Hej
Jag undrar hur länge man ska "hålla på" innan man ger upp?
Jag har en häst(f.02) som jag dom senaste 18 månaderna lagt över 30000kr på i veterinärvårdskostnader, och det hade väll varit okej - om han blev helt 100% frisk...
Han har en kronisk skada/snedhet i sitt bäcken från ett fall i hagen(ett par år sedan).
Detta har då ett par år senare resulterat i ledinflammtion på framkotorna samt stelhet, snedhet i ryggen som måste justeras i tid och otid av kiropraktor.
Fram tills ledinflammationen uppdagades har hästen fungerat bra, varit pigg och tävlat.
Men efter detta har han förändrats, diagnosen fick han för 18 månader sedan, blev friskförklarad för 10 månader sedan och är nu igång men har varit på x-antal återbesök där han varit lite småknackig men inte halt och behövt fixa sin rygg VARJE gång.
Men sedan han blev igångsatt för 10 månader sedan (minus dom första veckornas eufori) vill han oftast inte jobba på banan, han är seg, stel, ryggen krånglar till och från hela tiden och vetrinärräkningarna hopar sig...
Detta har alltså pågått i ca 18 månader, han var hos veterinären senast för knappt 3 månader sedan och nu känns det som att det är dags igen, varje besök går loss på ca 7000kr i diverse behandlingar...(han har även tandhakar som "växer" fort och måste hållas efter ofta) Han är alltså ett "problembarn" utan dess lika och jag kan inte längre rida utan att få tanken "nu har han nog ont", eller får känslan av att han inte "vill".
När får man känna att man gjort vad man kan trots att hästen inte är så gammal?
Min veterinär är kanonbra, MEN verkar tro att jag är gjord av pengar.
Hade hon bara sagt att "du kan fortsätta hålla på men det kommer inte hjälpa på sikt" så hade jag lagt ner...
Har någon haft en liknande situation där man tillslut inte kunde motivera sig själv till att fortsätta traggla?
Hästen har varit i min ägo alltid och ligger mig varmt om hjärtat så för mig handlar det inte om att han ska tas bort/bli utdömd utan bara om hur mycket som är tillräckligt?
När kan ha få förtidspensioneras utan att jag får dåligt samvete för att jag inte gjort "tillräckligt" för att försöka få honom hållbar?
Jag undrar hur länge man ska "hålla på" innan man ger upp?
Jag har en häst(f.02) som jag dom senaste 18 månaderna lagt över 30000kr på i veterinärvårdskostnader, och det hade väll varit okej - om han blev helt 100% frisk...
Han har en kronisk skada/snedhet i sitt bäcken från ett fall i hagen(ett par år sedan).
Detta har då ett par år senare resulterat i ledinflammtion på framkotorna samt stelhet, snedhet i ryggen som måste justeras i tid och otid av kiropraktor.
Fram tills ledinflammationen uppdagades har hästen fungerat bra, varit pigg och tävlat.
Men efter detta har han förändrats, diagnosen fick han för 18 månader sedan, blev friskförklarad för 10 månader sedan och är nu igång men har varit på x-antal återbesök där han varit lite småknackig men inte halt och behövt fixa sin rygg VARJE gång.
Men sedan han blev igångsatt för 10 månader sedan (minus dom första veckornas eufori) vill han oftast inte jobba på banan, han är seg, stel, ryggen krånglar till och från hela tiden och vetrinärräkningarna hopar sig...
Detta har alltså pågått i ca 18 månader, han var hos veterinären senast för knappt 3 månader sedan och nu känns det som att det är dags igen, varje besök går loss på ca 7000kr i diverse behandlingar...(han har även tandhakar som "växer" fort och måste hållas efter ofta) Han är alltså ett "problembarn" utan dess lika och jag kan inte längre rida utan att få tanken "nu har han nog ont", eller får känslan av att han inte "vill".
När får man känna att man gjort vad man kan trots att hästen inte är så gammal?
Min veterinär är kanonbra, MEN verkar tro att jag är gjord av pengar.
Hade hon bara sagt att "du kan fortsätta hålla på men det kommer inte hjälpa på sikt" så hade jag lagt ner...
Har någon haft en liknande situation där man tillslut inte kunde motivera sig själv till att fortsätta traggla?
Hästen har varit i min ägo alltid och ligger mig varmt om hjärtat så för mig handlar det inte om att han ska tas bort/bli utdömd utan bara om hur mycket som är tillräckligt?
När kan ha få förtidspensioneras utan att jag får dåligt samvete för att jag inte gjort "tillräckligt" för att försöka få honom hållbar?