorika hästar Är jätteroliga, håller med.