E
emmzi
jag är så arg,ledsen.. det finns inte ord för det här.. för 6 månader sen sålde jag min ponny.. han betydde ALLT för mig, han var min första och enda häst som jag hade i 6 år. när han kom till mig hade han bott i 4 länder och minst 6 hem på 6år. han hade inte haft det lätt och nog hade han blivit slagen.. efter någon vecka visade sig detta, antar att han hade varit i chock efter att ha transporterats från stockholm till norrland.. han var livrädd för karlar, veterinärer, främlingar och många gånger för mig, om jag hade andra kläder på mig när jag kom in i boxen så kastade han sig in i hörnet och kurade ihop rumpan och skakade.. han vart så liten..jag skämde inte bort denna häst men jag lärde honom att få leva ett bra liv... allt gick framåt, man fick vara väldigt försiktig men känslan när han kom galopperandes mot mig i hagen och gnäggade.. kunde jag inte hålla igen tårarna 
han älskade att bada, snö, och få springa i skogen.. inget av detta kommer han att få göra igen.. att få känna frihet, att få vara en häst och inte ett redskap är det viktigaste mot en häst.. en häst kommer han inte få vara igen.. jag sålde denna Vän till en familj som är Ond.. som har lurat mig fått mig att må så dåligt så jag vet inte hur jag ska kunna leva med mig själv.. inte nog med att han nästan aldrig får vara ute i hagen (högst 2 timmar per dag), aldrig bli riden i skogen, aldrig få bada eller leka i snö.. vilket var dom roligaste delarna i hans liv.. för ett år sedan upptäcktes en skada i hans bakknä, vilket visades vara en pålagring.. han kanska aldrig skulle bli frisk igen.. jag grät och jag grät.. men han vart frisk.. veterinären gav mig rådet att inte hoppa honom för att skadan kunde gå upp och kanske inte bli bra igen.. jag skulle sälja ponnyn för att mina föräldrar tvingade mig, och jag tyckte att det var dags för denna herre att göra någon annan tjej glad, då jag bara hade kvar honom för att jag tyckte synd om honom och inte ville att han skulle fara illa ut igen.. jag hittade en familj som jag trodde var bra, vilket allt var bara en skepnad, ett spel! han skulle aldrig få det bättre sa dom..
han skulle inte bli någon tävlingshäst enligt dom.. kanske skulle han hoppa hinder på 40-50 cm efter lång uppbyggning och inte skulle detta hända på mycket länge enligt dom..
men SAMMA dag som kontraktet skrevs så hände det saker.. dom red ner till ridbanan och hopptränade.. han hade inte ena gått över en bom eller hopppat över ett dike på 6 månader.. nu står han i ett stall och få gå ute högst 2 timmar per dag, ibland inte alls. han för hö 2ggr/dag vilket oxå ändrades samma dag vilket han i 6 års tid hade fått 4 ggr/dag.. han rids aldrig ut på och han hopptävlar och tränas kanske 2-3ggr´/veckan i hoppning.. jag jobbade i det stall som han stod i. jag grät dag & natt. livsgnistan i hans ögon fanns inte kvar och sista tiden kunde jag inte kolla på "min häst" längre.. jag skämdes så jävla mycket för honom..
jag hade lovet han EN sak: att han skulle må bra, att hans behov skulle alltid sättas i centrum.. och han skulle få leva i så mycket frihet som möjligt... jag svek, jag svek... jag får leva med en sånn fruktansvärd ångest.. panik att vakna upp mitt i natten och veta vad jag gjort.. denna häst var vann att gå ute i hagen 13-(på sommarbete dag och natt). idag får han ibland inte gå ut alls..
för mig utsetts han för djurplågeri.. men enligt dom har han aldrig mått bättre (efter 1 månad sas det).
för mig var han ingen ponny.
