Hur komma över misslyckad amning?

[Sandra78]

Det här lär bli långt, men hoppas någon orkar läsa... Jo, jag slutade med amningen redan när dottern var två veckor, det är snart ett halvår sedan och jag mår fortfarande dåligt över det.

Kan dra bakgrunden lite kort... Hon är född en onsdag kväll, vi fick ligga kvar på BB eftersom hon var ganska liten (ca 2½ kg), hon ammades ett par gånger under torsdagen, men bara några minuter åt gången - sedan sov hon. På torsdag kväll fick jag den värsta magsjuka jag någonsin haft i mitt liv. Så när de erbjöd mig att dottern kunde få vara med sköterskan under natten så tackade jag ja.
Jag mådde då så pass dåligt att jag - medans jag stöttade mig mot väggen - kämpade i mig ett halvt glas vatten för att ramla de fem stegen till toaletten och kräkas upp det igen.
Lyckades dock sova lite och fredag mitt på dagen fick jag tillbaka dottern, som då hade matats med ersättning ur kopp. Egentligen borde jag nog inte fått hålla på med henne själv, jag var svag och yr, men försökte sköta om henne inkl amning. Var tredje timme kom en sköterska in med ersättning.

De frågade om jag var bättre, om jag fortfarande kräktes, för jag fick inte åka hem innan jag var frisk. Och lät jag bara bli att äta och dricka så gick det ju bra. Så jag spolade ner lagom stora mängder av maten jag fick in på toaletten, jag låg i isoleringsrum så det var ju lätt gjort.

På söndagen fick vi äntligen åka hem, då vågade jag börja dricka blåbärssoppa och sånt men det tog nog en vecka till innan jag kunde äta som vanligt och behålla maten.

Under den tiden försökte jag amma var tredje timme och sen "fylla på" med ersättning. Jag förstod att hon inte fick i sig så mycket, men det var alldeles före jul och svårt att få tag på någon, den vårdpersonal jag pratade med sa att det var naturligt och bara att kämpa på.

Dottern blev mer och mer motvillig att ens ta bröstet, hon som hade haft fin teknik innan skrek bara tills flaskan kom fram. Så när hon var 16 dagar gammal gick det inte längre. Jag försökte pumpa ur ytterligare någon vecka men när jag fick ihop 30 ml på ett dygn så gav jag upp... Tror det tog 1-2 dagar efter det så var mjölken helt slut.

Jäntan är idag drygt 6 månader, pigg, frisk, växer som hon ska även om hon är liten.
Men jag kan inte komma över att det blev så fel, jag läser om hur jag borde ha gjort och om allt elände som kommer att drabba henne i livet pga att hon fick ersättning.

När man tänker på syskon i framtiden vet jag inte vad som vore värst, att inte kunna amma det barnet heller, eller att kunna amma och därmed ge det barnet något som inte dottern fick... Det är en av anledningarna till att jag är väldigt tveksam till fler barn.

 

[cirkus]

Sv: Hur komma över misslyckad amning?

Din dotter är en frisk och pigg liten tjej ! HON har inte lidit av att du inte ammade, hon kommer heller inte lida av att du ammar ett eventuellt syskon. Det är du som kommer känna nån sorts orättvisa, men det är ju så livet är...det kommer bli orättvist fast på olika sätt. Din dotter har du kunnat ge exklusiv tid nu, det kommer du aldrig attkunna göra med ett syskon. Så försök att inte se det som om du ger ett eventuellt syskon någon som din dotter inte fick - hon fick andra saker.

Det var ju en attans otur att du fick magsjuka och att konsekvensen blev att du inte kunde amma, men du borde inte ha dåligt samvete eller känna dig misslyckad. D

 

[Lottch]

Sv: Hur komma över misslyckad amning?

Jag kan sitta här och skriva att du inte ska må dåligt och att du inte ska ha dåligt samvete, men jag tror inte att det kommer hjälpa dig. Jag tycker att du ska ta kontakt med bbs kurator och prata med denne.

Jag tycker inte att du ska ha dåligt samvete. Jag tycker inte att du ska må dåligt. Men även fast jag tycker det, så tror jag inte att du kommer ändra åsikt. Det gjorde inte jag när jag mått som sämst över vad som gick snett med vår förlossning. Jag vet att det inte är mitt fel, men vem annars kan man skylla på?

Min dotter har inte heller blivit ammad och mitt nästa barn kommer inte heller att bli ammad. Säger jag nu, jag vet inte om jag lyckats bearbeta den saken till nästa barn, men jag har inte dåligt samers över det. Mitt barn mår lika bra som de som blivit ammade och hon har fått så mycket närhet och kärlek, även fast hon inte fått tutta.

