Hur komma över ex snabbast? Tips snälla!

[Septicemia]

@Myblackcat

Det tar den tid det tar, typ.

Jag har ett 10 år långt, stormigt och destruktivt on/off-förhållande bakom mig och det är två år sedan uppbrottet som också var dramatiskt. För mig har det hjälpt att kunna skilja på vad det är jag sörjer. Besvikelsen över att planer och drömmar inte blev som tänkt, den där visionen jag målat upp kring vårt förhållande och det liv vi hade, allt det har tagit väldigt lång tid att bearbeta. Jag kom över exet som person efter kanske ett år, det slutade helt enkelt kännas ledsamt om/när jag tänkte på honom.

Jag kan fortfarande känna vemod när vissa minnen dyker upp, men det har hjälpt mycket att inse att det är helt andra delar av relationen som jag saknar än just mitt ex.

 

[ekra]

Det låter som det tog minst 1år för de flesta av er.

Har ni några bra tips för att må bättre när man sörjer?

Att inte sluta leva utan fortsätta att göra sådant man tycker om. Och att fokusera på sådant som är bra och positivt. :-)

 

[Return_to_the_moon]

Nu behöver jag era råd!

Efter att inte ha haft kontakt på 4v så skrev jag ett rätt kort mejl till honom. Jag var i hans stad för några dagar sedan (vilket han visste då jag redan hade bokade biljetter dit som jag hade köpt innan det tog slut för att vi skulle spendera sommaren med varandra). Hur som så kunde jag inte släppa att han inte hade nämnt när han gjorde slut att vi kanske borde ses face-to-face för att få ett ordentligt avslut (jag hade svårt att ta upp det då det var han som avslutade relationen, blir mer hans ansvar då tycker jag). Så jag skrev väldigt sakligt att jag blev sårad för att vi fick ett så dåligt avslut och att det försvårar för mig att gå vidare. Jag skrev att jag helst inte ville ha något svar, men nu har jag fått ett där han skriver att han gärna vill ses då han ändå ska komma förbi min stad senare i sommar och att han är ledsen för att ha sårat mig.

Men jag vill inte träffa honom så där långt efter (det skulle bli typ 2mån efter uppbrottet). Det har ju liksom gått för lång tid sen uppbrottet och skulle bli mer som när man ses efter ett tag för att se hur det går för den andra. Jag känner ändå att jag kommit en liten bit i mitt sörjande och tror att allt bara kommer rivas upp igen om vi ses.

Så nu till min fråga, jag tänkte inte svara alls på mejlet. Nu är det mitt bittra/ledsna/arga jag som talar: Jag vill såra honom som han sårade mig! Jag vill att han ska må lika dåligt som jag gjort (vem vet det kanske han redan har.) Jag vill inte svara så han kan leva med ovisshet om min reaktion på hans mejl. Jag vill ha sista ordet. Jag kände aldrig att jag hade nån makt i det förhållandet och nu har jag äntligen bollen och den vill jag inte släppa ifrån mig. (Jag tycker såklart om honom och önskar honom gott i livet. Motsägelsefullt jag vet.)

Vad tycker ni? Har jag blivit knäpp? Vad skulle ni gjort?

 

[starcraft]

Du får ju göra det som känns bäst för dig, men "hämnd" brukar ha en bitter eftersmak. Jag hade svarat på mailet, men sagt att ses inte är aktuellt efter så lång tid (om det är så du känner)

Hur lång tid det tar? Väldigt olika och för mig är det inte i relation till hur långt förhållandet var. Killen jag var tillsammans med i 6 år i ett stormigt förhållande, var sambo med tog det ungefär 3 månader att komma över helt. Så pass att vi var kk en tid efter utan att några känslor kom tillbaka alls. Killen jag hade innan nuvarande var jag tillsammans med i ca 1 år, vet inte om jag ännu kommit över honom helt och det var väl 10 månader sen. Inte så att jag vill att det blir vi igen, men saknar honom än idag emellanåt, men även här la väl sig den mest akuta saknaden efter 3 månader, men hade nog varit längre om vi inte pga distans och jobb inte hade setts de sista månaderna.

 

[MiniLi]

Nu behöver jag era råd!

Efter att inte ha haft kontakt på 4v så skrev jag ett rätt kort mejl till honom. Jag var i hans stad för några dagar sedan (vilket han visste då jag redan hade bokade biljetter dit som jag hade köpt innan det tog slut för att vi skulle spendera sommaren med varandra). Hur som så kunde jag inte släppa att han inte hade nämnt när han gjorde slut att vi kanske borde ses face-to-face för att få ett ordentligt avslut (jag hade svårt att ta upp det då det var han som avslutade relationen, blir mer hans ansvar då tycker jag). Så jag skrev väldigt sakligt att jag blev sårad för att vi fick ett så dåligt avslut och att det försvårar för mig att gå vidare. Jag skrev att jag helst inte ville ha något svar, men nu har jag fått ett där han skriver att han gärna vill ses då han ändå ska komma förbi min stad senare i sommar och att han är ledsen för att ha sårat mig.

Men jag vill inte träffa honom så där långt efter (det skulle bli typ 2mån efter uppbrottet). Det har ju liksom gått för lång tid sen uppbrottet och skulle bli mer som när man ses efter ett tag för att se hur det går för den andra. Jag känner ändå att jag kommit en liten bit i mitt sörjande och tror att allt bara kommer rivas upp igen om vi ses.

Så nu till min fråga, jag tänkte inte svara alls på mejlet. Nu är det mitt bittra/ledsna/arga jag som talar: Jag vill såra honom som han sårade mig! Jag vill att han ska må lika dåligt som jag gjort (vem vet det kanske han redan har.) Jag vill inte svara så han kan leva med ovisshet om min reaktion på hans mejl. Jag vill ha sista ordet. Jag kände aldrig att jag hade nån makt i det förhållandet och nu har jag äntligen bollen och den vill jag inte släppa ifrån mig. (Jag tycker såklart om honom och önskar honom gott i livet. Motsägelsefullt jag vet.)

Vad tycker ni? Har jag blivit knäpp? Vad skulle ni gjort?

Du gör ju som du känner för, men jag hade bara svarat kort att jag inte ville ses.