Sv: hur känns det?
På slutet var jag less, rastlös och bara väntade.
Alla frågade när jag hade tänkt föla och inget var på G.
Tjock och klumpig, orkade knappt tänka.
Jag är väldigt ledsen över att jag blev bestulen på dom
två första veckorna. Det var ju inte som att ha en bebis
på riktigt...
Men sen när vi fick komma hem, då kom lyckan i små steg
i samma takt som dom positiva besked vi fick.
Jag vet inte hur många timmar jag spenderat med att enbart
titta på honom när han sover. Det är så fridfullt, så vackert
och han är underbar!
Det mest underbara är nog att se kärleken mellan honom och pappa
mellan honom och storebror..och dom andra som han är så himla
förtjust i. Moffar är en stor favorit
Visst finns kärleken mellan honom och mig också, men den ser jag
inte.. den upplever jag
För en stund sen kom pappa hem och det var alldeles lagom för
dom två att ta en tupplur.. jag lade mig brevid dom jag också,
bara för att se hur Freddy knölade och trixade så att han kom så
nära pappa som det bara var möjligt..sen blundade han och det
dröjde inte länge förrns han sov.
Nu sover dom jättegott båda två..sida vid sida.
Jag ska passa på och ta hundarna på en längre promenad.
Det här var en liten pyttedel av min tomtebolycka