han var inte bara min Vän, min bästis, nån att gråta mot, nån att prata med, nån att göra allt för, han var mitt ALLT!! jag har ringt minst 10 advokater med jag kan inte göra nått.. min älskade vän, du har inte gjort nån något ont & inget har rätt att göra dig nått ont.. detta låter hemskt, men som du lever nu, så vore det bästa för dig att bara få gå bort..det tog mig många år att bygga upp din livsglädje från grunden och jag lyckades, men dom tog den ifrån dig.. Jag älskar dig och hoppas en dag att du kan förlåta mig... vilket jag aldrig kommer att kunna göra.. skriv gärna till mig... även på Emma130@spray.se
han älskade att bada, snö, och få springa i skogen.. inget av detta kommer han att få göra igen.. att få känna frihet, att få vara en häst och inte ett redskap är det viktigaste mot en häst.. en häst kommer han inte få vara igen.. jag sålde denna Vän till en familj som är Ond.. som har lurat mig fått mig att må så dåligt så jag vet inte hur jag ska kunna leva med mig själv.. inte nog med att han nästan aldrig får vara ute i hagen (högst 2 timmar per dag), aldrig bli riden i skogen, aldrig få bada eller leka i snö.. vilket var dom roligaste delarna i hans liv.. för ett år sedan upptäcktes en skada i hans bakknä, vilket visades vara en pålagring.. han kanska aldrig skulle bli frisk igen.. jag grät och jag grät.. men han vart frisk.. veterinären gav mig rådet att inte hoppa honom för att skadan kunde gå upp och kanske inte bli bra igen.. jag skulle sälja ponnyn för att mina föräldrar tvingade mig, och jag tyckte att det var dags för denna herre att göra någon annan tjej glad, då jag bara hade kvar honom för att jag tyckte synd om honom och inte ville att han skulle fara illa ut igen.. jag hittade en familj som jag trodde var bra, vilket allt var bara en skepnad, ett spel! han skulle aldrig få det bättre sa dom.. han skulle inte bli någon tävlingshäst enligt dom.. kanske skulle han hoppa hinder på 40-50 cm efter lång uppbyggning och inte skulle detta hända på mycket länge enligt dom..
men SAMMA dag som kontraktet skrevs så hände det saker.. dom red ner till ridbanan och hopptränade.. han hade inte ena gått över en bom eller hopppat över ett dike på 6 månader.. nu står han i ett stall och få gå ute högst 2 timmar per dag, ibland inte alls. han för hö 2ggr/dag vilket oxå ändrades samma dag vilket han i 6 års tid hade fått 4 ggr/dag.. han rids aldrig ut på och han hopptävlar och tränas kanske 2-3ggr´/veckan i hoppning.. jag jobbade i det stall som han stod i. jag grät dag & natt. livsgnistan i hans ögon fanns inte kvar och sista tiden kunde jag inte kolla på "min häst" längre.. jag skämdes så jävla mycket för honom..
jag hade lovet han EN sak: att han skulle må bra, att hans behov skulle alltid sättas i centrum.. och han skulle få leva i så mycket frihet som möjligt... jag svek, jag svek... jag får leva med en sånn fruktansvärd ångest.. panik att vakna upp mitt i natten och veta vad jag gjort.. denna häst var vann att gå ute i hagen 13-(på sommarbete dag och natt). idag får han ibland inte gå ut alls..
för mig utsetts han för djurplågeri.. men enligt dom har han aldrig mått bättre (efter 1 månad sas det).
för mig var han ingen ponny.
han var inte bara min Vän, min bästis, nån att gråta mot, nån att prata med, nån att göra allt för, han var mitt ALLT!! jag har ringt minst 10 advokater med jag kan inte göra nått.. min älskade vän, du har inte gjort nån något ont & inget har rätt att göra dig nått ont.. detta låter hemskt, men som du lever nu, så vore det bästa för dig att bara få gå bort..det tog mig många år att bygga upp din livsglädje från grunden och jag lyckades, men dom tog den ifrån dig.. Jag älskar dig och hoppas en dag att du kan förlåta mig... vilket jag aldrig kommer att kunna göra.. skriv gärna till mig... även på Emma130@spray.se