Så mitt råd är verkligen att ta hjälp av någon proff. Person som är utbildad för det här så att det inte ställer till problem i framtiden. Jag och min sambo kommer att göra det i samband med att vi planerar vårt andra barn och det känns så skönt och bra!

 

[Skogstrollet]

Sv: Hur komma över misslyckad amning?

Men jag kan inte komma över att det blev så fel, jag läser om hur jag borde ha gjort och om allt elände som kommer att drabba henne i livet pga att hon fick ersättning.

När man tänker på syskon i framtiden vet jag inte vad som vore värst, att inte kunna amma det barnet heller, eller att kunna amma och därmed ge det barnet något som inte dottern fick... Det är en av anledningarna till att jag är väldigt tveksam till fler barn.

Vad för elände kommer att drabba ditt barn? Du skriver själv att hon mår alldeles utmärkt och det gör många andra barn uppfödda på ersättning också. Jag är uppfödd på flaska (mamma fick förlossningspsykos) från start och är fullt frisk utan allergier eller liknande.

När min lillebror föddes så kunde mamma av "rättviseskäl" inte amma honom heller ordentligt den första tiden men lyckades få till det senare. Vi är båda friska och mår bra och inte 17 är det ett issue för mig att lillebror fick mera tutte än mig när vi var små.

Du blev SJUK och kunde inte amma, vad skulle du ha gjort annorlunda menar du?

 

[Sandra78]

Sv: Hur komma över misslyckad amning?

Tack för svaren Även jag är "flaskbarn", liksom min mamma (och när hon var nyfödd fanns inte ersättning att tillgå) och troligtvis även min mormor och/eller något av hennes syskon. Och vi har överlevt och blivit ganska vettiga ändå.

Men någonstans så tänkte jag att det där med amning skulle vara så himla lätt och bara funka så det blev väl en chock när det inte var så.

Ja, vad skulle jag ha gjort, jag skulle ha krävt att få dropp och att få ha jäntan hos mig och få hjälp på plats istället för att de skulle ta med sig henne (fast jag var ju då rädd att hon skulle bli smittad, först senare fattade jag ju att det skulle hon redan ha varit i så fall). Jag skulle ha ringt min sambo trots att de sa att han inte fick komma, han skulle nog ha tjatat sig in.
Jag skulle inte ha lurat personalen att jag åt och drack
Jag kan räkna upp massor med saker jag borde ha gjort annorlunda.

Men, som ni säger, det hjälper ju faktiskt inte. Och lilla fröken har *peppar peppar* varit bland de friskare i bebisgruppen, en förkylning har hon haft plus att hon blev lite febrig vid första vaccinationen.
Tyvärr har jag inget förtroende för personalen på BB, däremot hade jag en jättebra barnmorska som jag säkert kan prata med eller så kan hon nog hänvisa mig vidare

 

[cirkus]

Sv: Hur komma över misslyckad amning?

Även om du gjort saker annorlunda så kanske inte det hjälpt !
Anklaga inte dig själv. Det leder ingen vart

Det viktigaste är ju att lillan är frisk och pigg.

Detta med vad som kommer efter förlossning ÄR svårt. Många har svårt att ta in det och förlossningen tar allt fokus. För andra så blir förlossningen i sig så jobbig att det som kommer sedan blir mer komplicerat än det behöver och för andra är det räkmacka. Allt bara funkar.

 

[Lottch]

Sv: Hur komma över misslyckad amning?

Bra! Gå till barnmorskan! jag har inget förtroende för vårt bb heller, däremot våra läkare vi hade. Det var han som gav oss infon och numret till kuratorn.

Inte för att det hör till saken, men vi hade en ganska dramatisk förlossning, jag var väldigt dålig efter det och vi fick inte igång amningen. Efter 100e gången med 4 barnmorskor dom hissade upp mig (vilt skrikandes av smärta) i olika ställningar, med brösten och olika håll och en vråltjutandes baby, så fick vi inte igång amningen heller. Men jag har inte haft dåligt samvete för det. Tror jag hade det i början kanske, jag minna inte, när alla var på mig och ammahetsade, men ju tryggare jag blev i min mammaroll så visste jag ju att det här var bäst för oss.

Hoppas verkligen att du får hjälp att gå vidare och inte tänka "tänk om, tänk om".

 

[ako]

Sv: Hur komma över misslyckad amning?

Stackars du som mår dåligt! Men det gör ju inte din lilla tjej ! Jag är helt övertygad om att du är en utmärkt förälder - föräldraskapet sitter inte i bröstmjölken! Jag tycker du ska ta proffessionell hjälp att bearbeta det hela så att du kan gå vidare och trivas med livet.

