Hur länge, Hur mycket...?

[Djurjouren]

"Fniss" :-) Skönt att höra en "icke Djurjourenkrånglig" aspekt på det hela. Precis så är det. När nått går dåligt så tröttnar man och skiter i det och sen löser det sig själv.
Men jag måste ju ( givetvis :smirk alltid krångla till allting så nu försöker jag hitta exakt var man ska stoppa så att jag stoppar INNAN det börjar gå dåligt.
Ibland lyckas jag :-)

 

[Djurjouren]

Visst är det praktisk att det är så

 

[lilla_mamma]

Otroligt intressant! Det låter faktiskt ganska likt min. Det är den enda häst jag sett som kan ramla omkull från stillastående.

Han tycker det är otroligt jobbigt att samla sig, och jag upplever att balansen kommer helt och hållet från mig. Att låta honom ramla på och hitta sin egen balans går helt enkelt inte, eftersom han inte har någon. Men det innebär ju att så fort jag kliver av så ramlar han ihop igen, och efter en tids vila är han inte alls pigg på att bli riden, förmodligen för att det är alldeles för jobbigt att samla ihop sig igen. Det tar väl emot i hela stora hästkroppen förstås.

Dock går det bättre och bättre, och faktum är att tittigheten uppstod i samband med en längre ombyggnadsprocess, så det kanske är som du säger, en effekt av att kroppen och balansen inte hänger med i svängarna.

Däremot kommer inte tittigheten av stora krav på samling, snarare tvärtom. Jag kan skritta på långa tyglar, och buskarna är plötsligt fulla av spöken, något som ALDRIG inträffade innan jag började bygga om honom.

Men vad skulle du rekommendera om hästen börjar studsa efter ett par dagars vila? In på volten och samla? Skritt på lång tygel i terrängen? Ska man undvika urblåsningar helt och hållet, eller köra på ett strikt 10-dagars-intervall och samling däremellan?

 

[lilla_mamma]

Kul att det är fler med samma erfarenheter. Det är otroligt spännade med dessa hästar, men ibland blir det frustrerande att man inte kommer någon vart. Och så blir man ju så osäker. Inget man testat tidigare funkar, utan man får prova sig fram.

Som tur är har jag två hästar, och när jag provar att rida båda på samma sätt funkar det på en gång med den "vanliga". Det är i alla fall något slags bevis för att man inte är helt ute och cyklar. Förhoppningsvis resulterar det hela i att man blir en bättre ryttare, så nästa gång kan man köpa en topphäst och sopa banan med alla konkurrenter.

 

[Djurjouren]

beros ju på vad det är för häst, svårt att säga men jag brukar ha som praxis att inte försöka tvinga hästen till nått så är den helt hopplös så gör jag nånting som den klara av, kanske skritt, halt skritt halt så att pålle finner balans i det allra lättaste som finns.
Men 10 dagarsgrejen följer jag alltid undantagslöst, just för att hålla pållen trevlig.

 

[josse]

Jo, det är ju bra att man ridit andra hästar som följer mer "gängse regler", annars är det ju lätt att man tappar självfötroendet .

Till djurjouren ang lärorika hästar: Jo , det är praktiskt att ha en häst som börjar grisepassa om man tar för hårt i tygeln, eller sitter fel....hon bjuder endast på tölt när man gör rätt. Det är vad jag kallar läromästare . Rider man dessutom inte aktivt och inte ryttaren har en bestämd åsikt vart det ska bära iväg, så knallar hon helt enkelt ut på en åker, genom utgången på paddocken, in på en skogsväg som ser mysig ut, eller vänder om och går hem. Men hon är underbar om man har fått det förtroendet, gör det man ber om och är lika glad på vägen ut som hem, kan göra halt och stå och vänta på långa tyglar i båda riktningar (kanske inte om flocken rusar förbi i full fart iofs, men nästan. Kan därför inte förstå att alla bekanta som får erbjudandet hellre rider sambons häst

 

[lilla_mamma]

Been there, done that...

I början var skritt, halt, stå still och vänta, skritt alldeles tillräcklig utmaning för en ridtur. Men någon gång måste man ju börja höja kraven. Numera kan vi både öppna, sluta, bakdelsvändning och annat samlande, och klarar tom att galoppera i svängar utan att få panik och nästan trilla omkull. Så nog går det framåt. Men den förbaskade tölten lossnar inte, även om han numera klarar att gå i något som åtminstone påminner om fyrtakt utan att slänga sig på bettet och älga iväg i 180.

 

[lilla_mamma]

Underbart!

Precis sådan är min, omöjlig men supertrevlig.

 

[Djurjouren]

Men är inte alla hästar så? Gör bara rätt om ryttaren gör det? Mina är så iallafall.

 

[Djurjouren]

Jag upplever det som att det inte rär ryttaren som ska höja kraven utan att hästen börjar bjuda själv när den rär redo. Höjer man kraven får man ofta bakslag tycker jag.

 

[josse]

Njae, allting är ju relativt :smirk:. Vad jag menar är att det finnns ju hästar som töltar tex även om de inte bär sej på bakdelen, eller går med bakbenen släpade efter sej, och som töltar även om ryttaren sitter som en hösäck eller sliter i tyglarna, sån är inte min ! Det diskuterades ju tidigare i tråden att välridna hästar kan ridas av alla, och det var då jag konstaterade att min häst är i så fall knappast hör till den kategorin . Lår mej uttrycka det så här. En skicklig ryttare kan ju plocka fram det bästa hos en häst, en mindre skicklig kan rida en välridien häst på en hysad nivå, men har kanske har svårt att utveckla och korrigera en felriden häst. En riktigt oskciklig ryttare förstör för eller senare alla hästar välridna eller inte .

Jag är också helt säkert på att vissa hästar är mer lättförstörda än andra, inte nödvändigtsvis de som är dåligt grundridna, uan de som är käsnliga för ryttarens signaler, oavsett om de är rätt eller fel.

 

[Högakusten]

Hej!
Töm kör hästen lär den respekt för bettet så den inte ligger på, utan samlar sig, trampar under sig för små
hjälper på lös töm. Träna att från tölt ner i skritt inte
till trav för då blir den lätt travaktig.