Lycka till!

 

[Miks]

Sv: Hur komma över misslyckad amning?

Jag har gått hos en pratgubbe och bearbetat mycket saker i min barndom bland annat. Jag har haft dåligt samvete för hur jag betedde mig mot min då nyfödda lillasyster.
Pratgubben sa något väldigt klokt. När man tänker tillbaka på en händelse så tänker man ur perspektivet man är i nu. Dvs jag gav den lilla 7 åriga flickan mina nuvarande känslor, rättvisepatos, och intellekt. Ganska orättvist egentligen. Han ville att jag istället skulle tänka som den lilla flicka jag faktiskt var. Sätta mig in i känslorna jag hade då. Hur jag resonerade, varför jag gjorde som jag gjorde och hur jag uppfattade situationen just då. Att skala av 7 åriga lilla jag alla vuxna skuldkänslor har hjälpt mig att förlåta mig själv. Jag visste inte då hur jag skulle kunna gjort annorlunda.

Kanske kan du applicera samma tankesätt på din amningsstart. Skala av nyförlösta sjuka du alla skuldkänslor och sätta dig in i hur du kände precis där och då. Försöka tänka på vad som var viktigast just då. Kanske kommer du fram till vad det är du känner skuld för och kan bearbeta just det. Kanske kommer du fram till att du inte skulle gjort annorlunda med själva amningen.

En viktig sak att veta är att barn i I-länder inte mår dåligt av att äta ersättning. Barn mår bra av att äta, oavsett om det kommer från flaska eller tutte!

Stor kram
Miks

 

[Badger]

Sv: Hur komma över misslyckad amning?

Och om något av känslorna späs på av nyheterna om de senaste fördelarna med amning, så strunta i det. Journalisterna verkar ha missat att trycka på att forskarna INTE jämförde amning med ersättning.

Exakt vad de jämförde vet jag faktiskt inte.

 

[Mabuse]

Sv: Hur komma över misslyckad amning?

Jag har gått hos en pratgubbe

Vad är en pratgubbe?

 

[Miks]

Sv: Hur komma över misslyckad amning?

Jag misstänker att han titulerar sig samtalsterapeut. Han är helt enkelt en gubbe som man pratar med. Som lyssnar professionellt. Väldigt utvecklande och nyttigt.

Mvh
Miks

 

[Mabuse]

Sv: Hur komma över misslyckad amning?

Har aldrig stött på uttrycket förut, bara. "Pratgubbe" låter lite roligt, som att man skulle säga att man går till en "pillernisse" när man går till läkaren.

 

[Miks]

Sv: Hur komma över misslyckad amning?

Det låter ju helt klart lite mildare att gå till en pratgubbe eller prattant än psykolog

Mvh
Miks

 

[lillamyggan]

Sv: Hur komma över misslyckad amning?

Vi icke-ammande mammor får gå ihop och stödja varandra. Jag ammade mitt första barn men med mitt senaste tillskott så gick det inte. Han bara vägrade att ta bröstet och först skrek som en galning,jag har väldigt platta bröstvårtor så det krävs lite jobb från barnet. Hade lite problem med första barnet i början också. Sedan tog han med fel teknik så jag fick avbryta honom och då gav han upp och bara somnade. Han blev bara tröttare och tröttare och orkade inte äta tillslut. Detta gjorde att jag lät honom äta med fel teknik bara för att han skulle få mat vilket givetvis orsakade gigantiska sår på mina stackars tuttar. Sen fick han inte tillräckligt med mat (Märkligt, jag som kunnat amma trillingar med första barnet om det hade krävts) och gick ner i vikt och vi fick råd från BVC att ge extra ersättning. Jag blev tvungen att pumpa ut mölken eftersom det gjorde för ont att amma eftersom jag var dum nog att låta honom äta med fel teknik. Men tuttarna ville inte veta av någon bröstpump utan de gav upp produktionen. Vid det laget hade min goa unge för smak för flaskan och tänkte minsan inte äta nått annat. Så nu är han flaskbarn och gladare och nöjdare barn finns inte. Jag är också helnöjd. Det har sina fördelar med att inte amma. Jag kan åka iväg själv och pappan kan fixa käket. Det måste inte vara jag som går upp på natten utan det kan faktiskt pappan göra. Fast han jobbar så det blir ju mest jag ändå. Det jobbigaste är alla andras reaktioner. Va, ammar du inte... varför inte det??? Varför måste alla veta det. Ibland blir jag lite sur över det. Tack och lov för BVC-sköterskan som helt klart stöttade mig i mitt beslut.

Vill du amma nästa barn så gör det. Funkar det inte så fram med flaskan bara. Det allra viktigaste är att barnet och du mår bra. Glöm ditt dåliga samvete (jag vet att det är svårt, jag hade också dåligt samvete men när jag såg viktkurvan hos mitt barn börja gå upp i och med att han INTE ammades då släppte jag det dåliga samvetet och skrattade hela vägen hem från BVC).

 

[Mabuse]

Sv: Hur komma över misslyckad amning?

Det låter ju helt klart lite mildare att gå till en pratgubbe eller prattant än psykolog

Mvh
Miks

Jag tycker inte det låter mildare, utan snarare mer oseriöst och osäkrare. När jag blir sjuk vill jag gå till ett utbildat proffs och få hjälp, till psykolog eller läkare, inte till en "klok gubbe" eller en "pratgubbe". Utan till professionell vårdpersonal som har utbildning och vet vad de gör.

Lite OT, men det är tråkigt att psykisk sjukdom är så stigmatiserat, att folk knappt ens vill säga att de söker vård. Ingen skäms ju för att man går till en läkare om man har brutit benet, varför ska man skämmas för att man går till en psykolog om man får en psykisk krämpa? Som att det vore skamligt att få en psykisk skada av något slag, det är ju inte skämmigare än att få gallsten.

 

[Ewa-Lena]

Sv: Hur komma över misslyckad amning?

Jag har också svårt att acceptera att jag numer inte kan amma. Det är olika svårt olika dagar, men jag tror jag börjar acceptera läget. Detta läge är ju annorlunda än ditt. Vi höll på i en månad för att få pojken att ta bröstet. Han sög hellre på underläppen än på nåt bröst, men jag fick till det med pumpen och hade kunnat pumpa mjölk till två-tre barn när det var som mest. Iaf, efter 4 veckor funkade amningen och allt gick bra i ungefär tre månader. Jag har gått som i dimma av trötthet men på nåt sätt har det ändå funkat med amningen.

När pojken var ca fyra månader började han öka på sitt amningsbehov, han ville äta varannan timme och då höll det inte längre. Jag bröt ihop, jag kom aldrig igång med dagens bestyr utan var nästan borta av tröttheten som kom när pojken sög tag i bröstet. Det kändes som att jag fick ett drogpåslag, jag tappade rumsuppfattning, blev oerhört trött och apatisk. Detta höll givetvis inte så nu har vi successivt övergått till flaska. Vi behöll morgon- och kvällsamningen ett tag men nu är den också slut. Det känns faktiskt jätteskönt att slippa den tunga, grå amningsslöjan jag befunnit mig under sen januari. Pojken har fått en gladare och mer närvarande mamma, och vet du? Jag tycker att närvaron vid matningen är betydligt starkare nu när han flaskäter än när han ammar eftersom man har mer ögonkontakt, och han verkar precis lika lycklig och trygg nu som för en månad sen då han mestadels ammade.

Så, att vi gick över till flaska har mestadels varit till gagn för oss, det enda som är jobbigt är att läsa om alla forskningsrön om barnens framtida sjukdomar och hur det är kopplat till amning. Då kan jag ångra mig, men samtidigt, att vara djupt deprimerad och ångestfylld pga hormonpåslag är hemskt och när det kan åtgärdas så enkelt och låta sonen få en frisk mamma, då är det värt det!

Jag hoppas att du också ska finna ro med att flickan har fått äta ur flaska. Det är mattillgången, att det är trygg i sin förälders famn och att den får all kärlek, närvaro och omvårdnad som är viktigast för barnet och jag är helt säker på att din flicka har fått allt det.

 

[fitzy]

Sv: Hur komma över misslyckad amning?

fick barn för tre månader sen, försökte amma men vi fick inte in tekniken, hon va slö å mådde illa så fick pumpa, ersättning å koppmatade, varenda gång jag försökte amma så skrek hon bara, försökte man trycka ut i amningsnappen så suttade hon bara ut det som var där å sen skrek hon, jag mådde fruktansvärt dåligt, ville amma, ville inte amma å försökte amma sen när jag kom hem men gav upp ganska så snabbt, då var hon 5 dagar, amningsmottagningen ringde, å när jag sa att jag inte ville amma så tryckte kärringf** ner mig i skorna rent ut sagt...

ALLA runt omkring uppmanade mig till att inte försöka amma om jag/vi inte ville. Bvc sa samma, det kändes som en enorm lättnad men fortfarande har jag ångest över att jag inte ammar samtidigt som jag tycker det är sååå skönt att jag inte ammar, jag har även varit hos kurator och pratat om detta och säger bara det att be bvc att få gå dit för det behövs!!!

Min tjej är med välväxt och mår bra med ersättning, jag tror man får dåligt samvete å liknande just för att man SKA amma, att det är det bästa för barnet, klart att det kanske är men man ska inte behöva må dåligt om man inte kan/vill amma...

 

[Snurrfian]

Sv: Hur komma över misslyckad amning?

Jag har skrivit min amningshistoria tidigare, men jag kan ta en förkortad variant! När jag väntade dottern, låg min svärfar för döden, jag gick över tiden och blev inlagd, maken gick emellan mig och sin pappas säng... Till slut föddes dottern med akutsnitt, jag försökte få amningen att fungera och personalen var nöjd med min insats. Vi fick åka hem, hann ta dottern till svärfar en gång innan han dog, 10 dagar efter förlossningen.
Mitt i allt det kaoset, samtidigt som jag bearbeade min egen pappas död 5 år tidigare hade jag ett barn som aldrig var nöjd, hon ammade och ammade dygnet runt, sov 15 min åt gången och så ammade hon. BVC var det tyvärr inte förstod hur illa det var, men sen fick jag en ny en månad efter förlossningen, hon såg hur både jag och dottern mådde och rådde mig att köpa ersättning för att fylla på efteråt. Och vilken skillnad, när hon äntligen fick äta sig mätt så sov hon i 3 timmar i sträck och jag bara grät...
Jag kände mig som en värdelös mamma som inte hade förstått att mitt barn var hungrigt, att jag inte hade kunnat amma som man "ska" osv.

Amningen fasades ut ganska så snabbt, på dotterns iniativ, hon vägrade helt enkelt bröstet och skrek tills hon fick flaskan. Men det var bara jag, maken och en nära vän som överhuvudtaget kunde ge henne flaskan. Hon vägrade äta hos någon annna, så visst är närheten det viktigaste!

3 år senare föddes lillebror, jag var inställd på att jag skulle försöka amma men även ha ersättning till hands, men lillebror föddes i en lugnare tid i vårat liv, han var pigg när han föddes, ammade på ett helt annat sätt redan 1 timme efter förlossning och sov sedan 2 timmar på en gång. Han hade rätt teknik från början, jag var trygg i att jag kunde hantera situtionen och amningen fungerade utmärkt. Kanske alldeles för bra, för med honom fick vi problemt att han vägrade att äta mat, dricka från nappflaska osv... Nära sin tvåårs dag slutade jag att amma, när jag kände att jag inte orkade längre, och visst protestera han lite men dagen efter åt han plötsligt det mesta som vi satte fram, även om han alltid har vägrat välling och gröt.

Så för att samla ihop det här, varje barn är unikt, varje förlossning är unik, bara för att det fungerade eller inte fungerade första gången så finns det inget som säger att det ska bli lika nästa gång.

 

[Cilla]

Sv: Hur komma över misslyckad amning?



tack för att du delade den erfarenheten med oss, jag är jättenerös för hur det ska gå med nästa amning!

TS:
man tänker inte helt klart när man är under press, ska berätta vad som hände oss som exempel.

matilda är född med en hinna mellan magsäck och 12-fingertarm, detta upptäcktes dock inte förrrän efter 4 dagar.
vi märkte att hon spydde mycket, men hon åt (flaska, ja pallade inte att amma henne, hon tog skitdåligt tag och högg sönder mig på en gång!!!!) bra och sov bra, men spydde extremt mycket. speciellt när hon skrek.
och hon skrek väldigt mycket när vi bytte blöja.
hon slutade att bajsa och kissa och vi tyckte det var bra, för då slapp vi byta blöja och då skrek hon ju inte lika mycket och spydde inte lika ofta heller!!
är du med på vad jag vill säga?
i normala fall hade jag reagerat på en gång om det inte kom något avfall, men nu var jag lättad och glad, för det innebar att jag slapp utsätta henne för blöjbytet.

så klandra dig inte för de saker du anser att du gjorde fel, gläd dig istället åt att du är en erfarenhet rikare och jag kan nästan locva dig att ditt barn inte tagit stryk av det som hänt.

man gör så gott man kan och om hjärnan inte funkar, så är det lätt att det blir lite galet, men under press löser hjärnan problem på egen hand utan det sunda förnuftet och då kan det bli lite galet..... huvudsaken är ju att du själv inser vilka fel du gjort och det gör du ju (tänker på maten), resten är bara dåligt samvete över att du inte gjort som du anser att "man ska göra". du gjorde så gott du kunde under rådande omständigheter, mer kan man inte göra!!!!